L

Pesten - den värsta farsoten i mänsklighetens historia

Husen står tomma, städerna öde, åkrarna oskötta, vägarna täckta med lik. Överallt en fasansfull ödslighet. Skulle du tro detta, du som lever långt senare? Vi själva, som ser allt det här, tror ju det knappast. Så skrev en italiensk poet som levde under den stora pestepidemi som vi kallar digerdöden.
Bild:

Pestdoktorernas näbbliknande mask var fylld med örter och kryddor som skulle filtrera bort sjukdomen. Man trodde pesten smittade genom dålig luft och stanken från de döda kropparna.

Ett skepp kommer lastat

Det är sensommar år 1349. På havet utanför staden Bergen på Norges västkust syns ett tyskt handelsfartyg. Men det är något konstigt med skeppet. Det flyter fram och tillbaka på vågorna utan mål, ingen verkar stå vid rodret.

Några hamnarbetare ger sig ut i ett bärgningsfartyg för att möta det vilsna skeppet och bogsera in det till kajen. När inspektörerna kliver ombord möts de av en fruktansvärd syn.

Alla i besättningen är döda. Överallt ligger uppsvällda lik, med kropparna täckta av blåsvarta fläckar eller stora varfyllda bölder. De dödas ansikten är förvridna i skräck och smärta, deras tungor är svarta och det finns blod överallt. Stanken är fruktansvärd.

Trots den fasansfulla upptäckten tar man snabbt iland fartygets last och fördelar den bland stadens handelsmän. Varorna är ju oskadda och det finns väl inget skäl att inte använda dem? Men med varorna förs också smittan i land. Sjukdomen som dödat fartygets besättning sprids nu till handelsmännen, och snart får den fäste bland människorna i staden.

Det är pesten som med det ödesdigra skeppet har kommit till Norden. Den värsta farsoten i mänsklighetens historia drar in med våldsam kraft, först över Norge och året därpå även över Sverige och Danmark.

Farsoternas långa historia

För länge sen, när vi människor levde som jägare och samlare, utan fasta bo platser, var det inte så lätt för smittor att sprida sig. Men när vi slog oss ner och blev bönder i stället, förändrades vårt sätt att leva på flera sätt. Från att ha rört oss fritt i naturen trängde vi ihop oss inomhus där vi bodde tätt inpå varan­dra och våra djur.

I den miljön trivs även råttor, löss, loppor och flugor, som lätt kan sprida smitta från djur till människa. Djurens sjukdomar hade vi inget försvar mot, så många av dem blev mycket allvarligare när de flyttade över till människan. Och eftersom man inte visste något om bakterier var man inte så noga med att vattnet skulle vara rent, utan hämtade det ofta i samma bäck eller sjö där man tvättade och tömde sitt avfall. Det gjorde vattnet till ännu en smittkälla.

Vad är en farsot?

En farsot är en smittsam sjukdom som sprider sig från människa till människa. Ett modernare namn är epidemi.

Ibland sprider de sig inom ett  ganska litet område där väldigt många blir smittade, men vissa epidemier blossar upp och blir till pandemier. Då stannar smittan inte inom ett  lands gränser utan sveper över flera länder, konti­nenter – ja, ibland över hela världen.

När sedan de stora civilisationerna växte fram några tusen år före Kristus och det samlades allt fler människor på samma plats, kunde de smittsamma sjukdomarna växa till farsoter.

Männi­skorna flyttade ihop i städer och byggde långa vägar för att binda ihop dem. Men längs vägarna färdades inte bara handelsmän och resenärer utan även sjukdomar.

När sedan skepp från Europa långt senare kunde nå de mest avlägsna hörn av världen, hade vi skapat de perfekta förutsättningarna för världsomspän­nande pandemier.

