1764 arbetade engelsmannen James Watt med att tillverka vetenskapliga instrument vid universitetet i Glasgow i Skottland. En dag fick han i uppdrag att reparera en trasig ångmaskin.
James Watts ångmaskin
Watt upptäckte direkt att maskinen inte var speciellt effektiv. Som alla ångmaskiner byggde Newcomens ångmaskin på principen att ångan tar upp större utrymme än det vatten som den bildats av. När vatten hettas upp och övergår i ånga i ett slutet kärl uppstår därför ett tryck som används till att driva ångmaskinen.
1766 hade Watt byggt om Newcomens maskin på ett så bra sätt att den blev mycket effektiv. Han hade arbetat fram en ny dubbelverkande ångmaskin som gav större effekt och hade en jämnare gång. Watt sökte patent på den nya ångmaskinen.
Watts ångmaskin gick bland annat att använda i arbete i bomullsspinnerier.
Med ångkraftens hjälp bröt man kol och transporterade det upp till markytan. Nu började man också använda ångmaskiner i järnverken för att sätta hamrarna i rörelse.
Ångmaskinen bidrog till den snabbt ökande produktionen av järn och stål.
Mellan åren 1775 och 1824 konstruerade Watt tillsammans med sin kompanjon Boulton 1164 maskiner som de undan för undan hade förbättrat (företaget hette Boulton & Watt).
1881 gav fysikerna hans namn åt det internationella måttet på genererad kraft: watt.
Ångmaskinen satte fart på den industriella revolutionen
Ångmaskinen som energikälla fick enorm betydelse för den industriella revolutionen. Eftersom ångmaskiner kunde placeras var som helst behövde industrin inte längre ta hänsyn till energikällans geografiska läge.
Text: Robert de Vries (red) och Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare