Medan lutherska kyrkor spred sig i Norden och norra Tyskland, fick reformationen i delar av Västeuropa en annan inriktning. Dessa kyrkor kom att kallas reformerta kyrkor. En av deras viktigaste ledare och lärofäder var fransmannen Jean Calvin (1509-1564). Liksom Martin Luther betonade han att människan blir frälst genom tro och inte genom goda gärningar. Han framhöll också Bibelns centrala roll och betydelsen av enkla gudstjänster. På flera punkter skilde sig dock hans uppfattningar från Luthers.
Calvin föddes i Frankrike och studerade bland annat språk, filosofi och juridik. När han började stödja reformationen tvingades han lämna sitt hemland på grund av sina religiösa åsikter. År 1536 gav han ut den första upplagan av sitt viktigaste verk, Undervisning i den kristna religionen. Samma år kom han till Genève i nuvarande Schweiz, där han övertalades att hjälpa till att organisera stadens nya protestantiska kyrka.
Utgångspunkten för Calvins teologi var tanken på Guds ära. Gud uppfattades som en allsmäktig härskare. Människans uppgift var, enligt Calvin, att frukta och ära Gud. Guds vilja kom till uttryck i Bibelns ord, som skulle åtlydas. Calvin såg Bibeln som den högsta auktoriteten för kristen tro och människans liv. Han menade att Bibelns innehåll var inspirerat av Gud, men ansåg inte att varje detalj måste tolkas helt bokstavligt.
Ett uttryck för Guds allmakt är enligt Calvin att han har förutbestämt vissa människor till frälsning och andra till förtappelse. Denna lära om den så kallade dubbla predestinationen innebär att frälsningen inte är avsedd för alla människor. Människan kan inte själv förtjäna sin frälsning, men Calvin menade ändå att de troende skulle leva aktivt, ansvarsfullt och disciplinerat. Goda gärningar eller framgång i livet var däremot inga säkra bevis för att en person var utvald av Gud.
Kyrkans organisation var mycket viktig för Calvin. I Genève, där han länge verkade, försökte han skapa ett samhälle som präglades av hans tolkning av Bibeln. Ett särskilt kyrkligt råd, som kallades konsistoriet, övervakade invånarnas religiösa liv och moral. Calvin hade stort inflytande, men han styrde inte staden ensam. De politiska besluten fattades av Genèves stadsråd.
En läkare brändes på bål för sina religiösa idéerÅr 1553 anlände den spanske läkaren och teologen Michael Servetus till Genève. Han hade kritiserat flera grundläggande kristna läror, däribland tron på treenigheten – att Gud är Fadern, Sonen och den heliga Anden. Sådana åsikter betraktades vid denna tid som ett allvarligt hot av både katolska och protestantiska ledare. Servetus hade redan dömts till döden av katolska myndigheter i Frankrike, men lyckats fly ur fängelset. När Servetus upptäcktes i Genève greps han och ställdes inför rätta. Calvin deltog aktivt i processen och stödde att han skulle dömas till döden. Det var dock Genèves styrande råd, inte Calvin ensam, som fattade beslutet. Den 27 oktober 1553 brändes Servetus levande på bål tillsammans med en av sina böcker. Calvin hade bett att han istället skulle avrättas genom halshuggning, som ansågs vara en mindre plågsam metod, men rådet avslog begäran. Avrättningen visar hur begränsad religionsfriheten var under 1500-talet. Många människor ansåg att religiös enighet var nödvändig för att samhället skulle kunna fungera och att avvikande trosuppfattningar kunde hota hela samhällsordningen. Servetus död väckte samtidigt protester och bidrog till en växande diskussion om religiös tolerans – alltså rätten att tro och tänka annorlunda utan att straffas.
|
M LÄS MER: Protestantismen (och reformerta kyrkor)
M LÄS MER: Reformationen
S LÄS MER: Orsaker till reformationen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Åke Magnusson och Börje Andersson, läromedelsförfattare
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet Vad ska man tro? Religionskunskap för gymnasieskolan (tidigare utg. av Almqvist & Wiksell).
