SAF, Svenska arbetsgivareföreningen, var en sammanslutning för privata arbetsgivare grundad 1902 efter LO:s politiska storstrejk tidigare under året. Syftet var att genom kollektiva fonder hålla enskilda arbetsgivare skadeslösa vid konflikter och på så sätt motverka arbetarnas strejker.
SAF kom dock snart att acceptera föreningsrätten och kollektivavtalen. Därmed tvingades också bångstyriga företag gå med på kompromisser med arbetarrörelsen som gynnade företagsamheten som helhet. Även företag som höjde lönerna för mycket bestraffades. Gränges AB lämnade t.ex. SAF 1925 för en tid på grund av otillåtna lönehöjningar. Trots stundtals svåra konflikter med arbetarrörelsen var SAF:s pragmatiska politik en viktig del av "den svenska modellen".
Förste ordförande i SAF var Gustaf Fredrik Östberg. Andra framträdande ledare har varit: Sigfrid Edström, ordförande 1931-1942, Gustaf Söderlund, VD under samma tid, Bertil Kugelberg, VD 1946-1966, och Curt Nicolin, VD 1976-1984. Efter grundartiden speglas genom dem också tre faser: uppbyggandet av samförståndspolitiken med Saltsjöbadsavtalet 1938, välståndsuppbyggandets och arbetsfredens tid samt slutligen en period av ökade motsättningar mellan arbetsgivare och arbetarrörelse.
SAF upphörde 2001 i och med bildandet av Svenskt näringsliv, en sammanslagning mellan SAF och Sveriges industriförbund.
LÄS MER: Arbetsmarknadskonflikter
LÄS MER: LO
LÄS MER: Saltsjöbadsavtalet
LÄS MER: Den svenska modellen
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
