Läckerhet för överklassen
Både hos mayafolket och aztekerna var choklad en uppskattad och dyr vara. Den var dryck redan hos mayafolkets överklass, och de dyrbara kakaobönorna användes också som betalningsmedel, som pengar.
Aztekerna torkade kakaobönorna och rostade dem sedan över eld ungefär som man idag rostar kaffe. De rostade bönorna stöttes till mjöl som blandades med vatten så att det blev en pasta. Ofta kryddades pastan och blandades med vaniljsocker eller honung. När man ville dricka choklad tog man en bit av pastan och skakade den tillsammans med vatten i en kalebass (en sorts flaska) tills pastan löstes och en - som man ansåg - hälsosam och härligt skummande dryck var färdig.
Det feta kakaosmöret användes för framställning av mediciner och hudkräm.
De spanska erövrarna fick inte smak för chokladen med en gång, men när de kom underfund med att kakao blandad med vaniljsocker gav en härlig dryck, blev framgången succéartad. Deras dryck skilde sig från vår. Den var tjockflytande och kryddad med kanel och vanilj och nästan lika mycket maträtt som dryck.
År 1528 förde Mexikos erövrare, Hernan Cortés, kakaobönor till Spanien. På 1600-talet började folk att dricka choklad i Italien och Holland. Hundra år senare hade drycken blivit populär bland förmögna människor i Europa.
Påven uttalar sig om choklad
I katolska länder som Spanien och Italien fick den näringsrika drycken en speciell betydelse. Under fastan då de fromma knappast fick äta, var det tillåtet att dricka. Var nu den tjockflytande chokladen mat eller dryck? Det blev en hetsig debatt som till slut avgjordes av påven år 1569. Han slog fast att det var tillåtet att dricka choklad under fastan - och drack gjorde man!
En dryck för rokokons människor
I Spanien och dess besittningar i Italien och Holland blev så chokladen något som hörde samman med kyrkan och fastan. Mot slutet av 1600-talet gifte sig den franske kungen med en spansk prinsessa. Hon förde den söta drycken till Frankrike.
Under 1700-talet gick det bakåt för Spanien och framåt för Frankrike som övertog Spaniens roll som stilskapande land. Chokladen blev inte längre en dryck som förknippades med fastan, kyrkor, munkar och allvarsamma kloster. Den blev istället en innedryck för den "nya stilens" förnäma människor. Den nya stilen var rokokon med sina ljusa och elegant inredda salonger. Chokladen blev morgondryck hos överklassen, framförallt för damerna. Den beskrevs som en kärleksdryck som verkade erotiskt stimulerande.
Chokladkakan
I början av 1800-talet blev chokladen även vanlig bland medelklassen, framförallt för barn. Då kom också en ny produkt - choklad i fast form.
I Holland utvecklades den moderna chokladindustrin. Man tog bort större delen av den olja som finns i kakaobönan och fick fram ett torrt pulver. Detta blandades med socker och bindemedel, och så fick man fram ett nytt njutningsmedel - chokladkakan.
Den mest framgångsrika produktionen av chokladkakor kom från Schweiz. 1826 startade Philippe Suchard den första mekaniserade tillverkningen i en f.d. kvarn. Dagsproduktionen var mellan 25 och 30 kilo choklad.
Idag finns chokladindustrier runt om i hela världen, och varje dag produceras hundratals ton med olika sorters choklad.
