Sommaren 1655 bedömde Karl X Gustav situationen vara mogen för att bland annat försöka återta kontrollen över de preussiska hamnarna. Polen befann sig sedan året innan i krig med Ryssland om Ukraina och svenskarna ville hinna före ett eventuellt ryskt frambrytande till Östersjön. Dessutom gjorde den polske kungen Johan II Kasimir fortfarande anspråk på den svenska kronan.
Warszawa och Krakow intogs snabbt och man kunde rikta in sig på de preussiska städerna. De svenska framgångarna var till en början så stora att Karl X Gustav började överväga betydligt mer omfattande erövringar. Men Sverige saknade resurser för att behärska hela det väldiga Polen. Ockupationen väckte dessutom ett växande folkligt motstånd.
Den polske kungen Johan Kasimir återkom emellertid med en ny armé samtidigt som befolkningen reste sig i svenskarnas rygg. Sommaren 1656 angrep dessutom Ryssland Sverige, bland annat i Livland (södra hälften av dagens Estland och norra hälften av Lettland).
Segern vid Warszawa sommaren 1656 ledde inte till något avgörande. Sedan en nederländsk flotta hade dykt upp i Östersjön måste Sverige dessutom lova Nederländerna att lämna staden Danzig, dagens Gdańsk, i fred och inte lägga hinder i vägen för Östersjöhandeln. Polen fick även stöd av Österrike samt av Brandenburg, som tidigare varit Sveriges bundsförvant.
Truppernas försörjning började krångla och det danska krig som utbröt i början av sommaren 1657 kom därför som en räddning för Karl X Gustav, som nu istället kunde lämna Polen och föra armén mot Danmark.
År 1659 inleddes svensk-polska fredsförhandlingar under fransk medling, och i maj 1660 slöts freden i Oliva. Johan II Kasimir avsade sig då sina anspråk på den svenska kronan och Sveriges innehav i Livland bekräftades. Polen behövde däremot inte lämna några nya landområden till Sverige.
Polen hade ändå fått betala ett högt pris. Landet drabbades under perioden 1648-1667 av flera förödande krig, uppror, hungersnöd och epidemier. Äldre beräkningar har uppskattat den sammanlagda befolkningsminskningen till omkring en tredjedel, men det går inte att säga att hela denna förlust orsakades av det svenska kriget.
Svenska soldater tömde Warszawas slottI Polen blev den svenska invasionen 1655-1660 känd som Potop szwedzki , ”den svenska syndafloden”. Namnet speglar hur snabbt svenska arméer svepte fram över landet och hur omfattande förstörelsen blev. Städer, slott och kyrkor plundrades och stora mängder värdefulla föremål fördes bort. När Warszawa intogs 1655 plundrade svenska trupper bland annat det kungliga slottet. Fullastade skepp förde vapen, konstföremål och andra dyrbarheter till Sverige. Flera av dem finns fortfarande kvar i svenska museisamlingar. Ett av de märkligaste föremålen är Ivan den förskräckliges hjälm från 1533. Den hade först funnits i Ryssland, därefter tagits som krigsbyte av polacker och hamnat i Warszawa. När Karl X Gustavs trupper erövrade staden 1655 blev hjälmen krigsbyte ännu en gång och fördes till Sverige. Idag finns den på Livrustkammaren i Stockholm. Samma föremål har därmed blivit krigsbyte i två olika krig och färdats från Moskva till Warszawa och vidare till Stockholm. |
S LÄS MER: Andra polska kriget
S LÄS MER: Sveriges krig mot Danmark (1611-1660)
S LÄS MER: Svenska krig mot Ryssland (1555-1660)
M LÄS MER: Stormaktstidens Sverige
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).