Resultaten från tidigare utgrävningar under 1920- och 1930-talen byggdes på med nya rön och nya metoder och instrument. Likheterna med bebyggelse och fynd från Mohenjo-Daro är stora.
En urgammal högkultur
Trots att forskarna ännu inte kan läsa språket klarnar bilden långsamt av en högkultur uppdelad i fem perioder, av vilka den första inleds ca 3300 f.Kr och den sista slutar före 1300 f.Kr. Under hela den här tiden sker en fortlöpande kulturell och teknisk utveckling. Det var under den andra perioden 2800-2600 f.Kr. som Harappa växte snabbt. Under den tredje perioden 2600-1900 var Harappa en stor och ledande stad med förbindelser till andra städer utefter Indusdalen. Välståndet ökade och olika social klasser växte fram. Antalet sigill ökade och språket tycktes få ökad betydelse. Sigillen försågs med både skrivtecken och figurer (ofta föreställande djur”. Skrift förekom på många av lerföremålen tillsammans med avbildningar av människor, djur och växter.
