Paulus - kristendomens näst viktigaste person?

Men Paulus visade sig vara en fantastisk tillgång, inte minst för att han lanserade en avgörande teologisk nyhet. Han förklarade sig vara sänd av Gud för att föra ut Jesus ord även till hedningarna. I fortsättningen måste man inte vara jude för att få följa Jesus, förklarade Paulus.

Omskärelse behövs inte, det räcker med dopet - så löd slagordet.

Paulus begav sig ut i världen för att föra budskapet vidare. Enligt religionshistoriker skötte han förmodligen det missionerande uppdraget genom sitt vanliga arbete. När han kom till en ny stad öppnade han alltid en butik, antagligen där han tillverkade och sålde lädervaror samtidigt som han lite i smyg började predika för kunderna. Självklart säger berättelserna att hans ord också åtföljdes av mirakler som han påstods ha uträttat med Guds hjälp.

Med åren fick Paulus missionerande stor framgång. Nya kyrkor öppnades i land efter land. Men han fick också lida för sin sak.

Kristendomens näst viktigaste person?

Enligt vad han själv påstod ska han ha fängslats minst sju gånger, piskats vid flera tillfällen, överlevt tre skeppsbrott, varit nära att dödas i floder och på land samt hotats av rånare, av andra judar, av hedningar och av de som tror på falska gudar. Ofta fick han inte sova, han tvingades arbeta hårt, svalt, törstade och fick ibland gå naken och frysa.

Men efter sig lämnade han en intensivt levande kyrka.

Man skulle kunna hävda att Paulus är den viktigaste personen i kristendomens historia, efter Jesus själv. Det är tack vare Paulus missionärsarbete och hans tanke om att det kristna budskapet måste vara öppet för alla, som de som följde Jesus förvandlades från en i raden av obskyra judiska sekter - i den romerska provinsen Iudaea (ungefär nuvarande Israel-Palestina), som troligen snart skulle ha försvunnit i historiens dunkel - till den religion med över två miljarder följeslagare runt om i världen som kristendomen är idag. Paulus teologiska budskap formade dessutom även på många andra sätt grunden för den kristna kyrkan.

Själv skulle Paulus rimligen ha blivit förvånad om han såg kristendomen idag. Kanske inte för att budskapet som han spred hade slagit an hos så många - han var ju själv övertygad om att det var Guds vilja att läran skulle nå alla människor - utan snarare för att världen överhuvudtaget stod kvar. Paulus var nämligen säker på att Jesus när som helst skulle stiga ner från himlen för att döma de goda och de onda. Han trodde helt enkelt på den nära förestående apokalypsen, och hade säkert blivit både chockad och besviken över att slutet aldrig tycks infinna sig.

Paulus tros ha varit lite drygt sextio år gammal då han greps och halshöggs, på order av den romerske kejsaren Nero. Enligt traditionen skedde detta den 29 juni, antingen år 64 eller år 67 e.Kr, en bit utanför Rom, längs landsvägen mot hamnstaden Ostia.