Han är på väg från Jerusalem till Damaskus, där hans uppgift är att gripa några av de envisa följeslagarna till profeten Jesus, mannen som några år tidigare avrättats av de romerska myndigheterna efter att ha påstått sig vara frälsaren, Messias, den som det talas om i urgamla judiska skrifter. Saul tillhör de så kallade fariséerna, som till punkt och pricka följer de traditionella renhetsreglerna, och han har ägnat stor energi sig åt att förfölja sektens medlemmar, som han ser som ett hot mot det judiska folkets framtid. Men denna dag, den 25 januari enligt traditionen, sker något som ändrar hans liv - och i förlängningen världshistorien. Saul får en vision. Han tycker sig se ett intensivt ljus från himlen, och han faller till marken. Han hör en röst som talar till honom:
- Saul, Saul, varför förföljer du mig?
- Vem är du, herre? frågar han.
- Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer, svarar rösten. Stig upp och gå in i staden, så ska du få veta vad du måste göra.
Häpen, men också förblindad av ljuset, ställer sig Saul upp, och låter sig ledas in i Damaskus, där han snart tycker sig få veta att han är kallad av Gud för att sprida Jesus budskap i världen.
Tänkbara psykologiska orsaker
Så brukar det hela i varje fall återges, efter en passage i Bibelns Nya testamente. Berättelsen är dock inte särskilt utförlig, och inte heller särskilt sammanhängande. På ett ställe heter det att de som reste med Saul också ”hörde rösten men såg ingen”. På en annan sida påstås istället att de ”såg ljuset men hörde inte rösten”. Olikheterna kanske kan kallas petitesser, men klart är att i Paulus fall - och som så ofta i historien - lämnar de påstått gudomliga uppenbarelserna inte några fysiska spår efter sig i världen.
I efterhand har psykiatriker spekulerat i vad som egentligen hände Paulus den där dagen. Kanske fick han solsting? Eller någon slags krampanfall? Eller var det en lindrig form av psykos? Andra har lagt fram förslaget tinninglobsepilepsi, en åkomma som kan ge just en upplevelse av starkt ljus och som kan orsaka tillfälligt förlorad kroppskontroll. Den förknippas även med upplevelser av det övernaturliga eller ockulta.
Någon exakt diagnos är förstås inte möjlig att ge. Klart är att Paulus själv trodde sig ha mött Jesus, återuppstånden från de döda, och att han från denna stund ägnade sitt liv åt att missionera för den nya läran. Och han gjorde det mer effektivt än någon annan.
Urkyrkans främste missionär
Den omvände Paulus blev snart en central gestalt i de framväxande kristna församlingarna. Han var redan från början en omstridd figur - här kom han, sent in i matchen, när andra redan kämpat i flera år för den goda sakens skull, och dessutom drog han sig inte för att tala om hur den rätta läran skulle tolkas. Detta trots att han själv tills helt nyligen hade förföljde de kristna!
