I Apostlagärningarnas andra kapitel berättas om hur lärjungarna efter att de blivit "uppfyllda av den heliga ande" trädde fram inför folket. Petrus talade om Jesus, den korsfäste, och avslutade med följande ord:
- Hela Israels folk ska alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst. [...]
Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem:
- Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte
De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.
[Apg 2:36, 40-42]
Detta brukar beskrivas som början på den kristna kyrkan, som efterhand utvecklades och spreds över världen. De första kristna, alltså lärjungarna och kretsen kring dem, brukar kallas den urkristna församlingen. De var alla döpta som tecken på att de bekände sin tro på Jesus. Enligt texten ovan höll de bl.a. fast vid "den inbördes hjälpen" och "brödbrytandet". Brödbrytandet kan ha syftat både på gemensamma måltider och på en tidig form av nattvard. Apostlagärningarna berättar också att de troende delade med sig av sina ägodelar och hjälpte dem som behövde stöd.
Apostlarna blir missionärer
De tolv var både lärjungar och apostlar, men orden betyder inte riktigt samma sak. En lärjunge är en elev eller följare, medan en apostel är en person som har sänts ut med ett uppdrag. Alla lärjungar var därför inte apostlar. Flera av de första kristna utsattes för förföljelse. I Apostlagärningarna berättas till exempel att Jakob, Johannes bror, halshöggs, att Stefanos stenades och att andra kristna fängslades.
En av de kristnas svåraste förföljare hette Saulus. I Apostlagärningarnas nionde kapitel berättas hur han på vägen till Damaskus fick en uppenbarelse av Jesus och därefter började predika den kristna tron. Han blev senare en av den tidiga kristendomens viktigaste missionärer. Saulus hade också det romerska namnet Paulus. Apostlagärningarna börjar använda namnet Paulus när hans missionsverksamhet bland icke-judar skildras. Hans resor i det östra Medelhavsområdet brukar delas in i tre större missionsresor, och under dem var han med och grundade flera kristna församlingar.
I brev till olika församlingar förklarade Paulus sin syn på Jesus och den kristna tron. Flera av breven hör till Nya testamentets äldsta texter och fick stor betydelse för kristendomens utveckling.
Varför valde Jesus just tolv apostlar?Talet tolv hade en stark symbolisk betydelse inom judendomen. Israels folk ansågs bestå av tolv stammar. När Jesus utsåg tolv apostlar kunde gruppen därför ses som en symbol för ett förnyat Israel. De tolv skulle både följa Jesus och föra hans budskap vidare. Efter att Judas Iskariot hade lämnat gruppen utsågs Mattias till hans ersättare, så att apostlarna åter blev tolv. Paulus kallades också apostel, men han tillhörde aldrig den ursprungliga gruppen. Det visar att ”de tolv” var namnet på en särskild grupp, medan ordet apostel kunde användas om fler personer som spred den kristna tron.
|
FÖRFATTARE
Text: Åke Magnusson och Börje Andersson, läromedelsförfattare
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet Vad ska man tro? Religionskunskap för gymnasieskolan (tidigare utg. av Almqvist & Wiksell).
