Det var under den andra perioden 2800-2600 f.Kr. som Harappa växte snabbt. Under den tredje perioden 2600-1900 var Harappa en stor och ledande stad med förbindelser till andra städer utefter Indusdalen. Välståndet ökade och olika social klasser växte fram. Antalet sigill ökade och språket tycktes få ökad betydelse. Sigillen försågs med både skrivtecken och figurer (ofta föreställande djur”. Skrift förekom på många av lerföremålen tillsammans med avbildningar av människor, djur och växter.
Konsthantverkarna blev allt skickligare i att framställa målad keramik med olika mönster och figurer och slipade pärlor av olika slags sten. De hämtade råvaror – olika mineral, havssnäckor m.m. – från områden ända upp till 100 mil bort. Detta är bara ett tecken på den livliga handel som bedrevs.
Koppar, guld och andra dyrbara metaller importerades för tillverkning av smycken och verktyg.
Forskarna har funnit bevis på att standardiserade vikter användes. De drar också slutsatsen att en mängd olika specialiserade yrkesgrupper förekommit i Harappa med omgivningar (köpmän, olika slags hantverkare, jägare, fiskare, bönder etc.).
Nya material som agat och jaspis (mineral för prydnadsstenar och smycken) började användas. Hålen i dem gjorde med speciella stenborr. I mjukare material användes borr av koppar. Koppar och brons utnyttjades tidigt för tillverkning av vapen och verktyg. Snart producerades också föremål av fajans (poröst lergods med täckande, i regel vit tennglasyr).
LÄS MER: Induskulturen
LÄS MER: Pakistans historia
LÄS MER: Indiens historia
LÄS MER: Flodkulturer
LÄS MER: Floderna och de första stora civilisationerna
