Varför får muslimer och judar inte äta gris?

Vi är vana vid att fläskkött inte självklart kan serveras till vem som helst, men varför riktades historiens bannstråle mot just grisen, detta renliga husdjur som ger ovanligt mycket kött för insatsen?
M

Svinet är ingen lortgris av naturen.

När rabbinen Moses Maimonides på 1180-talet anställdes som läkare vid sultanen Saladins hov i Kairo hade han åtminstone en uppfattning gemensam med sin arbetsgivare: Grisen är ett vidrigt djur, och de människor som äter den är precis lika snuskiga och svinaktiga som köttråvaran.
”Den grundläggande orsaken till att lagen förbjuder griskött står att finna i den omständigheten, att svinets vanor och föda är smutsiga och vedervärdiga” skrev Maimonides som var född i Spanien och en av sin samtids mest inflytelserika intellektuella.

Hade han rätt i det? Är verkligen snusk anledningen till att en jude som Maimonides och en muslim som Saladin av sina respektive heliga skrifter är strängt förbjudna att äta griskött? I det senare fallet är förbudet särskilt anmärkningsvärt eftersom grisen är det enda djuret som Koranen bannlyser som föda. I judarnas Tredje Mosebok har svinet sällskap med hundratals andra ”avskyvärda” djurarter, från haren och kamelen till smutsgamen och fladdermusen.

ANNONS

ANNONS

Svaret är nej. Eftersom grisen till sin natur är ett synnerligen renligt djur som avskyr varje form av ”svineri” duger detta inte som förklaring till förbudet, har en tämligen enig skara historiker slagit fast. Att Maimonides såg grisar rulla sig i dynga berodde säkerligen på att djuren inte hade något annat sätt att skydda sig mot den brännande egyptiska solen. En gris, som varken har päls eller svettkörtlar, behöver skugga och fukt för att reglera kroppstemperaturen i ett varmt klimat. Sista utvägen blir att rulla sig i den skyddande sörja som står till buds.

Svinet är alltså ingen lortgris av naturen, men varför har det i så fall betraktats med sådan motvilja i årtusenden? För att man kan bli sjuk av köttet, lyder en annan, ofta anförd förklaring. Grisen drabbas lätt av parasiter, exempelvis den lilla rundmasken Trichinella spiralis. Den som äter smittat och dåligt tillagat fläskkött riskerar att få trikinlarver i sig och drabbas av trikinos. Ju varmare klimat desto större risk.

Men även denna förklaring avfärdas av forskarna. Sambanden mellan trikinos och illa tillagat griskött slogs inte fast förrän 1859, mer än tvåtusen år efter det judiska förbudet. ”Det finns absolut inget särskilt med griskött som smittkälla. Alla husdjur utgör en potentiell fara för människans hälsa” skriver den amerikanske antropologen Marvin Harris. Otillräckligt stekt eller kokt kött från ko, get eller får kan orsaka sjukdomar som mjältbrand och brucellos, för att inte tala om de fyratusen arter av binnikemaskar, parasiter som lever i ryggradsdjur och lätt överförs till konsumenten vid bristande livsmedelshygien. Om det var rädslan för infekterat kött som låg bakom grisförbudet hade de israelitiska prästerna dessutom lätt kunnat formulera det så här, anför Harris: ”Du skall icke äta kött från gris så länge det har rosa färg.”

Nej, det måste finnas en annan anledning, och den måste vara tung, för även om religiösa ledare gillar att sätta upp levnadsregler brukar de inte avsiktligt göra det svårt för sina följare att livnära sig. De flesta förbuden i Tredje Mosebok gäller djur som ingen ändå vill äta, som ugglor, gamar, ödlor, ormar och katter. Men grisförbudet utmärker sig, eftersom det drabbar ett livsmedel som är både näringsrikt, lättproducerat och kostnadseffektivt. Ja, av alla däggdjur i det mänskliga hushållet är grisen det som mest effektivt förvandlar växter till kött, framhåller antropologen. Under sin livstid kan en gris konvertera 35 procent av sitt energiintag till föda, att jämföra med 13 procent för fåret och 6,5 procent för nötboskapen. En griskulting ökar ett kilo i vikt för varje fyra kilo foder den äter, medan en kalv måste äta tio kilo foder för att gå upp ett kilo i vikt. Där kon föder en enda kalv kan suggan föda åtta kultingar eller fler, och detta i betydligt snabbare takt. Grisen är dessutom en allätare som kan livnära sig på lite vad som helst, så det är ingen tillfällighet att dess kött under mer än tiotusen år har varit en av människans allra viktigaste näringskällor – även i Mellanöstern. Från Jordanien i väster till Irak i öster har arkeologer hittat stora mängder grisben bland hushållsavfallet i byar från 4000 till 2000 år f.Kr.

Någon gång därefter började grisen försvinna från matsedeln, visar yngre fynd. Och när de israelitiska prästerna formulerade sina matförbud på 500-talet f.Kr betraktade fenicier, babylonier och mesopotamier sedan länge svinet med ovilja.

Vad var det som hade hänt? Svinets naturliga miljö hade försvunnit.

ANNONS

ANNONS

Bakom förändringen ligger enligt många forskare den omfattande skogsskövlingen i Medelhavsområdet och Mellersta Östern. Antropologen Carleton Coon blev på 1950-talet den förste att koppla grisens försämrade anseende med skogsavverkning och befolkningstillväxt.

Fram till ett drygt årtusende före vår tideräknings början var Mellanöstern till stor del täckt av skogar, där det fanns gott om skugga, vatten och föda för svin, och grisar därför var en uppskattad del av hushållningen. Men i takt med att dessa skogar skövlades och ersattes av torra gräs- och buskmarker blev grisen en allt större belastning för ekonomin.

Grisen har nämligen en svaghet som nu kom att avgöra dess öde: den kan inte livnära sig på gräs. ”Ge en gris vete, majs, potatis, sojabönor eller något annat som inte är rikt på cellulosa, och den är oöverträffad när det gäller att omvandla vegetabilier till kött. Ge den gräs, hö, löv eller något annat som är rikt på cellulosa och den kommer att rasa i vikt”, sammanfattar Marvin Harris problematiken.

I brist på skogens nötter, ollon, bär och andra födoämnen vill grisen alltså i princip äta samma saker som människan livnär sig på. Den blir därmed en konkurrent om resurserna. En illa sedd konkurrent, eftersom grisen inte går att använda till mycket annat än köttproduktion. Den ger ingen mjölk, den kan varken användas för arbete eller transport, och den har ingen päls. I dessa avseenden är kon, geten och fåren klart överlägsna, och dessa gräsätare har dessutom fördelen att föredra sådan föda som människan inte kan äta. När de israelitiska prästerna slog fast att ”alla djur som idisslar, dem får ni äta”, var detta alltså ett ekonomiskt grundat påbud. Grisen hade inte bara blivit oanvändbar utan till och med skadlig. Och därifrån var steget inte långt till att beskriva den som ett orent djur, förbjudet för en rättrogen att befatta sig med.

När den grekiske historikern Herodotos besökte Egypten på 400-talet f.Kr noterade han att ”grisen betraktas som ett orent djur i så hög grad, att om en man händelsevis råkar röra vid en gris rusar han omedelbart ner till floden och kastar sig i vattnet med kläderna på”.

När islam föddes drygt tusen år efter de judiska renhetslagarna krävdes det ingen större kulinarisk uppoffring av den som ville övergå till Profetens lära med dess förbud mot att äta gris. Fläskköttet fanns nästan inte att få tag på. Än idag har islam en geografisk begränsning som sammanfaller ganska väl med de ekologiska zoner där sol, hetta och ett torrt klimat gör grisuppfödning till en riskfylld och dyrbar näring, skriver Marvin Harris.
Naturligtvis slutade inte alla äta gris. I så fall hade man ju inte behövt förbjuda människor att äta den. Och utan grisar på Kairos gator hade hovläkaren Moses Maimonides knappast ha gjort sig mödan att skriva sina flammande hatskrifter om det snuskiga svinet. Nu kunde han i stället göra grisen till en kulturell markör, vars knapriga svål utgjorde en skarp gräns mellan trogna och otrogna. Och de kristna korsfarare, som gjorde sultan Saladins regeringstid så påfrestande, kunde göra grisfesten till en demonstrativt kristen måltid.

LÄS MER: Lätta fakta om världsreligionernas matregler

LÄS MER: Matregler inom judendomen

ANNONS

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Vilka orsaker anges i texten till att judar och muslimer inte får äta gris?
     
  2. Nämn några andra djur som det enligt Tredje Moseboken är förbjudet att äta.

 

BokomslagText: Daniel Rydén, journalist och författare med inriktning på historia
Webbsida: https://historiskamedia.se/forfattare/daniel-ryden/

Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas Den märkligaste boken i världen & andra mysterier.
Bokens webbplats

 

Senast uppdaterad: 7 september 2020
Publicerad: 28 maj 2020

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

S

Islams skrifter: hadith, sira och sunna

I den andra delen om islams skrifter berättar professor Leif Stenberg om de två litteraturformerna...

S

Islams skrifter: Koranen - Guds ord till människan

I den första delen i artikelserien om islams heliga skrifter berättar professor Leif Stenberg om...

L

Sabbaten - judendomens heliga vilodag

Sabbaten är en helig vilodag inom judendomen och följer på varje arbetsvecka, år efter år. Den...

L

Matregler inom judendomen

Den mat som enligt judisk religion är tillåten att äta kallas kosher. Alla levande djur delas i två...

ANNONS

Ämneskategorier

Historia om mat och matvanor

Mathistoria som handlar om maträtter, kryddor och folks matvanor genom historien.

Judiskt vardagsliv

Inom judendomen bör människan sträva efter att följa Guds vilja och de religiösa lagar som genomsyrar vardagslivet....

Islams grunder

Allmänt om islam. Här hittar du fakta om islams troslära, seder och utövande i stora drag.

Sharia - lagen

Efter Muhammeds död år 632 växte rättssystemet för den muslimska världen fram och tog fast form. På 900-talet...

Relaterade taggar

SO-rummet tag typ

Mat och dryck

Här hittar du material som kan relateras till mat, dryck och matvanor förr och idag.