Fenicierna levde i självständiga stadsstaterFenicierna bildade inte ett stort enat rike, som Egypten eller Persien. De levde istället i självständiga stadsstater, till exempel Tyros, Sidon, Byblos och Kartago. En stadsstat kan jämföras med ett litet land där en stad och området runt staden styr sig själva.
|
Fenicierna var duktiga skeppsbyggare och var under lång tid Medelhavsområdets mäktigaste köpmän och upptäcktsresande. Bland de viktigaste handelsvarorna fanns bland annat purpurfärgat tyg och glas. Purpur var en dyr rödviolett färg som gjordes av sällsynta snäckor och därför blev en lyxvara.
Fenicierna var viktiga kulturförmedlare. De vidareutvecklade alfabetet, och genom sina handelsresor och kolonier spred de teckensystemet i Medelhavsområdet. Det senare grekiska alfabetet utvecklades ur det feniciska.
De feniciska städerna ingick under olika perioder i många andra riken, till exempel Assyrien, Babylonien och Persien. De främmande härskarna lät ofta fenicierna fortsätta med sin handel.
Från omkring 1200 till 400 f.Kr hade fenicierna en mycket stark ställning i Medelhavshandeln, men med tiden mötte de allt hårdare konkurrens från grekerna. Men den feniciska staden Kartago i Nordafrika förblev en stormakt i ytterligare några hundra år, till mitten av 100-talet f.Kr, då romarna slutligen – efter tre långa krig mot Kartago – lyckades göra sig till herrar över västra Medelhavet. Under det sista kriget förstördes Kartago (146 f.Kr). Det innebar slutet för Kartago som självständig stormakt. Däremot försvann inte alla fenicisk-puniska traditioner direkt – språk och identitet levde kvar i Nordafrika även under romersk tid.
Seglade fenicierna runt Afrika 2 000 år före portugiserna?Omkring 600 f.Kr ska den egyptiske faraon Necho II ha skickat iväg feniciska sjömän på ett mycket djärvt uppdrag. Enligt den grekiske historikern Herodotos seglade de från Röda havet söderut längs Afrikas kust, fortsatte runt kontinenten och kom tillbaka till Medelhavet genom Gibraltar sund. Hela färden ska ha tagit tre år. Herodotos berättar att sjömännen gick i land under resan, sådde säd och väntade på skörden innan de fortsatte. Men den märkligaste uppgiften var att de under en del av resan hade solen på höger sida när de seglade västerut. Herodotos trodde själv inte på detta. För en modern läsare är uppgiften däremot särskilt intressant. Söder om ekvatorn kan solen stå norr om den som färdas västerut, vilket stämmer med sjömännens berättelse. Vi vet ändå inte säkert om resan verkligen genomfördes. Herodotos skrev om den långt senare och några samtida bevis har inte bevarats. Men om berättelsen är riktig kan fenicierna ha seglat runt Afrika mer än 2 000 år innan portugisiska sjöfarare lyckades ta sig runt kontinentens sydspets på 1400-talet. Det säger något om hur skickliga fenicierna kan ha varit på att bygga fartyg, navigera och klara långa resor över öppet hav.
|
M LÄS MER: De puniska krigen: Kartago vs Rom
M LÄS MER: De tidiga upptäckarna 2: Fenicierna – de hemlighetsfulla handelsmännen
M LÄS MER: Handelsförbindelser över Medelhavet under forntiden: minoerna, mykenarna, egyptierna och fenicierna
M LÄS MER: De puniska krigen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr, Almqvist & Wiksell, 1995
William J Duiker, World History: To 1500, Thomson/Wadsworth Publishing, 2006
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/necho-ii
https://www.livius.org/sources/content/herodotus/herodotus-on-the-first-circumnavigation-of-africa/
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
Kartor
