Den giraff som fördes till Kina år 1414 fick även de kräsna kinesiska hovmännen att falla i beundran. Annars tyckte de sig ha det mesta, men detta djur med sin smidighet och graciösa form liknade något från sagans värld. Inget liknande hade setts i Kina. Giraffen var en gåva från härskaren över Bengalen, som i sin tur fått den från Afrika. Giraffen hälsades som ett tecken från gudarna och sågs som ett levande bevis på att Kina var på väg att bli en stormakt till sjöss. De största och viktigaste havsexpeditionerna leddes av Zheng He, kallad "eunucken med tre juveler".
Zheng He (1371-1435) var en kinesisk amiral och sjöfarare under Mingdynastin. Zheng He ledde under åren 1405 till 1433 sju expeditioner till Sydostasien, Indiska oceanen och Afrikas östkust. Amiralen förfogade över en enorm flotta av hundratals båtar och med tusentals man i besättningen. Anledningen till resorna var huvudsakligen diplomatiska och politiska för att höja Yongle-kejsarens status och ge prestige.
Trots att Zheng Hes expeditioner kan mäta sig med de flesta i världshistorien är det mycket litet vi vet om honom. Han var lång och kraftig med "en gång som en tiger" säger kinesiska källor.
Zheng He (1371-1435) föddes i Yunnan i södra Kina. Han var muslim och hans far och farfar gjorde pilgrimsresor till Mekka.
När Zheng He föddes, hade mongolerna nyligen förlorat herraväldet över Kina. De hade erövrat Kina från hästryggen, men det gick inte att styra landet från en hästrygg. Mongolerna försvagades, och den kinesiska motståndsviljan växte. 1368 intog den kinesiske strategen Zhu Yuanzhang Beijing och utropade sig till den förste kejsaren av huset Ming under kejsarnamnet Hongwu.
Den tredje Mingkejsaren, Yongle, ville gärna betona Kinas överlägsenhet för omvärlden. Så kom det sig att stora flottor sändes ut för att demonstrera Kinas mäktighet, och till överbefälhavare utsågs Zheng He.
ANNONS
ANNONS
Data och fakta
1368: Kineserna återtar Beijing från mongolerna. Mingdynastin upprättas.
1371: Zheng He föds i Yunnan.
1405-1424: Under sex långa sjöresor besöker Zheng He bland annat Java, Sumatra, Ceylon, Calicut, arabiska halvön och östra Afrika. Huvudmålet är att visa Kinas överlägsenhet.
1431: Zheng He ger sig ut på sin sista och största resa. Med 60 djonker och över 20 000 man besöker han de flesta av de platser han kommit till under sina tidigare resor.
1433: Kina sluter sig mot omvärlden. Det är slut på de stora resorna som Zheng He gjorde. Kontakt med utlänningar kan betyda dödsstraff.
1435: Zheng He dör i Nanking.
De mäktiga eunuckerna
Zheng He var eunuck, alltså kastrerad. I århundraden tjänstgjorde eunucker som väktare av asiatiska härskares harem. Dit kunde endast kastrerade män få komma. På så sätt var härskaren säker på att ingen av hans hustrur var otrogen eller än värre, att någon av hans söner och tronarvingar hade en annan far än han själv.
Eunucker spelade då och då en viktig roll i storpolitiken De var de män som kände härskaren och hans familj bäst. Ministrar och andra höga tjänstemän hölls ofta på visst avstånd, och de fick aldrig komma in i de kungliga sängkamrarna som eunuckerna. Därför kunde eunucker ibland i det fördolda bygga upp en egen maktbas och bli viktiga rådgivare till kungar och kejsare.
Porslin till Afrika
Zheng He sändes ut på minst sju stora resor till sjöss. Den första, år 1405, gick till Java och Sumatra och fortsatte satte sedan till Sri Lanka och Calicut.
Efter hand kom resorna att omfatta i stort sett alla länder runt Indiska oceanen. Zheng He nådde Mogadishu i Somalia, Malindi och Zanzibar.
Det kan hända att kinesiska handelsmän tidigare varit på en del av de platser Zheng He besökte. Kinesiskt porslin har hittats i stora mängder längs Afrikas östkust. Zheng He hade tolkar med sig, vilket tyder på att kineserna haft kontakt med Afrikas östkust tidigare.
Zheng He besökte också södra delarna av Arabiska halvön. Då hade kineserna handlat med arabiska köpmän i minst ett halvt årtusende. Kinesiska kartor visar Nilen, Sudan och orter i södra Medelhavet.
Djonken - världens bästa fartyg
Kineserna utvecklade djonken som under en period var det främsta skeppet i världen och den enda fartygstyp som klarade att segla över öppna hav. Fartyget, djonken, hade ingen köl och ingen spant. Djonken var troligen det första fartyget i världen som utrustades med akterroder. Alla tidigare fartyg hade styrts med hjälp av ett sidoroder. Ett sådant ser närmast ut som en stor åra, som sitter på ena fartygssidan akterut. Ett sådant roder blir oerhört tungt att hantera jämfört med ett akterroder.
