Homo sapiens - den moderna människan - uppkom för omkring 200 000 år sedan i Afrika. När de första moderna människorna lämnade Afrika för cirka 70 000 år sedan, vandrade de mot nya och okända kontinenter och spred sig med tiden över hela världen.
Ett jaktsällskap i södra Europa för ca 30 000 år sedan.
Vi kommer från Afrika
De hittills äldsta kända fynden av Homo sapiens presenterades i tidningen Nature i juni 2003. Paleontologen Tim White vid Berkeleyuniversitet i Kalifornien ledde utgrävningar i Etiopien och fann tre kranier (skallar) som bedöms vara 160 000 år gamla. Dateringen är mycket säker eftersom fynden gjorts mellan lager av två vulkaniska bergarter. De tidigare äldsta fynden av den moderna människan är cirka 120 000 år gamla. Fynd av Homo sapiens förekommer ytterst sällan i fossila lager äldre än 100 000 år.
ANNONS
ANNONS
Kranierna från Etiopien kommer från två vuxna och ett barn, långa och kraftiga människor. Dessa hjärnskålar är stora och väl utvecklade. Men bakskallarna visar spår av tidigare människoarters skallform. På samma plats fann forskarna fragment av ytterligare sju människor.
Nära kranierna låg fossiler av buffel, flodhäst och antilop. Dessutom ingick jaktvapen och verktyg i fynden, bland annat stora handyxor. Forskarna har hittat rester av fler än 600 redskap.
Sedan dessa människor dött har deras kranier polerats och vävnad tagits bort. Märken av knivar på skallarna kan tyda på något slags begravningsrit.
De här fynden stöder teorierna om att den moderna människan kommit från Afrika och att arten homo sapiens kan vara cirka 200 000 år gammal.
Homo sapiens sprider sig över världen
En grupp människor tog sig från Afrika över Bab-el-Mandebsundet till Arabiska halvön och därmed till Asien. Denna och senare övergångar över vatten underlättades av att stora inlandsisar på norra halvklotet band enorma mängder havsvatten. Därigenom omvandlades stora havsbottnar till landyta för ca 70 000 år sedan. Breda havssund blev mycket smalare. Bab-el-Mandeb är nu 30 km brett, men var då bara 10-11 km. Sahara var vid denna tid mycket torr och bred – oframkomlig.
Bild: NordNordWest Karta som visar hur homo sapiens har spridits från Afrika till resten av världen. Siffrorna och pilarna som anges på kartan är grovt tilltagna och anger på ett ungefär hur och när den moderna människan (homo sapiens) nådde de olika delarna av världen. Det finns många olika teorier som berättar om när detta hände. Pilarna och siffrorna på bilden kan därför skilja sig något från den fakta som anges i texten (red. anm.).
Utvandrarna sökte sig längs Arabiska halvöns sydkust och fick sötvatten ur de många sötvattenskällor som mynnade i vattenbrynet. De kom till Persiska viken, till ett område vars äldsta namn var Eden – Paradiset. Ett härligt område! De fortsatte över Omansundet och Indiska halvöns kust. En del av gruppen gick norrut och befolkade Asien, en annan grupp gick söderut längs Malackahalvön och nådde för ca 65 000 år sedan Australien. Här finns kvarlevande folkgrupper som utseendemässigt och med hjälp av DNA-analys kan konstateras vara släkt med de afrikanska utvandrarna. Kanske var det på flottar av jättebambu som de paddlade över till Arnhems land. De blev aboriginerna, som har en gammal myt om en skapelsemoder som kommit över havet.
En tredje grupp tog sig från Persiska viken norrut och därefter västerut till Europa, där de kom att leva samtidigt med neandertalarna.
Om man resonerar vetenskapligt och biologiskt, finns det inga skilda raser. Skillnader i exempelvis hudfärg och ögonform uppstår som en naturlig anpassning till klimat och solljus. Det var samma utvandrare från Afrika som tog sig genom Asien och befolkade exempelvis Kina och Sibirien. En del av dem fortsatte över Berings sund – då en landbrygga – och färdades söderut genom både Nord- och Sydamerika. Men då hade det gått mer än 50 000 år sedan deras förfäder lämnat Afrika.
ANNONS
ANNONS
Grottmålningar och ristade ben
I Chauvet-grottan i södra Frankrike upptäcktes i början av 1990-talet fler än 200 ristade eller målade djurfigurer: ullhåriga noshörningar, mammutar, grottlejon och hästar i svart och vitt. Flera av målningarna är bortåt 30 000 år gamla! Djuren är mycket skickligt målade.
