Kristendomen under de första århundradena

Kristendomens tvåtusenåriga historia handlar om hur en liten skara människor i Palestina i tro på Kristus som världens frälsare startade en församling och började sprida ett budskap. Idag är församlingarna många och budskapet genom en miljardskara av troende spritt i hela världen. Den kristna läran har påverkat samhällens utveckling och blivit en världspolitisk maktfaktor. I den här artikeln kan du läsa om kristendomens allra tidigaste historia, under de första århundradena, då urkyrkan kämpade för sin existens.
S

Förföljelserna av kristna startade i romarriket. Därmed kunde de kristna inte längre bekänna sin tro öppet utan var tvungna att träffas i hemlighet. Målning av Rembrandt, 1660.

En martyrkyrka som växer

Romarna, som vid Jesu tid härskade över nästan hela medelhavsområdet, tillät judarna att fritt utöva sin religion. I början betraktades de kristna som en sekt inom judendomen och gavs samma rättigheter som judarna. I huvudsak kan man också säga att både Jesus och Paulus accepterade den romerska staten.

Men snart krävdes att de kristna skulle delta i kejsarkulten och offra till kejsarens bild. Detta vägrade de och därmed inleddes förföljelserna mot dem. De kristna blev alltmer hatiska mot den romerska staten, som i Bibelns sista bok, Johannes uppenbarelse, kallas "den stora skökan" och "vilddjuret".

ANNONS

ANNONS

Användbara begrepp

Biskop: Ordet kommer av det grekiska ordet episkopas som betyder "uppsyningsman". En biskop var ursprungligen föreståndare för en församling, senare för ett antal församlingar inom ett större område, ett stift.

Dualism: Ett trossystem som tänker sig att världen styrs av två motsatta krafter, vanligen en helt och fullt god sådan och en genomgående ond kraft.

Gnosticism: En dominerande tankeströmning i den romerska kulturen under de första århundradena e.Kr. Den hade vuxit fram ur grekiskt filosofiskt tänkande och betonade att Gud var den över allt upphöjde, som inte hade något med den enskilde människan att göra. Mellan den gnostiske guden och världen fanns en stor klyfta. Människorna kunde dock nå frälsning genom asketisk livsföring och genom att vinna kunskap (gnosis) om det som fanns bortom hennes egen materiella verklighet.

Hellenism: I samband med Alexander den stores erövringar spreds den grekiska kulturen över stora delar av Främre Orienten där den blandades med orientaliska traditioner och idéer. Denna blandkultur kallas hellenism.

Gång på gång utsattes de kristna för svåra förföljelser under de första århundradena. Särskilt när upplösningstendenserna i romarriket blev märkbara ville man lägga skulden på kristna. Bekant är t.ex. hur kejsar Nero skyllde Roms brand år 64 e.Kr på de kristna.

Trots förföljelserna spreds den kristna läran i alla samhällsklasser - bland slavar, krigare, näringsidkare och överklass.

De första församlingarna grundades i städerna och därifrån spreds den kristna läran till landsbygden. I Rom fanns så småningom den största kristna församlingen.

Omkring år 300 e.Kr var ca 15 procent eller 7 miljoner av romarrikets 50 miljoner människor kristna.

Inre stabilisering

I det väldiga romarriket satte romarna sin prägel på politik och juridik. Kulturlivet däremot präglades under denna tid av grekiskt tänkande. En bidragande orsak till kristendomens spridning var att Nya testamentet skrivits på grekiska.

På väsentliga punkter stämde dock den kristna synen inte överens med grekiskt tänkande. Enligt en då vanlig uppfattning bland grekiska filosofer så var verkligheten dualistisk. Med det menas att det fanns två slags verklighet: en andlig som är god, och en materiell som är ond. Gudarna har endast med den andliga världen att göra - de är den andliga världen. Det gällde för människan att söka kunskap (gnosis) bortom den materiella verkligheten. Denna tankeströmning kallas gnosticism. Vi kan jämföra den med Platons tankar om idévärlden.

De kristna däremot ansåg att Gud hade skapat hela världen. Allt skapat var en enhet, och skapelsen var god. De hävdade att Gud inte alls var avskild från den materiella världen utan tvärtom verkar i den här och nu.

