USA:s president Franklin D. Roosevelt och Storbritanniens premiärminister Winston Churchill utfärdade den 14 augusti 1941 den så kallade Atlantdeklarationen efter ett möte på ett krigsfartyg utanför Newfoundland. I deklarationen slog de fast gemensamma mål för kriget och för världen efter kriget, bland annat att länder inte skulle erövra nya områden, att folk skulle få större rätt att bestämma över sin framtid och att världen efter kriget skulle bygga på fredligare samarbete.
Atlantdeklarationen var ett politiskt löfte om vilka principer USA och Storbritannien ville kämpa för. Några av de viktigaste idéerna var självbestämmande, fri handel, fred och att aggressiva stater skulle avväpnas efter kriget.
Deklarationen ska ses i ljuset av de demokratiska ländernas kamp mot nazism, fascism och japansk imperialism, i ett läge där mycket tydde på att axelmakterna skulle gå segrande ur striden. Vid tillfället behärskade Nazityskland och Italien stora delar av Europa, samtidigt som Japan ockuperade Korea och delar av Kina.
Genom Atlantdeklarationen ville Storbritannien och USA visa sin lojalitet och solidaritet med alla länder som var ockuperade av axelmakterna. Samtidigt syftade Atlantdeklarationen också till att stärka det moraliska motståndet i kampen mot nazism, fascism, och japansk imperialism. Atlantdeklarationen uppfattades också av många länder och kolonier som ett ställningstagande för hur de allierade tänkte sig att världen skulle se ut efter kriget.
Atlantdeklarationen blev viktig för utvecklingen efter andra världskriget. Den påverkade tankarna bakom Förenta nationerna (FN) som bildades 1945 för att länder skulle samarbeta och försöka förhindra nya stora krig.
S LÄS MER: Kolonial frigörelse
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Björn Kumm, Kalla kriget, Historiska Media, 2006
Geir Lundestad, Öst, väst, nord, syd. Huvuddrag i internationell politik efter 1945, Studentlitteratur, 1997
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
