Det första puniska kriget
Det första puniska kriget bröt ut 264 f.Kr efter en konflikt om staden Messana på Sicilien, där både Rom och Kartago ingrep. Kriget varade i mer än tjugo år och slutade med förlust för Kartago i ett sjöslag år 241 f.Kr. Det var ett svårt nederlag för det folk som ansetts som Medelhavets bästa sjöfarare.
Romarna visste inte mycket om krig till sjöss när striderna började. Enligt antika berättelser använde de ett kartagiskt krigsfartyg som förebild när de byggde upp sin egen flotta. Men romarna visade sig vara snabba att lära. Grekerna hade använt triremer, galärer med tre rader roddare. Romarna byggde bland annat större fartyg som kallades quinqueremer. Namnet syftade på hur roddarna var organiserade och inte på fem rader åror.
Efter nederlaget förlorade Kartago Sicilien till Rom. Några år senare tog romarna även Sardinien och Korsika. Kartago började då bygga upp sin makt i Spanien, där det fanns värdefulla gruvor och goda möjligheter att rekrytera soldater. Det var här som den unge kartagiske fältherren Hannibal senare skulle få sin maktbas.
Hannibal och det andra puniska kriget
I det andra puniska kriget, 218-201 f.Kr, förlorade Kartago Spanien och därmed den rikedom som kunde ha använts till att bygga upp ett nytt välde. Kartago tvingades dessutom lämna ifrån sig nästan hela sin krigsflotta, betala ett stort krigsskadestånd och fick inte längre föra krig utan Roms tillstånd.
Men innan Rom kunde vinna kriget var republiken nära en katastrof. År 218 f.Kr ledde Hannibal sin armé från Spanien, över Alperna och in i Italien. Där besegrade han romarna flera gånger. Vid slaget vid Cannae 216 f.Kr led Rom ett av de svåraste nederlagen i sin historia. Trots segrarna lyckades Hannibal inte besegra Rom helt. Romarna fortsatte kriget och förde efterhand över striderna till Nordafrika, där Hannibal slutligen besegrades av den romerske fältherren Scipio vid Zama 202 f.Kr.
Kartago förstörs
I det tredje puniska kriget, 149-146 f.Kr, belägrade romarna Kartago och stormade staden. Efter hårda strider förstördes stora delar av staden och många av de överlevande invånarna fördes bort som slavar.
Kartago förstördes och området blev en romersk provins. Berättelsen om att romarna plöjde upp marken och strödde salt i fårorna för att inget skulle kunna växa där är däremot en senare legend och saknar stöd i de antika källorna.
Samma år som Kartago föll krossade romarna Korint, och några år tidigare, 148 f.Kr, hade Makedonien blivit en romersk provins. Rom hade därmed blivit den dominerande stormakten i Medelhavsområdet.
Hannibals armé hade med stridselefanter över AlpernaHannibals marsch över Alperna år 218 f.Kr är en av antikens mest berömda militära bedrifter. Med sig hade han tiotusentals soldater, hästar och ett antal stridselefanter. Vägen genom bergen var svår. Armén måste ta sig fram genom kyla, snö, branta bergspass och områden där lokala folk kunde anfalla dem. Många människor och djur dog under färden. Elefanterna har blivit en symbol för Hannibals fälttåg, men de spelade mindre roll än man ibland kan tro. De kunde skrämma fiendens hästar och soldater, men de var svåra att försörja och känsliga för kyla och sjukdomar. De flesta av Hannibals elefanter överlevde inte länge i Italien. Att Hannibal ändå lyckades ta en stor armé över Alperna överraskade romarna. De hade väntat sig att kriget främst skulle utkämpas i Spanien. Plötsligt stod en av deras farligaste fiender på den italienska halvön. Under de följande åren vann Hannibal flera stora segrar, men han lyckades aldrig tvinga Rom att ge upp. |