"Hon var inte ens 15 år gammal när hon kom till mig. Dessförinnan hade hon levt under sträng uppsikt, så att hon skulle se så lite som möjligt, höra det minsta möjliga och komma med så få frågor som möjligt."
Om hustrun var otrogen hade maken rätt att förskjuta henne. Om mannen var otrogen hade inte kvinnan obligatorisk rätt till skilsmässa. Den atenske dramatikern Euripides, som levde på 400-talet f.Kr, låter Medea säga: "Att lämna sin man är vanärande för kvinnan, och hon har ingen rätt att förskjuta honom."
Men om mannen misshandlat henne kunde hon eventuellt få lämna sin man - men endast om den högste ämbetsmannen gav sitt tillstånd. Kvinnan var inte myndig.
För övrigt blandades den heterosexuella kärleken med den homosexuella. Det var naturligt att den grekiske mannen hade intimt förhållande med andra män.
I hemmet hade kvinnan vissa rättigheter. Hon hade hand om nycklarna och övervakade slavarnas hemarbete. Om hon gick ut för att till exempel träffa en grannfru, vilket inte var så vanligt, skedde det i sällskap med en slavinna. Det var mannen, inte kvinnan, som gick till torget för att handla, och då fick en av slavarna gå med för att bära varorna.
Endast kvinnor i fattiga familjer kunde arbeta utanför hemmet, exempelvis sälja livsmedel och frukt på torget eller arbeta på något värdshus.
Kvinnorna i Sparta levde ett friare liv än de atenska kvinnorna. Liksom pojkarna ägnade de sig bland annat ofta åt sporter som löpning och brottning. Men kvinnorna i Sparta var både fria och ofria. De var jämlika med männen i fråga om sysselsättning, men måste rätta sig efter mannens önskningar rörande kärlek och äktenskap.
Den romerska kvinnan
I romarriket före vår tideräkning hade mannen i familjen total bestämmanderätt. Han hade "makt över liv och död" - och även över hustruns egendom, om hon hade någon.
Vid tiden för Kristi födelse ökade hustruns inflytande, både i fråga om ekonomiska och juridiska angelägenheter. Och något århundrade senare fastslogs det att den unga kvinnan inte fick tvingas in i ett äktenskap; både man och kvinna skulle ge sitt samtycke. Det var regel att kvinnan hade en hemgift med sig, och den måste mannen lämna tillbaka vid skilsmässa.
Liksom de grekiska männen kunde romarna också ägna sig åt den homosexuella kärleken utan att detta väckte anstöt.
Tidigare hade kvinnan straffats hårt för otrohet, medan mannen inte straffades alls för samma sak. Han kunde också helt efter sitt eget tycke förskjuta sin hustru, men hon hade inte motsvarande möjlighet. Men nu fick kvinnan samma rätt att ta ut skilsmässa. Många kvinnor hade tydligen levt i dåliga äktenskap. Det påstås nämligen att kvinnorna, och männen också för den delen, gifte och skilde sig gång på gång. Nutidens ökande antal skilsmässor hade alltså en motsvarighet redan för 2 000 år sedan.
Men kvinnan var alltjämt omyndig. Om hon ville sluta affärsavtal eller upprätta testamente måste förmyndaren ge sin tillåtelse. Vissa avvikelser kunde göras. För att fler barn skulle födas (nativiteten var länge mycket låg) beslutades under Augustus tid att kvinnor som födde minst tre barn slapp förmyndare. Lockbetet kan egentligen verka lite konstigt, men i vår tid får svenska kvinnor extra barnbidrag (flerbarnstillägg) efter det andra barnets födelse.