Kristendomen får profil

Den unga kristna kyrkan skulle lätt ha kunnat uppslukas av hellenismen om den inte medvetet hade börjat skapa sin egen profil. I synnerhet gnosticismen var en etablerad livs- och världsåskådning, i vilken den kristna tanken om Kristus som frälsaren lätt kunde infogas. Därtill präglades det hellenistiska tänkandet av tolerans mot alla tänkbara livsåskådningar.

På tre sätt mötte kyrkan de faror som hotade dess existens: de apostoliska skrifterna, det apostoliska ämbetet och den apostoliska trosbekännelsen.

ANNONS

ANNONS

  • Kyrkan fastställde sin kanon, dvs de skrifter som skulle utgöra rättesnöre för den kristna församlingens liv och lära. De skrifter som hade apostoliskt ursprung fick tillhöra kanon. Det var sådana skrifter som direkt kunde föras tillbaka till apostlarna (de tolv lärjungarna samt Paulus) och som använts i de större församlingarna. Kanon kom härigenom att innehålla de fyra evangelierna, Apostlagärningarna och Paulus brev. De skrifter från apostlarnas dagar, som gnostikerna åberopade, fick inte ingå i kanon. Härigenom skedde en avgränsning mot gnosticismen. Från omkring år 200 fanns huvuddelen av Nya testamentet samlad.
  • Den unga kyrkan hade en svag och splittrad organisation när den konfronterades med hellenismen. Kyrkan kom att bygga upp sin nya organisation kring "ämbetet" (det kyrkliga ämbetet), som främst innehades av biskopar. Biskopen ansågs härstamma från apostlarna i rakt nedstigande led. Detta kallas apostolisk succession. Den förstärktes genom att man från och med slutet av 100-talet upprättade biskopslistor. Ytterligare innehavare av det kyrkliga ämbetet - näst efter biskopar - var präster och diakoner (kyrkliga medhjälpare).

    I kampen mot gnosticismen blev framförallt biskoparna en garanti för renlärigheten. Till följd av sin ställning som apostlarnas efterträdare kunde de fastställa den rätta tolkningen av läran och bekännelsen.
  • Kyrkan fastställde sin trosbekännelse, dvs koncentratet av läran och teologin. Trosbekännelsen användes i den kristna församlingens predikan och kult, och befäste känslan av tillhörighet med kyrkan. Den markerade också avgränsningen mot andra läror.

LÄS MER: Urkyrkan

LÄS MER: De första kristna i romarriket

LÄS MER: Kristendomens historia och kyrkohistoria

LÄS MER: Paulus - urkyrkans främsta missionär

LÄS MER: Kristendomen blir romersk statsreligion

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Vad tror du det var i den kristna religionen som tilltalade många romare?
     
  2. Genom skrifter, organisation och lära profilerade sig kyrkan mot yttre hot. Beskriv kort hur detta gick till.

 

Text: Åke Magnusson och Börje Andersson, läromedelsförfattare
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet "Religionskunskap för gymnasieskolan - Vad ska man tro?"
 

Senast uppdaterad: 14 mars 2021
Publicerad: 13 mars 2021

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

S

Wittenbergs lärda spred protestantismens idéer till Sverige

Om några månader skulle Olof Petersson ta sin magisterexamen i teologi. Nu i oktober 1517 var han...

S

Kristendomen blir romersk statsreligion

Under 300-talet ändrades situationen radikalt för de kristna. Från att ha varit utsatta för...

S

Orsaker till reformationen

Tiden från och med 1500 brukar ofta kallas den nya tiden. Stora omvälvningar skedde politiskt,...

M

Vem var Jesus?

Tron på Jesus från Nasaret utgör grunden för den världsreligion som kallas kristendom. Enligt Nya...

ANNONS

Ämneskategorier

Romarriket

Romarriket, även kallat det romerska riket (500 f.Kr - 500 e.Kr), var antikens dominerande stormakt. Rikets medelpunkt...

Kristendomens historia och kyrkohistoria

Kristendomens och kyrkans tvåtusenåriga historia från antiken till idag.

Relaterade taggar

Urkyrkan

Efter att Jesus blivit korsfäst glömdes han bort av de flesta judarna. Men en del av Jesu anhängare...