Medan lutherska kyrkor utbredde sig i Norden och norra Tyskland, kom de västeuropeiska ländernas kyrkor att få en annan inriktning. De kom att kallas reformerta kyrkor. Deras grundare och lärofader var fransmannen Jean Calvin (1509-1564). Liksom Martin Luther betonade han läran om rättfärdiggörelse genom tro, ordets centrala roll och betydelsen av ett enkelt gudstjänstfirande. På flera punkter hade han dock avvikande uppfattningar i förhållande till Luther.
Utgångspunkten för Calvins teologi var tanken på Guds ära. Gud uppfattades som en enväldig och allsmäktig härskare. Människans uppgift är, enligt Calvin, att frukta och ära Gud. Guds vilja kommer till uttryck i Bibelns ord, som ska åtlydas. Bibeln är i första hand en lagbok. Calvins lära inkluderade bl.a. verbalinspiration, vilket innebär att Bibelns ord har tillkommit genom direkt gudomlig inspiration och således är bokstavligen sanna.
