Lars Levi Læstadius (1800-1861) var en predikant inom väckelserörelsen. Efter en fattig barndom läste han först till botanist och senare till präst i Uppsala och blev 1826 pastor i Karesuando, 1849 kyrkoherde i Pajala. Efter en sjukdom genomgick han, delvis påverkad av läsaren och sameflickan Maria Clemensdotter, en religiös kris. Han inspirerade sedan en väckelserörelse byggd på inre samhörighet, offentlig bikt och extatiska känsloutbrott.
Det talade ordet stod i centrum för Læstadius som ofta använde grovt språk; han dundrade mot "horbockar och fyllhundar" i det av brännvin härjade Lappland.
Med sitt långa ovårdade hår, sin slitna pälskappa och sin känslofulla stil drog han stora åhörarskaror, särskilt bland samer och finsktalande som övergav sina sockenkyrkor för Læstadius skull.
Kyrkan såg med oro på förkunnelsen som bröt mot äldre kyrkliga hierarkier. Læstadius var dock konservativ och predikade i luthersk och pietistisk anda om lydnad under lagarna.
LÄS MER: Husförhör, kyrklig kontroll och väckelserörelsernas framväxt
LÄS MER: Väckelserörelsen under 1800-talet
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