Genom historien har pest varit män­sklighetens största fiende. Denna fasansfulla sjukdom är troligen den största enskilda katastrof som människorna någonsin drabbats av. Det är svårt att veta exakt, men under utbrottet på 1300-­talet dog antagligen hela 40 procent av alla människor som då levde i Europa. Det är så många som fyra av tio, och de dog på bara några få år. Om man räknar ihop alla gånger sjukdomen drabbat oss har fler människor dött i pest än sammanlagt i alla världens krig.

Bild:

Om råttorna var smittade av pest hade de pestbakterier i blodet. När lopporna bet en smittad råtta, fick de med sig smittat blod. Lopporna hoppade sedan vidare till människorna och bet dem – och så var smittan överförd.

Pesten sprider sig

När pestsmittan började spridas till Europa på 1300-­talet hade sjukdomen redan funnits länge i Asien. Där bar gnagare som råttor och sorkar på pestbakterien. Ibland smittades en män­niska, och då bröt en pestepidemi ut. Det var det som hände på 1340­-talet, när Gyllene horden härjade på Asiens slätter.

Gyllene horden kallades en stor armé som var känd för sin grymhet. De plundrade och brände ner grannländernas byar och städer för att tvinga till sig deras rikedomar. Släppte man in dem direkt när de kom fanns en chans att komma undan med livet, men i de städer som gjorde motstånd lämnades inga överlevande. Ge upp eller dö var alternativen.

Men den lilla handelsstaden Kaffa vid Svarta havet stängde ändå sina portar när Gyllene horden kom ridande. Den enorma armén slog läger utanför stadens murar och krävde att portarna skulle öppnas så att de kunde komma in och stjäla Kaffas alla rikedomar. Invånarna vägrade. Gyllene hordens krigare satte sig till rätta och väntade tålmodigt på att svält och desperation skulle tvinga befolkningen att ge upp. Staden var belägrad.

Dagarna gick. Människorna i Kaffa spanade på fienden från sina murar. Gyllene hordens soldater spelade kort och slipade sina svärd. Men så en dag märktes en oro i lägret. Pesten härjade och männen dog i mängder. Armén fick bråttom att packa ihop och ta sig därifrån. Kaffas invånare kunde knappt tro sina ögon när de såg att krigarna började dra sig tillbaka – skulle de överleva belägringen?

Men nej, sådan tur hade de inte. Gyllene horden ville inte riskera sitt rykte genom att låta en stad klara sig så lindrigt undan. Innan de gav sig av ställde de upp sina stora kastmaskiner och sköt in flera pestsmittade lik i den belägrade staden. Folket hann knappt jubla över att armén försvunnit förrän smittan började sprida sig. De sjuka fick stora, värkande bölder i armhålorna och ljumskarna, drabbades av hög feber, hostade blod och fick svårt att andas. Skräckslagna flydde alla som kunde från staden.

Eftersom Kaffa styrdes från Italien fanns det många italienska handelsmän där som nu förde med sig pesten hem. Smittan spred sig sedan vidare genom Europa. Människor dog i fruktansvärda plågor. Hela byar och städer låg öde efter att pesten hade dragit igenom. Liken var till sist så många att man inte hann begrava alla utan slängde dem i massgravar eller lämnade dem att ruttna vid vägkanten.

En poet skrev: Hur skall kommande släkten kunna tro att det en gång funnits en tid när nästan hela jorden var utan invånare?

Guds straff

Där pesten drog fram spred sig rädslan och paniken. Många trodde att världens undergång var nära. Länge trodde man att pesten var ett straff för att männi­skorna inte levde som Gud ville. Därför tänkte många att det enda sättet att bli av med pesten var att noggrant följa alla religiösa lagar och regler, oavsett vilken gud man trodde på. En del vandrade runt i gisslartåg och slog sig själva blodiga med piskor samtidigt som de bad Gud om förlåtelse för mänsklighetens synder.

Man trodde att »Gud arbetar med naturliga medel«. Det betydde att alla dödsfall, även om de berodde på sjukdomar eller olyckor, i slutänden bestämdes av Gud. Men frågan var vilka »naturliga medel« Gud använde sig av. Det var varken präster eller läkare överens om. Vissa trodde att pesten orsakades av »skämd luft«, som kallades »miasma«. För att bli av med den dåliga luften kunde man ställa upp fönster på vid gavel och fylla rummen med rök som skulle driva bort miasman.

Bild:

Många byar låg öde och folktomma där pesten hade dragit fram.

Andra starka lukter trodde man också hjälpte till att hålla pesten borta. Pestläkare bar ofta ansiktsmasker med extra långa näsor som fylldes med väldoftande örter. De goda dofterna skulle skydda läkarna från att andas in pestluften och bli smittade.

Rädsla för främmande

Det fanns också andra teorier om varifrån pesten kom. En del trodde att pesten orsakades av ovanliga rörelser bland stjärnor och planeter. På flera håll i Europa skyllde man epidemin på judar, som därför förföljdes och mördades.

I Sverige vändes oron och skräcken över pestens härjningar till ilska mot alla som var främmande. I Visby på Gotland arresterades minst nio människor i början av pestutbrottet, misstänkta för att ha fört smittan med sig till staden. De torterades, tvingades att erkänna och avrättades sedan.

Vidskepelse och sagor

När pesten närmade sig en by gjorde invånarna allt de kunde hitta på för att stoppa den. Man kunde gräva ner en särskilt stor lax vid flodkanten för att hindra pesten att komma över vattnet, binda pesten vid en enbuske genom att knyta fast ett hårstrå från en pestsmit­tad i busken eller smörja in dörrpos­terna med blod för att pesten inte skulle komma in i huset. I vissa fall sägs man till och med ha offrat människor.

Eftersom man inte visste hur sjukdo­men spreds, försökte man förklara pes­ten med hjälp av sagor om övernatur­liga krafter och magi. Ofta föreställde man sig att själva sjukdomen tog for­men av en människa eller ett djur. Pesten kunde till exempel beskrivas som två barn, en flicka och en pojke, som kom till gården med en räfsa och en kvast. Där de knackade på slog pesten till. Drog de med räfsan dog några stycken i huset men kom kvasten fram sopades alla liv bort.

I pesttider spreds många rykten om främlingar som drog runt på vägarna men som egentligen visade sig vara pesten som kom.

Mystiska mediciner

När någon väl smittats av pest fanns det flera märkliga botemedel att pröva. I ensvensk läkarbok från 1500­-talet föreslås att man ska täcka en levande hönas rumpa med salt och placera den mot en uppskuren pestböld. »I brist på höna kan en hundvalp användas«, skrev författaren.

Självklart hjälpte det inte mot pest, men det kanske kändes bättre att göra något än att bara vänta och hoppas.

I riktigt gamla texter beskrivs många smittsamma sjukdomar som »en pest« men då handlar det inte alltid om den sjukdom vi i dag kallar för pest. Det kunde i stället vara allt från smittkoppor till influensa. När man ändå inte hade något botemedel mot sjukdomarna var det inte lika viktigt att hålla reda på exakt vilken sort det var.

Tre vågor av pest

Tre gånger vet man att pest har spridit sig över nästan hela världen, i så kallade pandemier. Den första kända pandemin av pest härjade i länderna kring östra Medelhavet under två århundraden från år 541. Den gången spred sig pesten över stora delar av Asien och Europa, ända upp till det som vi i dag kallar Sverige.

Den andra pandemin började i mitten av 1300­-talet. Inget annat utbrott drabbade lika många människor och lika många länder ungefär samtidigt. I Sverige fick det pestutbrottet i efterhand namnet »digerdöden«, som be­tyder »den stora döden«. Digerdöden svepte över världen som en storm på 1300-­talet och efter bara ett par korta år hade den dragit igenom och förbi Europa. Men pesten kom tillbaka om och om igen under flera århundraden innan pandemin dog ut helt.

