Rallare var anläggningsarbetare vid de svenska järnvägarna från 1800-talets senare del till 1930-talet. Järnvägarna var landets största byggnadsprojekt och sysselsatte ca 20 000 personer årligen. De hämtades främst från mellersta och södra Sveriges landsbygd och flyttade mellan olika byggen.
Det romantiska skimret kring livet som rallare har ofta dolt en hård verklighet med tungt arbete, och i början närmast kojor som boplats, senare träbaracker. Kosten var enformig: amerikanskt fläsk, kaffe och bröd. Maten tillagades så småningom av särskilda kokerskor.
Det kringflackande rallarlivet kunde ses som ett hot mot dygd och ordning och skapade också en individualistisk livsstil som lämnat efter sig många sånger och dikter. Dåtidens syndikalister hade ofta sympatisörer bland rallarna.
LÄS MER: Järnvägar och tåg
LÄS MER: När Sverige fick järnväg
LÄS MER: Sveriges industrialisering
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
