Pompeji

Pompeji låg i södra Italien, nära Neapelbukten och Medelhavets kust. Staden hade vuxit fram flera hundra år tidigare och blev så småningom en del av romarriket. När Vesuvius fick sitt utbrott år 79 e.Kr hade Pompeji troligen omkring 20 000 invånare, kanske uppemot 30 000 enligt vissa forskare.

Läget var fördelaktigt. Den bördiga jorden runt Vesuvius passade utmärkt för odling av vindruvor, oliver och andra grödor. Närheten till havet gjorde det dessutom enkelt att handla med andra delar av romarriket. Pompeji utvecklades till en betydelsefull handelsstad.

Stadens centrum var forum, ett stort öppet torg omgivet av tempel, offentliga byggnader och affärer. Här samlades människor för att handla, diskutera politik och delta i religiösa ceremonier. Det fanns också teatrar, badanläggningar och en stor amfiteater där invånarna kunde se gladiatorstrider.

Pompeji var med andra ord en stad med många av de funktioner som kännetecknar moderna städer. Men livet såg förstås annorlunda ut än idag.

Livet på Pompejis gator

En promenad genom antikens Pompeji hade bjudit på både ljud, lukter och livlig rörelse. Längs gatorna låg bagerier, verkstäder och små matställen. På vissa ställen kunde invånarna köpa färdiglagad mat direkt från disken. Det var praktiskt för dem som saknade ordentliga kök hemma.

Pompeji hade även ett avancerat vattenledningssystem. Vatten leddes in till staden genom en akvedukt och fördelades vidare till bland annat offentliga fontäner och badhus. Många invånare fick hämta sitt vatten vid fontänerna och bära hem det.

De stenbelagda gatorna hade upphöjda trottoarer och stora klivstenar som människor kunde använda för att ta sig över gatan utan att behöva kliva ner i smutsigt vatten. Än idag syns hjulspår efter vagnar i vissa gatstenar.

Samtidigt var skillnaderna mellan fattiga och rika stora. Förmögna familjer kunde bo i rymliga hus med innergårdar, trädgårdar och vackra väggmålningar. Fattigare invånare levde ofta under betydligt enklare förhållanden. I staden fanns också slavar som tvingades arbeta i hem, verkstäder och på andra ställen.

På husväggarna målades ibland politiska budskap och valreklam. Kvinnor saknade rösträtt, men vissa deltog ändå i det politiska livet genom att offentligt stödja olika kandidater. Här och var fanns också graffiti med hälsningar, skämt och personliga meddelanden. Mycket av detta finns bevarat och ger en ovanligt levande bild av människorna som bodde i staden.
 

Bröd i Pompeji Bröd var basföda i Pompeji och hela romarriket. Särskilt för de fattigare invånarna utgjorde spannmål grunden i den dagliga kosten, främst i form av bröd och gröt. Till detta åt man bland annat grönsaker, bönor, linser och oliver. Kött var dyrare och förekom därför mer sällan på de fattigas matbord. Vid utgrävningarna i Pompeji har arkeologerna hittat omkring 40 bagerier. Här maldes säden till mjöl i stora kvarnar av vulkanisk sten, som ofta drevs av åsnor. Därefter knådades degen och bröden gräddades i stora vedeldade ugnar. En stor del av stadens invånare köpte sitt bröd färdigbakat, eftersom många bostäder saknade egna kök. Arkeologerna har till och med hittat förkolnade bröd som bevarats sedan vulkanutbrottet år 79 e.Kr. Bröden var runda och hade djupa skåror som delade dem i åtta delar. Tack vare dessa fynd vet vi hur ett vanligt bröd kunde se ut för nästan 2 000 år sedan.

Katastrofen år 79

Livet i Pompeji förändrades dramatiskt år 79 e.Kr. Då fick Vesuvius ett våldsamt vulkanutbrott som skulle bli ett av historiens mest omtalade.

Redan tidigare hade området drabbats av jordbävningar. En kraftig jordbävning år 62 eller 63 hade skadat många byggnader, och reparationsarbeten pågick fortfarande. Men invånarna förstod inte vilken enorm fara vulkanen utgjorde.

Det var troligen en höstdag i slutet av oktober år 79 e.Kr. Under förmiddagen började vulkanen Vesuvius få utbrott, och omkring klockan ett på eftermiddagen steg en väldig pelare av aska, gas och sten högt upp i himlen. Det enorma askmolnet syntes på flera mils avstånd. Snart började pimpsten regna ner över Pompeji. Pimpsten är en lätt, porös sten som bildas vid vulkanutbrott. Stenarna samlades i allt tjockare lager på hustaken, och efterhand blev tyngden så stor att byggnader började rasa samman.

