Schamanismen skiljer sig mellan olika kulturer
Schamanismen ser inte likadan ut överallt. Olika folk har sina egna föreställningar om andevärlden och hur människor kan få kontakt med den. I vissa traditioner spelar förfädernas andar en viktig roll, medan andra lägger större vikt vid andar som anses finnas i djur, växter och naturen. Det finns ingen gemensam helig skrift eller bestämda regler som gäller för alla. Därför kan både ceremonierna och schamanens uppgifter skilja sig mycket åt mellan olika kulturer.
Schamanismen har mycket gamla rötter. Vissa forskare menar att liknande religiösa traditioner kan ha funnits redan under jägarstenåldern, men det går inte att fastställa exakt hur gamla de är.
Schamanismen var, och är fortfarande, en del av de religiösa traditionerna hos vissa ursprungsbefolkningar i Syd- och Nordamerika samt i Sibirien och andra delar av Asien. Schamanism fanns även inom den samiska kulturen och samernas schamaner kallades för nåjder (naider).
Schamanens roll och ritualer
Själva ordet schaman kommer från det sibiriska språket tungusiska och används som beteckning för en person med en särskild religiös roll. Schamanerna anses komma i kontakt med andevärlden genom seanser då de uppnår ett extatiskt tillstånd. Denna föreställning bygger på att schamanens själ lämnar kroppen och beger sig till den andliga världen. Genom dessa "färder" sägs schamanerna få insyn i den andliga världen.
I vissa traditioner går schamanens roll i arv inom en familj, medan man i andra traditioner kan bli schaman på andra sätt. Trumman är ett vanligt redskap som består av ett djurskinn spänt runt en oftast rund träram. Skinnet kan vara bemålat med bilder som sägs vara hämtade från andevärlden dit schamanen färdas.
I vissa traditioner inleder schamanen seansen med suggestiv (fantasieggande) sång som ackompanjeras med en trumma. Därefter kan schamanen gå in i extas, ett förändrat medvetandetillstånd. Enligt föreställningen kan schamanens själ då färdas till andevärlden. Efteråt kan schamanen berätta för åhörarna om sin upplevelse av resan till den andra sidan och de andar som visat sig där.
Folk söker vägledning och hjälp hos schamanerna för att de tror att de kan bota sjukdomar, men också för att de via schamanerna kan få kontakt och budskap från sina avlidna släktingar. Schamanerna fungerar därför oftast både som andliga vägledare och som medicinmän eller medicinkvinnor.
Schamanen kan också anlitas när någon har försvunnit, när jaktlyckan är dålig eller när viktiga beslut ska fattas. I vissa traditioner anses schamanen kunna fråga andarna om råd, förutsäga framtida händelser eller hjälpa de dödas själar att nå andevärlden. Schamanen har därför ofta en viktig ställning i samhället och kan spela en central roll vid både vardagliga problem och stora händelser i människors liv.
Kyrkan försökte utplåna samernas gamla religionVisste du att det en gång var förbjudet att använda samiska ceremonitrummor i Sverige? Under 1600- och 1700-talen försökte staten och kyrkan tvinga samerna att överge sin traditionella religion och bli kristna. Många trummor beslagtogs och brändes. Ett tragiskt exempel är Lars Nilsson från Pite lappmark. När hans sexårige sonson drunknade 1692 försökte han enligt sin religiösa tro återuppliva pojken med hjälp av sin trumma och genom att be till gudarna. För detta anklagades han för avgudadyrkan och trolldom. År 1693 avrättades han genom att brännas på bål i Arjeplog. Idag finns bara omkring 70 gamla samiska trummor bevarade. Några av dem finns på museer i Sverige, medan andra hamnade i utländska samlingar. Trumman har fortfarande stor betydelse inom samisk kultur. Den används bland annat som musikinstrument och som symbol för samisk identitet och tradition.
|
S LÄS MER: Naturreligion
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Robert E Ryan, Strong Eye Of Shamanism – Journey into the Caves of Consciousness, Inner Traditions, 1999
FÖRFATTARE
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli
