Under 370-talet trängde hunnerna in i områdena norr om Svarta havet. Gotiska grupper besegrades, splittrades eller tvingades fly. År 376 fick en stor grupp goter tillstånd av romarna att korsa Donau och bosätta sig inom romarriket. När romerska tjänstemän behandlade dem illa bröt ett krig ut. År 378 besegrade goterna en romersk armé vid Adrianopel.
Hunnernas framryckning omkring år 375 brukar ofta räknas som början på folkvandringstiden, även om folkvandringarna var en lång process med många orsaker.
År 410 plundrades Rom av västgoterna under ledning av Alarik. Händelsen chockade folk över hela Medelhavsvärlden eftersom staden inte hade plundrats av en utländsk armé på nästan 800 år. Efter Alariks död rörde sig hans efterföljare genom Gallien och Hispania. År 418 fick de bosätta sig i sydvästra Gallien där ett västgotiskt rike växte fram med Toulouse som centrum. Efter ett nederlag mot frankerna år 507 flyttades rikets tyngdpunkt till Hispania, och Toledo blev senare huvudstad. Det västgotiska riket varade fram till den muslimska invasionen år 711.
Även östgoterna spelade en viktig roll under övergången mellan antiken och medeltiden. De levde en tid under hunnernas styre men blev självständiga efter att hunnerriket föll samman under 400-talet. Under kung Theoderik den store erövrade de Italien och grundade ett rike med Ravenna som centrum. Det östgotiska riket bestod från slutet av 400-talet till år 554, då det besegrades av det östromerska riket efter ett långt krig.
Västgoternas och östgoternas riken blev på så sätt en del av övergången från det västromerska riket till det medeltida Europa.
Kom goterna från Gotland?På 500-talet skrev historikern Jordanes att goterna ursprungligen kom från ön Scandza, som ofta har tolkats som Skandinavien. Därför har goterna ibland kopplats samman med Gotland eller de svenska götarna. Forskare har dock inte kunnat bevisa att det skedde en enda stor utvandring från Gotland till området kring Svarta havet. Arkeologiska fynd visar att det fanns kontakter mellan områdena kring Östersjön och Svarta havet. Det betyder däremot inte att alla människor som senare kallades goter kom från samma plats. Under flera hundra år kunde olika grupper flytta, slås samman och ta över nya namn och traditioner. Det säkraste är därför att säga att gotiska grupper tydligt förekommer i romerska källor i områdena norr om Svarta havet under 200-talet e.Kr. Var deras tidigaste förfäder levde är fortfarande omdiskuterat. Likheten mellan namnen goter, götar och Gotland är intressant, men den bevisar inte i sig att grupperna hade samma ursprung.
|
M LÄS MER: Folkvandringstiden
M LÄS MER: Rom plundras – det romerska imperiet i väst faller samman
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr, Almqvist & Wiksell, 1995
William J Duiker, World History: To 1500, Thomson/Wadsworth Publishing, 2006
Patrick Bruun, Bra Böckers världshistoria, del 3 – Asien möter Europa, Bokförlaget Bra Böcker, 1983
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
