USA president Franklin D. Roosevelt och Storbritanniens premiärminister Winston Churchill offentliggjorde Atlantdeklarationen den 14 augusti 1941. Den hade utformats efter deras möte ombord på ett krigsfartyg utanför Newfoundland i Kanada. USA hade ännu inte gått med i andra världskriget, men stödde Storbritannien i kampen mot axelmakterna.
I deklarationen beskrev Roosevelt och Churchill vilka principer deras länder ville arbeta för under och efter kriget. De lovade bland annat att inte erövra nya områden och att inga gränser skulle ändras mot befolkningens vilja. Folk skulle få större rätt att bestämma hur deras länder skulle styras. De ville också främja friare handel, ekonomiskt samarbete och en fredligare värld. Stater som hotade andra länder skulle avväpnas efter kriget.
Atlantdeklarationen tillkom i ett mörkt skede av kriget. Nazityskland och Italien behärskade stora delar av Europa, samtidigt som Japan hade ockuperat Korea och stora områden i Kina. Tyska styrkor hade dessutom trängt långt in i Sovjetunionen. Det var därför långtifrån säkert att de allierade skulle vinna.
Genom deklarationen ville Storbritannien och USA ge hopp åt människor i länder som hade ockuperats av axelmakterna. Den skulle också stärka motståndet mot nazismen, fascismen och den japanska imperialismen genom att visa vilken sorts värld de båda länderna ville skapa efter kriget.
Löftet om folkens rätt till självbestämmande väckte även förhoppningar i kolonierna. Många tolkade det som ett stöd för deras kamp för självständighet. Den brittiska regeringen hade dock inte tänkt sig att principen genast skulle gälla alla områden i det brittiska imperiet. Därför uppstod en tydlig motsättning mellan deklarationens löften och kolonialmakternas fortsatta styre.
Atlantdeklarationen blev viktig för utvecklingen efter andra världskriget. Dess idéer fördes vidare när de allierade länderna undertecknade Förenta nationernas deklaration 1942. Principerna påverkade också bildandet av Förenta nationerna (FN) 1945. Den nya organisationen skulle få länder att samarbeta, lösa konflikter fredligt och försöka förhindra nya världskrig.
Från Atlantdeklarationen till FNDen 1 januari 1942 undertecknade 26 länder en överenskommelse som kallades Deklarationen om Förenta nationerna. Länderna lovade att använda sina militära och ekonomiska resurser i kampen mot axelmakterna och att inte sluta en separat fred med fienden. De ställde sig samtidigt bakom principerna i Atlantdeklarationen. Namnet Förenta nationerna, på engelska United Nations, hade föreslagits av USA:s president Franklin D. Roosevelt. Vid den här tiden var det inte namnet på en världsorganisation, utan på de länder som samarbetade mot Tyskland, Italien, Japan och deras allierade. FN hade alltså ett namn flera år innan organisationen hade mötessalar, en generalförsamling eller ens existerade i sin nuvarande form. Under kriget fortsatte planeringen av ett mer varaktigt internationellt samarbete. I juni 1945 undertecknade representanter för 50 länder FN-stadgan, och den 24 oktober samma år bildades Förenta nationerna officiellt.
|
S LÄS MER: Kolonial frigörelse
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Björn Kumm, Kalla kriget, Historiska Media, 2006
Geir Lundestad, Öst, väst, nord, syd. Huvuddrag i internationell politik efter 1945, Studentlitteratur, 1997
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
