De människor som romarna kallade germaner tillhörde många olika folkgrupper och hade ingen gemensam stat. Vissa hövdingar samarbetade med romarriket, medan andra ville bevara sin självständighet. När romarna försökte införa sina lagar och kräva in skatter ökade missnöjet bland flera av de germanska stammarna. Arminius tillhörde folkgruppen cheruskerna och lyckades samla krigare från olika stammar till ett gemensamt uppror. Det var därför inte en enad germansk armé som mötte romarna, utan en tillfällig allians mot en gemensam fiende.
Det som var legionernas styrka i mera öppen terräng blev här deras undergång. Germanernas befälhavare, den 27-årige Arminius, hade själv tjänstgjort i den romerska armén och visste hur legionerna fungerade. Arminius hade romarnas förtroende och lyckades lura Varus att ta en väg genom besvärlig terräng, där germanska krigare låg i bakhåll. I snårskog och sumpmark kunde legionärerna inte strida i sina vanliga formationer. I höstregnet blev dessutom deras utrustning tung och svårhanterlig.
Massaker i skogen
Striderna pågick i tre till fyra dagar och utvecklades efterhand till en regelrätt massaker. Många romerska soldater dödades när de försökte fly, medan andra togs till fånga. När Varus insåg att slaget var förlorat valde han att ta sitt eget liv. Enligt romerska historieskrivare avrättades också en del av de tillfångatagna soldaterna efter slaget.
Nederlaget fick stora följder för romarrikets planer på att erövra Germanien. Romarna genomförde visserligen nya fälttåg i området, men övergav så småningom försöken att lägga hela området mellan Rhen och Elbe under sig. Rhen blev därmed en viktig gräns för imperiet i denna del av Europa.
År 15 e.Kr återvände romerska trupper under ledning av fältherren Germanicus till området där Varus legioner hade besegrats. Enligt historieskrivaren Tacitus fann soldaterna skelett och andra rester efter de stupade romarna och begravde dem. Germanicus fortsatte sedan kriget mot de germanska stammarna och lyckades under sina fälttåg återta två av de tre örnstandar som förlorats i slaget. Dessa fälttecken, som föreställde örnar, var viktiga symboler för legionernas ära och sammanhållning. Att återta dem sågs därför som en stor framgång, även om romarna aldrig lyckades återerövra hela området.
Jakten på det försvunna slagfältet
Historieskrivaren Tacitus nämner slaget, medan den romerske historikern Cassius Dio har lämnat en utförligare skildring. Men själva platsen har länge varit okänd. Sedan 1987 har arkeologer gjort omfattande fynd vid Kalkriese. I det undersökta området har arkeologer hittat rester av romerska vapen och utrustning samt romerska mynt med märkningen VAR, som kopplas till befälhavaren Varus. Fynden visar att romerska och germanska styrkor drabbade samman här vid den här tiden. Men forskarna är fortfarande inte helt överens om att det rör sig om slaget i Teutoburgerskogen där uppemot 20 000 romerska soldater dödades.
Tre legioner försvann ur den romerska arménVisste du att nederlaget i Teutoburgerskogen gjorde ett så starkt intryck på den romerske kejsaren Augustus att han enligt en antik berättelse ropade efter sina förlorade soldater? Den romerske historieskrivaren Suetonius berättar att Augustus blev förtvivlad när han fick höra vad som hade hänt. Enligt honom lät kejsaren både håret och skägget växa under flera månader och slog ibland huvudet mot en dörr medan han ropade: ”Quintilius Varus, ge mig tillbaka mina legioner!” Berättelsen skrevs långt efter händelsen, så vi vet inte om Augustus verkligen sa dessa ord. Men den visar hur allvarligt nederlaget uppfattades av romarna. En romersk legion bestod vanligtvis av omkring 5 000 soldater. Varje legion hade ett eget nummer och ett särskilt fälttecken i form av en örn. Att förlora en legion innebar därför inte bara stora militära förluster utan också en svår prestigeförlust för romarriket. Efter slaget användes aldrig numren XVII, XVIII och XIX för några nya romerska legioner. De tre förlorade legionernas nummer försvann därmed ur den romerska armén.
|
S LÄS MER: Romerska armén
M LÄS MER: Romarriket
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Peter Wells, Teutoburgerskogen – slaget som stoppade Rom, Norstedts, 2004
Karl Galinsky (red.), The Cambridge companion to the Age of Augustus, Cambridge University Press, 2005
FÖRFATTARE
Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare
