S Fördjupning
Per Albin Hansson tillhörde i början av sin politiska bana partiets radikala flygel och trodde på en successiv förvandling av samhället i socialistisk riktning. Han anställdes 1910 på Social-Demokraten i Stockholm och skulle så småningom efterträda Hjalmar Branting som tidningens redaktör. I den djupgående konflikt som fanns inom det socialdemokratiska partiet beträffande bl.a. försvarsfrågan och samverkan med liberalerna stod han på Brantings sida. Han bekämpade aktivt i tal och skrift vänstersocialdemokraterna, som bröt sig ur partiet 1917.
Under 1920-talet var Per Albin Hansson en av partiets främsta gestalter - försvarsminister i tre regeringar. Han arbetade intensivt för den "nedrustning" som beslutades 1925 och intresserade sig starkt för sociala frågor. Detta gjorde att han fick en radikal profil, och många ansåg att partiet drevs till vänster då han valdes till partiordförande efter Branting. Strax efter partiledarvalet skulle han dock i riksdagen hålla sitt berömda folkhemstal vilket mera handlade om hänsyn och solidaritet än om snabba och radikala reformer. Hans första riksdagsval som partiledare blev det hätska s.k. kosackvalet 1928.
Hanssons viktigaste inrikespolitiska insats var krisuppgörelsen 1933 (kohandeln). Den lade inte bara grunden till en ny politik utan skapade också parlamentarisk stabilitet.
Något större utrikespolitiskt intresse visade inte Per Albin Hansson före kriget. Under kriget förde han dock med stor beslutsamhet en utrikespolitisk linje som var konsekvent så till vida att han nästan till varje pris ville hålla Sverige utanför kriget. Han gav neutraliteten en vid tolkning. I den mån han ansåg eftergifter absolut nödvändiga gick han med på dem. Bland annat genom sina radiotal (sammanlagt nio under hela kriget) framstod han som en symbol för trygghet och stabilitet. Resultaten vid valen under kriget visade att han hade folkopinionens stöd, även om där fanns starka kritiska röster. Han förmådde ena både partiet och nationen. Typiskt kan sägas vara att det inte varit Per Albin, utan istället utrikesministern som med tiden blivit kritiserad för den politik som fördes under andra världskriget.
Per Albin Hansson dog endast 61 år gammal av en hjärtattack då han steg av spårvagnen på väg hem från en middag.
