Goter är en benämning och ett samlingsnamn på olika germanfolk under slutet av antiken och tidig medeltid. Goterna norr om Svarta havet kom att kallas östgoter (ostrogoter), medan de goter som från och med 200-talet e.Kr stred mot romarna benämns västgoter (visigoter). På 300-talet nåddes goterna av kristendomen.
I slutet av 300-talet kom goterna på nytt i rörelse efter att hunnerna hade underkuvat östgoterna. Samtidigt drevs västgoterna över Donau. Detta brukar i historieskrivningen utgöra början på folkvandringstiden.
År 410 plundrades Rom av västgoterna under ledning av Alarik. Han blev därmed den förste "barbarhärskaren" som lyckades inta Rom - en händelse som chockade folk över hela Medelhavsvärlden. Därefter grundade västgoterna ett eget rike i Galicien (nuvarande nordöstra Spanien).
Under folkvandringstiden och början av medeltiden spelade västgoterna en viktig roll i Medelhavsländernas historia.
LÄS MER: Folkvandringstiden
LÄS MER: Rom plundras - det romerska imperiet i väst faller samman
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr, Almqvist & Wiksell, 1995
William J Duiker, World History: To 1500, Thomson/Wadsworth Publishing, 2006
Patrick Bruun, Bra Böckers världshistoria, del 3 – Asien möter Europa, Bokförlaget Bra Böcker, 1983
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
