Gladiatorer

Snabbhet mot skydd – gladiatorernas olika kampstilar

Gladiatorerna hade olika vapen, skydd och kampstilar. Vissa bar tunga hjälmar och stora sköldar, medan andra hade lätt utrustning för att kunna röra sig snabbt. Motståndarna valdes ofta så att deras starka och svaga sidor ställdes mot varandra.

Retiarius kämpade med nät, treudd och dolk. Han saknade hjälm och sköld och hade därför stor rörelsefrihet. Hans taktik var att hålla sig på avstånd och försöka fånga motståndaren i nätet. Hans snabbhet och långa räckvidd var stora fördelar, men det svaga skyddet gjorde honom sårbar i närkamp.

Secutor var särskilt utrustad för att möta retiarius. Han bar en tung, heltäckande slät hjälm, en stor sköld och ett kort svärd. Hjälmens form gjorde det svårare för retiarius nät och treudd att fastna i den.

Det goda skyddet gjorde honom farlig på nära håll, men den tunga utrustningen begränsade sikten och kunde göra honom trött. Kampen mellan retiarius och secutor liknade därför en jakt där den ene försökte hålla avståndet, medan den andre försökte komma nära.

Murmillo bar en stor sköld, ett kort svärd och en tung hjälm. Han var svår att träffa framifrån och mycket farlig i närkamp. Han mötte ofta lättare utrustade gladiatorer, exempelvis thraex eller hoplomachus.

Murmillos starkaste sida var hans kraftiga skydd. Han var svår att träffa framifrån och mycket farlig i närkamp. Svagheterna var den tunga utrustningen och hjälmens begränsade sikt och luftflöde. En snabb motståndare kunde försöka röra sig runt honom och anfalla från sidan.

Thraex, även kallad den thrakiske gladiatorn, var inspirerad av krigare från Thrakien på Balkan. Han hade en liten sköld, höga benskydd och ett kort, böjt svärd. Svärdet kunde användas för att hugga runt kanten på en större sköld. 

Thraex var snabb och rörlig, men den lilla skölden lämnade stora delar av kroppen oskyddade.

Hoplomachus var utrustad för att påminna om en grekisk hoplit. Han kämpade med spjut, en liten rund sköld och ett kort svärd eller en dolk. Med spjutet kunde han hålla motståndaren på avstånd och anfalla mot armar, ben eller andra oskyddade delar av kroppen. Om han tappade spjutet kunde han fortsätta kampen med sitt kortare vapen. 

Spjutet gav honom lång räckvidd, men blev svårare att använda om motståndaren kom nära. Den lilla skölden gav också sämre skydd än en stor sköld.

Provocator betyder ungefär ”utmanare”. Han kämpade med ett kort svärd och en sköld. Det som framförallt skilde honom från andra gladiatorer var att han även bar ett mindre bröstskydd av metall. Han hade dessutom hjälm, armskydd och skydd för ett av benen.

En provocator mötte vanligtvis en annan provocator. Eftersom båda hade liknande utrustning avgjordes kampen i hög grad av deras skicklighet, styrka och uthållighet. Det blev alltså inte samma tydliga möte mellan snabbhet och tungt skydd som i kampen mellan retiarius och secutor.

Provocators starkaste sida var det goda skyddet för överkroppen. Svagheten var att den omfattande utrustningen kunde göra honom långsammare och trötta ut honom under en lång kamp.

Utrustningen bestämde hur kampen utkämpades

Ingen gladiatortyp var bäst i alla situationer. Den snabbe retiarius kunde hålla en tung motståndare på avstånd, men var mycket sårbar om han blev träffad. Murmillo och secutor hade starka skydd, men riskerade att bli trötta när de jagade en snabbare kämpe. Thraex kunde röra sig smidigt och anfalla från oväntade vinklar, medan hoplomachus kunde utnyttja sitt långa spjut.

Gladiatorkamperna byggde därför på samma grundidé som många av dagens spel: den som har stor styrka och ett kraftigt skydd måste ofta offra snabbhet, medan den som är snabb och rörlig får klara sig med ett sämre skydd. Det var mötet mellan dessa olika egenskaper som skapade en stor del av spänningen på arenan.