När arbetarrörelsen på 1880-talet valde första maj till demonstrationsdag var det inte av en slump. I stora delar av Europa var den dagen ända sedan antiken en icke-kyrklig festdag, en sorts administrativ nyårsdag i det gamla samhället. I städernas hantverksskrån och köpmansgillen, liksom i landsbygdens byalag, var det dags för ekonomisk årsredovisning och för val av nya ämbetsmän för ett år framöver, likaså inom städernas förvaltning. Bönder, mästare och handelsmän tog tillfället i akt att festa i sina respektive gemenskaper. Därför låg allt arbete nere, så att gesäller och lärlingar hade en fridag utan att behöva gå i kyrkan.
I Stockholm utvecklades första maj från tidigt 1800-tal till en stor folkfest på Djurgården med kortege och kungabesök, och i småstäderna gjorde man utflykter i det gröna.
Den gamla festdagen fick under slutet av 1800-talet en ny betydelse som industriarbetarnas mötes- och demonstrationsdag. Sedan 1890 har första maj-demonstrationer med banderoller, fanor och orkestrar ordnats på många svenska orter.
Så blev första maj arbetarrörelsens dagDen amerikanska fackföreningsrörelsens kamp för åtta timmars arbetsdag låg bakom valet av datum. År 1889 beslutade Andra internationalen att den 1 maj 1890 skulle bli en gemensam demonstrationsdag. I Sverige demonstrerade arbetare på 22 orter det året. En lag som likställde första maj med en allmän helgdag trädde i kraft den 1 januari 1939. |
M LÄS MER: Historien bakom valborgsfirandet och första maj
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Jan-Öjvind Swahn, Svenska traditioner, Ordalaget Bokförlag, 2010
Julius Ejdestam, Våra folkfester, Rabén & Sjögren, 1971
Jonas Frykman (red.) och Orvar Löfgren (red.), Svenska vanor och ovanor, Natur och Kultur, 1991
Christer Topelius, En årsrunda: 75 helger, högtider och gamla bemärkelsedagar, Tiden, 1989
FÖRFATTARE
Text: Jan-Öjvind Swahn, kulturhistoriker och författare
Omarbetad version av ett avsnitt i en publikation utgiven av Svenska institutet.
Webbplats: Svenska institutet