Den sista gången den pandemin orsakade ett pestutbrott i Sverige var så sent som år 1710. Då dog nästan 40 procent av alla invånare i Stockholm.

Pesten lämnar Europa

Från mitten av 1700-­talet försvann sedan pesten sakta och i Västeuropa blev det inga fler stora pestutbrott. Vad det berodde på finns det flera teorier om. Kanske blev den allmänna hygie­nen aningen bättre. Kanske spelade det roll att de svarta råttorna, som oftast spred smittan, försvann och ersattes av brunråttor, som inte lever så nära människor. Eller så var det systemet med karantäner som gav resultat – att man isolerade alla personer som kunde tänkas vara smittade tills man säkert visste att de var friska.

I slutet av 1800-­talet kom så en tredje pestvåg. Den spred sig från det inre av Kina och ut i världen. Men denna gång blev nästan inga sjuka i Europa, trots att många fortfarande dog i till exempel Indien och delar av Amerika.

Pestens mysterier avslöjas

Forskare letade länge efter den bakterie som orsakar pest. I slutet av 1800­-talet lyckades de till slut isolera den och gav den namnet Yersinia pestis. När bakte­rien väl var identifierad kunde man också lista ut hur farsoten spreds. Till en början var det många som vägrade tro på svaret, eftersom det verkade för konstigt och samtidigt alldeles för en­kelt. Men i dag är de flesta forskare överens om att den fruktansvärda smit­tan framförallt sprids till människan av något så litet och oskyldigt som loppor.

I dag är loppor och löss ovanliga i svenska hem. Men ända fram till 1800­-talet fanns de överallt, både bland fattiga och rika. De allra flesta hade småkryp både i kläderna och på kroppen. Att plocka löss från varandra var till och med ett sätt att umgås. Det kallades att »löska« och ansågs vara ett artigt sätt att lära känna varandra.

Råttor fanns det också gott om i människornas hus. Och om råttorna var smittade av pest hade de pestbakterier i blodet. När lopporna bet en smittad råtta, fick de med sig smittat blod. Lopporna hoppade sedan vidare till människorna och bet dem – och så var smittan överförd. Om en person utvecklade lungpest, kunde pesten dessutom smitta direkt mellan människor genom till exempel hostningar.

Pesten är fortfarande inte helt utrotad i världen. Det finns många gnagare i Asien, Afrika och Amerika som bär på pestbakterien och varje år smittas några tusen människor av pest. Men i dag finns det tack och lov stark medicin mot den farliga sjukdomen. Mänsklighetens värsta fiende, som pesten har kallats, är inte helt besegrad, men grundligt tämjd.

Karantän

När digerdöden rasade i Europa på 1300-talet försökte man i staden Dubrovnik i Kroatien med alla medel hindra pesten från att ta sig innanför stadens murar. Problemet var att om en besökare som såg helt frisk ut ville komma in, var det omöjligt att veta om den var smittad av pesten eller inte.

Alla sjukdomar har något som kallas inkubationstid. Det är den tid det tar från att en person blir smittad tills att symtomen på sjukdomen visar sig. Under den tiden verkar personen frisk men kan ändå smitta ner andra.

Man bestämde därför att alla som ville besöka staden Dubrovnik först måste vänta utanför stadsmurarna tills det var säkert att de inte bar på någon smitta. I trettio dagar, som senare blev fyrtio för att vara helt på den säkra sidan, fick de bo på en ö i närheten. Först efter det fick de komma in i staden.

Att göra så kallas i dag att sätta någon i karantän. Ordet kommer från det italienska ordet för fyrtio, quaranta, antalet dagar som besökarna måste vänta.

