Och julen varar än till påska!

Den gamla seden att tända påskeldar och dagens småpojksbus med att smälla smällare bottnar också ytterst i denna vidskepliga häxtro. Påskeldar har mest förekommit i delar av Västsverige, för övrigt har valborgsmässoeldar varit vanligare. Påskeldarna tändes för att hålla häxorna borta. Samma effekt skulle smällarna ha. Man slängde in hemmagjorda krutsmällare i elden och man sköt lösa skott med pistoler och bössor.

Sockenstämmoprotokoll från 1700- och 1800-talen vittnar om att prästerna ivrigt argumenterade mot dessa "vidskepliga" och "gudlösa" sedvänjor - men utan att vinna något vidare gehör.

Skilj på fasta och fastlag!

Numera har begreppen fasta och fastlag blivit suddiga och blandas ofta ihop.

I katolska kyrkan föregicks påsken och andra stora högtider av fastan. Fastan före påsk varade i 40 dagar plus 6 söndagar eftersom Jesus fastade i 40 dagar i öknen innan han frestades av djävulen. Fastan innebar att man måste avstå från kött och ägg men kunde äta mjöl- och mjölkmat, fisk och grönsaker.

Fastlagen är tiden från fastlagssöndagen till och med fettisdagen då det gällde att ha trevligt och äta gott inför den magra och dystra tid som närmade sig, fastan. Ordet fastlag kommer av plattyskans "fastel-avent" dvs fasteafton. I katolska länder där man iakttar fastan strängt, firas avskedet från kött och ägg med karnevaler. Ordet kommer av carne vale, farväl kött!

Inte oväntat har de glada och överdådiga sederna från fastlagen levt kvar i vår tradition medan den dystra och magra fastan glömts när kyrkan inte längre kräver att fastan följs.

Dymmelveckan kallades veckan före påsk. Ordet kommer av dumb, stum, eftersom kyrkklockorna då inte fick ljuda. Dymmelveckans dagar hade speciella namn som inte ska förväxlas med fastlagens: Blå måndag, vita tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag (av skär = ren), långfredag, påskafton, påskdagen.

Påskris och påskskräcka

Påskrisen, eller fastlagsrisen som de också kallas, lyser som färgkaskader med sina färggranna fjädertuppar i affärer och på salutorg redan i slutet av januari. För dagens människor har det blivit ett sätt att ta in våren i hemmet och ta ut lite av påsken i förskott. Det är en modern sed som snabbt spritts från Stockholm och andra större städer ut över landet.

Liksom många andra sedvänjor som spritts under senare år bottnar denna i gamla föreställningar med paralleller bakåt i tiden. Var har vi då ursprunget till påskrisen? Jo, i Kristi långfredagsgissling som inom katolska kyrkan levt kvar som sedvänja. Fortfarande finns fanatiska sekter som utövar självgissling under dramatiska långfredagståg.

I Sverige kallades långfredagsrisningen för påskskräckan. I en skildring av kyrkliga ceremonier från 1703 står att läsa: 

En gammal sed har ock varit här i Sverige att föräldrar och husbönder hava om denna morgon med ris slagit sina barn och husfolk uppå deras sängar dem at verkeligen intrycka Vår Herre Jesu Kristi pinas svårhet. Och detta kallas Påskskräckja.

Så värst allvarligt gick denna risning oftast inte till. Den utvecklades till en skämtsam risning då de som kommit upp först på långfredagsmorgonen passade på att ge sina sömnigare kamrater lite smisk på huden. I Norrland spårade seden att risa varandra in på verkligt skämtsamma banor bland ungdomarna.

Kvällen före fettisdagen, som var den sista stoj- och glädjedagen före fastan, skulle flickorna ge pojkarna ris och nästa kväll var det pojkarnas tur att ge igen. Då gömde sig flickorna eller sprang till grannbyn.

Så övergick den religiöst grundade långfredagsrisningen till att istället bli ungdomliga upptåg lika fjärran från ursprunget som våra dagars färgglada påskris.

Fettisdagsbulle, semla, hetvägg

Begreppet fettisdag (som alltså är en enda dag, dagen före askonsdagen som inleder fastan) lever kvar i våra dagars fettisdagsbulle, fastlagsbulle eller semla, vilket vi nu kallar den.

Denna gräddfyllda och mandelmassespäckade vetebulle är ett ganska sent inlån från Tyskland där den ingick i den "vita" fastematen. På 1700-talet kallades den hetvägg, ett konstigt namn som förklaras av att det är en förvanskning av tyskarnas heisse Wecken, varma kilar, eftersom bullarna där var i kors eller viggform. Bullen var förr ändå mastigare än nu med både smör, ägg, mandel och grädde i inkråmet. En måltid avslutad med en mäktig portion hetvägg sägs vara det som välte den matglade kung Adolf Fredrik för gott.
 

Varför äter vi ägg till påsk?

Förklaringen till påskens äggfrosseri ligger nära till hands. Hönsen satte igång att värpa på våren, men under den långa fastan fick man inte äta ett enda ägg. Det blev en hel del ägg i förråden, äggen hade nyhetens behag och det blev naturligt att kalasa på dem nu när man fick äta precis vad man ville.

Seden att färga påskäggen har nog förr i tiden mest varit utbredd i våra sydliga landskap. Man färgade äggen genom att koka dem tillsammans med till exempel lökskal eller späda löv.

I andra länder, främst i Polen och Rumänien, har seden att måla ägg utvecklats till finaste konst och de urblåsta äggen sparas år efter år som de små konstverk de är.