Vid Trebia 218 f.Kr kan omkring 20 000 romare ha stupat, medan Hannibal förlorade flera tusen soldater. Året därpå överraskade han en romersk armé vid Trasimenska sjön. Omkring 15 000 romare dödades och ytterligare tusentals togs till fånga. Hannibals förluster var betydligt mindre, troligen cirka 1 500-2 500 man. Hans största seger kom vid Cannae 216 f.Kr, där mellan 44 000 - 50 000 romerska soldater stupade. Hannibal förlorade omkring 6 000-8 000 man. Uppgifterna varierar eftersom de antika källorna inte alltid är tillförlitliga. Slaget vid Cannae räknas hur som helst som ett av de blodigaste och mest ojämna nederlagen i Roms historia.
Men kartagerna lyckades aldrig erövra Rom, och med åren blev Hannibals resurser på den italienska halvön allt mindre. År 203 f.Kr kallades han tillbaka från Italien för att försvara Kartago sedan den romerske fältherren Scipio hade gått till anfall i Nordafrika. Året därpå besegrades Hannibals armé vid Zama, i närheten av Kartago. Omkring 20 000 av Kartagos soldater dödades och ungefär lika många togs till fånga, medan omkring 1 500 romare stupade. Kartagerna tvingades därefter sluta en hård fred med Rom.
Efter kriget blev Hannibal en av Kartagos högsta politiska ledare och genomförde flera reformer. Det bidrog till att han fick flera mäktiga fiender i både Kartago och Rom. Omkring 195 f.Kr tvingades han därför lämna staden och gå i landsflykt.
Efter flera år vid olika härskares hov i östra Medelhavsområdet hamnade han till sist i Bithynien, ett rike i nuvarande Turkiet, där han åter blev inblandad i krig mot Roms allierade.
Omkring 183 f.Kr begick Hannibal självmord för att undvika att bli utlämnad till romarna.
Hannibal anses vara en av världshistoriens främsta fältherrar. Han tillfogade den romerska krigsmakten flera svåra nederlag, och segern vid Cannae i södra Italien 216 f.Kr blev hans mest berömda.
Hur kunde Hannibal vinna jätteslaget vid Cannae men ändå förlora kriget?Vid Cannae år 216 f.Kr använde Hannibal en taktik som kallas dubbel omfattning, eller kniptångsmanöver. Han lät mitten av sin armé långsamt ge vika när romarna anföll. De romerska soldaterna trängde sig framåt och hamnade allt tätare inne i Hannibals formation. Då anföll hans trupper från båda sidor, samtidigt som kavalleriet stängde flyktvägen bakifrån. Den större romerska armén blev omringad och nästan helt krossad. Trots katastrofen vägrade Rom att ge upp. Romarna hade fler invånare och allierade att hämta nya soldater från och kunde därför bygga upp nya arméer. Många av städerna i Italien fortsatte dessutom att stödja Rom, trots att Hannibal försökte få dem att byta sida. Efter Cannae undvek romarna stora slag mot honom och använde istället den så kallade fabianska strategin: de följde efter hans armé, störde dess försörjning och återtog stegvis de områden som hade gått över till Kartago. Hannibal saknade också de belägringsredskap, förstärkningar och säkra försörjningsvägar som hade behövts för att inta den välbefästa staden Rom. Samtidigt använde romarna sin starka flotta och sina många arméer för att angripa Kartagos områden i Spanien och Nordafrika. När den romerske fältherren Scipio gick till anfall mot själva Kartago tvingades Hannibal lämna Italien. År 202 f.Kr besegrades han vid Zama, och året därpå tvingades Kartago sluta fred. |
M LÄS MER: De puniska krigen: Kartago vs Rom
M LÄS MER: Kartago
M LÄS MER: De puniska krigen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr, Almqvist & Wiksell, 1995
Rudi Thomsen, Bra Böckers världshistoria, del 2 – Högkulturerna tar form (1200-200 f.Kr), Bokförlaget Bra Böcker, 1983
J.F.C. Fuller, De avgörande slagen, del 1 – Från antiken till Hastings 1066, Historiska Media, 2004
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)