Sedan dess har karantän blivit ett mycket vanligt sätt att skydda områden från smitta. Det är en effektiv metod att hålla en sjukdom borta om reglerna följs noga. Men det har alltid varit svårt att få människor att göra det. Det finns alltid någon som tycker att just de kan göra ett   undantag. Och det räcker att en enda person smiter igenom för att smittan ska komma in och då har hela karantänen varit förgäves.

Det fick till exempel Stockholm lära sig år 1710, då pesten härjade i Baltikum, länderna på andra sidan Östersjön.

Den sommaren låg ett skepp för ankar utanför huvudstaden och väntade på att karantänstiden skulle ta slut. Men skeppets kapten var trött på att vänta. Han längtade efter att gå iland och få sig ett ordentligt mål mat och ett glas öl.

Trots att ingen egentligen fick åka ut till skeppet under karantänen brukade de som bodde i trakten ro ut för att sälja färsk mat och andra varor till besättningen. Det var fattigt och eländigt i Sverige, så alla sätt att tjäna extra pengar var välkomna.

Kaptenen betalade en kvinna för att ro in honom till land. Väl där gick han raka vägen till ett värdshus och beställde middag. Han var antagligen mycket nöjd med sig själv där han satt med magen full av mat och ölskum i mustaschen.

Men vad han inte visste var att pesten hade följt med som fripassagerare på hans skepp och att han själv redan var smittad. Han började må dåligt mitt under middagen och innan tallrikarna var avdukade föll han död ner.

Lopporna som lämnade hans kallnande kropp tog med sig smittan till de övriga gästerna på värdshuset, och så var pesten här igen. Mer än en tredjedel av Stockholms befolkning dog på ett drygt halvår.

När pesten kom till Europa nästa gång, tio år senare, hade Sverige lärt sig sin läxa. En karantän måste hållas till varje pris, och av alla. Nya, strängare lagar infördes. Om en enda person från ett fartyg bröt mot karantänen straffades alla ombord med döden. Den gången undgick Sverige pesten, troligtvis på grund av den effektiva karantänen.

Visste du att:

  • Redan på 600-talet före Kristus förstod egyptierna att råttor hade något med spridningen av pest att göra. När en armé som tänkte anfalla dem drabbades av pest och tvingades vända hemåt firade egyptierna det genom att resa en vacker pelare med en staty av en råtta på toppen.
  • Pest finns i tre varianter som orsakas av samma bakterie: böldpest, lungpest och blodpest. Har man blodpest blir fingrar och tår ofta svarta av kallbrand och man får blödningar under huden. Det är det som gör att pesten ibland kallas »Svarta döden«.
  • Ett skepp som är under karantän måste hissa en gul- och svartrutig flagga så att alla kan se det på långt håll och inte komma för nära.

Uppgifter och frågor

  1. Hur gick det till när digerdöden (pesten) kom till Norden 1349?
     
  2. Varför blev det lättare för farsoter att sprida sig efter att människan blivit bofast och slog sig ner i byar och städer?
     
  3. Vad är skillnaden mellan en epidemi och en pandemi?
     
  4. Hur tog sig pesten till Europa från Asien vid mitten av 1300-talet?
     
  5. Ge exempel på hur människor reagerade där pesten drog fram. Vad trodde man det var som orsakade pesten?
     
  6. I texten nämns tre vågor av pest. Förklara.
     
  7. Hur spreds pesten?
     
  8. Hur gick det tll när vi fick kontroll över sjukdomens sprdning?
     
  9. Vad menas med karantän?


 

Text: Magnus Västerbro och Nina Västerbro

Magnus Västerbro är författare och journalist med inriktning på historia.
Nina Västerbro är förläggare och arbetar med facklitteratur inom pedagogik och psykologi.

Webbsida: https://www.facebook.com/vasterbro

Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författarna så rekommenderas Pest och kolera - historiens värsta farsoter.
Bokens webbplats

Uppdaterad: 10 september 2017
Publicerad: 02 september 2017