Fördjupning
Merkantilismen var 1700-talets dominerande ekonomiska system. Ursprunget finns i 1500- och 1600-talens nationalstater, t.ex. hos ämbetsmannen Jean Baptiste Colbert under Frankrikes Ludvig XIV. Målet var att öka statens makt gentemot andra staters. Landets rikedom (främst de styrandes) blev därför avgörande.
En växande befolkning, sysselsatt i produktivt arbete, var en grundförutsättning. Genom export skulle landets varor få ädla metaller att strömma in i landet. Den inhemska produktionen skyddades av tullar och andra regleringar. Staten kontrollerade - men ägde inte - företagen. Statliga göromål (uppgifter) kunde samtidigt utarrenderas.
Hörnstenar i den svenska merkantilismen är produktplakatet 1724 (se nedan), Ostindiska kompaniet 1731 och stödet till manufakturerna genom landshjälpsfonden 1727, som 1739 ersattes av manufakturfonden.
Produktplakatet
Produktplakatet 1724 innebar ett förbud för främmande länder att frakta andra varor än till Sverige (undantaget var varor som kom från Sverige eller dess kolonier). Förebilden var den brittiska navigationsakten och syftet var att i linje med den rådande merkantilismen gynna svensk sjöfart. Främst drabbades brittiska fartyg men Storbritannien var för intresserat av den svenska järnhanteringen för att vidta diplomatiska åtgärder. Dessutom drabbades konkurrenten, de nedåtgående Nederländerna, lika mycket.
