Nära kranierna låg fossiler av buffel, flodhäst och antilop. Dessutom ingick jaktvapen och verktyg i fynden, bland annat stora handyxor. Forskarna har hittat rester av fler än 600 redskap.
Sedan dessa människor dött har deras kranier polerats och vävnad tagits bort. Märken av knivar på skallarna kan tyda på något slags begravningsrit.
De här fynden stöder teorierna om att den moderna människan kommit från Afrika och att arten homo sapiens kan vara cirka 200 000 år gammal.
Homo sapiens sprider sig över världen
En grupp människor tog sig från Afrika över Bab-el-Mandebsundet till Arabiska halvön och därmed till Asien. Denna och senare övergångar över vatten underlättades av att stora inlandsisar på norra halvklotet band enorma mängder havsvatten. Därigenom omvandlades stora havsbottnar till landyta för ca 70 000 år sedan. Breda havssund blev mycket smalare. Bab-el-Mandeb är nu 30 km brett, men var då bara 10-11 km. Sahara var vid denna tid mycket torr och bred – oframkomlig.
Utvandrarna sökte sig längs Arabiska halvöns sydkust och fick sötvatten ur de många sötvattenskällor som mynnade i vattenbrynet. De kom till Persiska viken, till ett område vars äldsta namn var Eden – Paradiset. Ett härligt område! De fortsatte över Omansundet och Indiska halvöns kust. En del av gruppen gick norrut och befolkade Asien, en annan grupp gick söderut längs Malackahalvön och nådde för ca 65 000 år sedan Australien. Här finns kvarlevande folkgrupper som utseendemässigt och med hjälp av DNA-analys kan konstateras vara släkt med de afrikanska utvandrarna. Kanske var det på flottar av jättebambu som de paddlade över till Arnhems land. De blev aboriginerna, som har en gammal myt om en skapelsemoder som kommit över havet.
En tredje grupp tog sig från Persiska viken norrut och därefter västerut till Europa, där de kom att leva samtidigt med neandertalarna.
Om man resonerar vetenskapligt och biologiskt, finns det inga skilda raser. Skillnader i exempelvis hudfärg och ögonform uppstår som en naturlig anpassning till klimat och solljus. Det var samma utvandrare från Afrika som tog sig genom Asien och befolkade exempelvis Kina och Sibirien. En del av dem fortsatte över Berings sund – då en landbrygga – och färdades söderut genom både Nord- och Sydamerika. Men då hade det gått mer än 50 000 år sedan deras förfäder lämnat Afrika.
Grottmålningar och ristade ben
I Chauvet-grottan i södra Frankrike upptäcktes i början av 1990-talet fler än 200 ristade eller målade djurfigurer: ullhåriga noshörningar, mammutar, grottlejon och hästar i svart och vitt. Flera av målningarna är bortåt 30 000 år gamla! Djuren är mycket skickligt målade.
Man tror att målningarna bland annat skulle påverka någon form av gudar eller andar och på sätt ge bättre jaktlycka. Många av målningarna har man hittat i grottor som är svåra att ta sig fram i. Dit bar troligen konstnärerna med sig leror som de hade färgat röda, gula och bruna. Sedan bredde de med hjälp av fingrarna ut leran på klippväggen eller i taket. Svarta linjer drog de med träkol och för att kunna se i mörkret använde de facklor.
Man har också hittat avtryck av händer, ibland med stympade fingrar. Barn har också varit inne i grottorna. I leran syns avtryck av små händer och fötter.
Vid grävningar i en grotta i Kapprovinsen i Sydafrika fann forskare år 2000 flera redskap gjorda i ben. Bland fynden fanns pilspetsar. De är lika snyggt formade och lika fina som betydligt yngre redskap hittade i Europa. I samma grotta hittade man också en 77 000 år gammal sten. Den var prydd med korsvisa inristningar. Stenen har smyckat av en konstnär som arbetat genomtänkt och med stor skicklighet. Inristningarna har troligtvis betytt något speciellt. Men vad, det kommer vi kanske aldrig att få veta.
Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare
.jpg?uselang=sv)