Dagsljuset försvann bakom det täta molnet av aska. Gator fylldes med vulkaniskt material och luften blev allt svårare att andas.

Många människor försökte fly från staden, medan andra stannade kvar och sökte skydd i sina hus. Men det värsta var ännu inte över. Plötsligt vällde glödheta moln av aska och gas nerför vulkanens sluttningar och rusade mot Pompeji i rasande fart. Den brännande hettan och de giftiga gaserna gjorde det nästan omöjligt att överleva. För människorna som fortfarande befann sig i staden fanns det knappt någon chans att undkomma.

Forskning visar att också kraftiga jordbävningar under själva utbrottet fick byggnader att rasa och människor att omkomma.

Efter ungefär två dygn var Pompeji begravt under flera meter vulkaniskt material. Tusentals människor i området hade mist livet, men många hade också lyckats ta sig därifrån.

En ung romare, Plinius den yngre, bevittnade katastrofen från andra sidan Neapelbukten. Hans senare skildringar är viktiga historiska källor till vad som hände.

Det exakta datumet för katastrofen är fortfarande omdiskuterat. Traditionellt anges den 24 augusti, men arkeologiska fynd har fått forskare att undersöka möjligheten att utbrottet istället inträffade senare på hösten.

Staden glömdes med tiden

Katastrofen som ödelade Pompeji bidrog samtidigt till att bevara staden för framtida generationer.

Under vulkanutbrottet begravdes Pompejis byggnader, gator och föremål under flera meter aska och sten. Det tjocka lagret skyddade stora delar av staden från väder och vind och bidrog till att bevara den i nästan 1 700 år. När större utgrävningar inleddes 1748 började en nästan ofattbar bild av det antika vardagslivet växa fram.

Arkeologerna hittade hus, möbler, verktyg, smycken, väggmålningar och till och med bröd som hade förkolnat i hettan. Fynden visade inte bara hur rika människor levde, utan också hur vanliga invånare arbetade, åt och bodde.

En särskilt gripande upptäckt var spåren efter människorna som dött i katastrofen. När kropparna förmultnade lämnade de ibland håligheter i det hårdnade vulkaniska materialet. På 1800-talet började arkeologen Giuseppe Fiorelli fylla sådana håligheter med gips. Resultatet blev avgjutningar som visar människornas kroppsställningar vid dödsögonblicket. Det är alltså inte förstenade människor, utan avtryck som har bevarats med hjälp av gips. Dessa gestalter påminner oss om att Pompejis historia handlar om verkliga människor och deras liv.

Pompeji i dag – ett fönster mot antiken

Idag är Pompeji en av världens mest kända arkeologiska platser och ett populärt turistmål. Varje år kommer miljontals besökare för att vandra längs de antika gatorna, besöka hus och tempel och uppleva resterna av den romerska staden.

Sedan 1997 ingår Pompeji, tillsammans med närliggande arkeologiska områden, på Unescos världsarvslista. Det innebär att platsen anses vara särskilt värdefull för hela mänsklighetens historia.

Men arbetet med Pompeji är långt ifrån färdigt. Ungefär en tredjedel av staden är fortfarande inte utgrävd. Arkeologer fortsätter att upptäcka nya byggnader, föremål och detaljer om livet under antiken. Med hjälp av modern teknik kan de undersöka fynden mer noggrant än tidigare och få fram kunskap om människor som länge varit bortglömda.

Samtidigt innebär turismen stora utmaningar. Miljontals besökare, regn och andra påfrestningar sliter på de ömtåliga lämningarna. Därför måste forskare och konservatorer, som arbetar med att bevara historiska föremål och byggnader, hela tiden hitta nya sätt att skydda platsen.

Pompeji är mycket mer än berättelsen om en fruktansvärd katastrof. Det är en stad som ger oss möjlighet att komma nära människorna i det förflutna. Genom deras hem, arbeten, målningar och meddelanden kan vi upptäcka hur mycket som har förändrats på 2 000 år – men också hur mycket som fortfarande känns bekant.

M  LÄS MER: Romarriket

L  LÄS MER: Vulkaner

M  LÄS MER: Lätta fakta om Pompeji

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.

Litteratur:
Mary Beard, Pompeji: livet i en romersk stad, Norstedts, 2010
Robert Étienne, Pompeji: den antika staden, Berghs förlag, 1993
Hans Furuhagen, Pompeji: livet och döden i en romersk stad, Sveriges Radios förlag, 1980
Hans Furuhagen, Pompeji bakom ruinerna, Natur & Kultur, 2004
Dominic Ingemark och Henrik Gerding, Liv och död i antikens Rom, Historiska Media, 2000
 

FÖRFATTARE

Text: Robert de Vries (red.)