Man tror att målningarna bland annat skulle påverka någon form av gudar eller andar och på sätt ge bättre jaktlycka. Många av målningarna har man hittat i grottor som är svåra att ta sig fram i. Dit bar troligen konstnärerna med sig leror som de hade färgat röda, gula och bruna. Sedan bredde de med hjälp av fingrarna ut leran på klippväggen eller i taket. Svarta linjer drog de med träkol och för att kunna se i mörkret använde de facklor.
Man har också hittat avtryck av händer, ibland med stympade fingrar. Barn har också varit inne i grottorna. I leran syns avtryck av små händer och fötter.
Vid grävningar i en grotta i Kapprovinsen i Sydafrika fann forskare år 2000 flera redskap gjorda i ben. Bland fynden fanns pilspetsar. De är lika snyggt formade och lika fina som betydligt yngre redskap hittade i Europa. I samma grotta hittade man också en 77 000 år gammal sten. Den var prydd med korsvisa inristningar. Stenen har smyckat av en konstnär som arbetat genomtänkt och med stor skicklighet. Inristningarna har troligtvis betytt något speciellt. Men vad, det kommer vi kanske aldrig att få veta.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vad är det för tidsbestämning beträffande Homo sapiens som Tim White gjort?
Whites fynd av kranier från Homo sapiens klargör också var på klotet vi har vårt ursprung. Vilken världsdel?
Följ i en kartbok de spridningsvägar för den moderna människan som texten berättar om. Eller: Rita på en blindkarta in Homo sapiens spridningsvägar.
Hur ser moderna vetenskapare på äldre teorier kring olika människoraser?
Våra förfäders intresse för bildkonsten vaknade tidigt. Hur tidigt? Var gjordes fynden?
Vad tror du själv om orsakerna bakom grottmålningarna?
Den senaste istiden började för 110 000 år sedan. Klimatet blev allt kallare och glaciärerna växte varje år tills de bildade ett sammanhängande istäcke. Isen hade sin största utbredning för 22 000 år sedan. Då var den 3-4 kilometer tjock och täckte stora delar av norra halvklotet. Hela Skandinavien låg under isen som sträckte sig ända ner i Tyskland...
För 14 000 år sedan började den stora inlandsis som täckte södra Sverige sakta smälta. Efter hand blev land synligt längst ner i söder. Efter några hundra år började det växa lavar och videbuskar slog rot. Björkar som grönskade kom några tusen år senare. Ännu senare kom renarna och efter dem kom människorna som jagade renarna. Under flera tusen år var renjägarna bara tillfälliga besökare i det land som långt senare skulle kallas Sverige...
För 11 000 år sedan växte stora fält med vilt vete i flera områden öster om Medelhavet. Samlarna, som letade mat i områdena där, hade lärt sig att ta vara på vetet, men det gällde att vara på rätt plats vid rätt tid. Allt vildvete mognar inte samtidigt och vilt vete har den egenskapen att kornen faller till marken så snart plantan är mogen. Det är vetets sätt att skydda kornen tills de ska gro nästa år. I jorden är kornen skyddade både för den brännande solen och för djur. Om människorna kom en vecka för sent, kunde allt vete ha fallit av och det enda som fanns kvar var torra stjälkar. Vetet måste alltså skördas just när det var moget...
Människans närmaste levande släktingar är de människoapor som lever i Afrika: gorillan, schimpansen och dvärgschimpansen. Forskarna tror att människoapor och människor har en gemensam förfader. Men någon gång för mellan åtta och fem miljoner år sedan delades utvecklingen upp i två grenar. Den ena grenen utvecklades till människoapor och den andra utvecklades till människor. Exakt hur denna utveckling gick till, när människor och apor skilde sig från varandra, vet vi ännu inte. Just från denna tid saknas det bra fynd av skelettdelar. Historien om människans utveckling är ett pussel som inte är färdiglagt. Men en del bitar i pusslet har arkeologer och forskare hittat...
Människan och aporna hade gemensamma förfäder till för ungefär 7 till 6 miljoner år sedan. Vi är idag mest släkt med schimpanser. "Den tänkande människan", homo sapiens, levde i Östafrika för minst 150 000 år sedan. För 100 000 vandrade homo sapiens ut i världen. De kom till Europa för 40 00 år sedan. Homo sapiens och neandertalarna levde vid sidan av varandra i upp till 10 000 år. Det hände att de fick barn med varandra, men det var inte vanligt...
Jorden är mellan 4,5 och 5 miljarder år gammal. En talande bild av arternas utveckling på jorden kan man få om man komprimerar jordens ålder till ett dygn. Om man vill kan man ta in en sådan där klocka som man brukar ”öva klockan” på i klassrummet och vrida visarna medan man berättar följande för eleverna: Vi säger att jordens väckarklocka ringer klockan sex på morgonen. Dess första dygn i ”livet” (4,8 miljarder år långt) har börjat …
.jpg?uselang=sv)