ANNONS
ANNONS
Kineserna var också först med vattentäta skott. Det innebär att fartyget är indelat i ett antal rum, som skiljs åt av vattentäta väggar. Springer fartyget läck, fylls i bästa fall bara ett av skotten, och fartyget kan klara sig. Utan sådana skott vattenfylls hela skrovet med skeppsbrott som följd.
Karta som visar de expeditioner som Zheng He gjorde.
Det var troligen bambun som gav kineserna idén. Klyver man en bambustav, visar den sig vara delad i ihåliga tomrum skilda åt av tunna mellanväggar. Från Kina har idén med vattentäta skott spritts över världen.
Kineserna var skickliga kartritare. Detta är den äldsta tryckta kartan i världen och visar Kina år 1155. Längst upp syns en del av Kinesiska muren. De svarta linjerna är floder.
Djonkerna hade också bättre rigg och segel än några andra fartyg. En djonk kunde ha upp till fem master med segel av flätade mattor försedda med horisontella träribbor. Seglen fungerade därmed ungefär som persienner och kunde blixtsnabbt ställas om när vinden vände.
Först med kompassen
Till alla de finesser djonkerna hade kom också att de kinesiska sjöfararna använde kompass först av alla. Kompassen är en kinesisk uppfinning, som, liksom de vattentäta skotten, blivit nästan oundgänglig för sjöfarare.
Djonkerna var större än några andra fartyg i världen. Den arabiske storresenären Ibn Battuta berättar om djonker som kunde ta upp till 1 000 passagerare. Han berättar också om djonker som är omkring 150 meter långa. Dessa siffror måste tas med viss försiktighet; dels är det väldigt svårt att bygga så stora fartyg i trä, dels blir skeppen knappast sjövärdiga, om det trots allt skulle lyckas. Det står emellertid klart att djonkerna på 1400-talet var långt större än de fartyg något annat land kunde bygga.
Bild: SO-rummet.se
De kinesiska djonkerna var i början av 1400-talet världens bästa fartyg. De hade vattentäta skott, segel som kunde ställas om för olika vindriktningar och akterroder. Fartygen var större än några andra. Det var en imponerande syn när de praktfullt målade fartygen stävade in i främmande hamnar för att understryka Kinas överlägsenhet.
Zheng Hes resor var inte upptäcktsresor i vanlig mening. Det viktigaste var inte att finna nya handelsvägar eller att erövra nya länder åt den kinesiske kejsaren. Kina ansåg sig inte behöva några varor utifrån.
ANNONS
ANNONS
- Inom Kinas gränser produceras alla varor i överflöd, så varför skulle vi köpa värdelöst krimskrams från utlandet! sa Mingkejsaren Hongwu.
Kina ansåg sig också vara det kulturellt mest högtstående landet och kallade sig "Mittens rike". Det kinesiska tecknet för Kina är en fyrkant med ett streck rakt igenom - världen med Kina i mitten.
Bild: Library of Congress
Reproduktion av ett kinesiskt sjökort från 1420 som visar upptill en del av Indiens kust och nedtill en del av Arabiska halvöns kust. Mitt emellan ligger Indiska oceanen med farleder utprickade.
"Kinas makt och härlighet"
Zheng He skulle visa upp den kinesiska makten och härligheten utomlands. Det betydde att främmande härskare skulle erkänna Kinas överlägsenhet och betala skatt till den kinesiske härskaren. Samma system känner vi från Europa. Men det kinesiska systemet har avgörande olikheter. När europeiska härskare inte fick vad de ville, var det vanligt att de plundrade sina underlydande. Men Kina hävdade ju att landet inte behövde något, och därför kunde de kinesiska flottorna inte ge sig ut på plundringståg. Det skulle ju bevisa att kineserna ändå behövde vissa varor.
En annan skillnad jämfört med Europa var att de som erkände Kinas storhet betalade, men de fick desto rikare skänker i gengäld. För Kinas del fungerade systemet alltså baklänges och betydde förluster för den kinesiska staten.
En dålig affär för Kina
Förlusterna växte allteftersom Zheng He gjorde fler och fler resor och fick fler och fler härskare att erkänna Ming-kejsarnas storhet. Det visade sig att det var en god affär att göra det. Antagligen hade Zheng He därför inte några större svårigheter att tala för sin sak.
Det var inte bara gåvorna som kostade. Zheng Hes expeditioner drog jättelika summor. År 1431 gav han sig av på sin sjunde och största resa. 27 550 man följde med honom ombord på ett sextiotal djonker. När Zheng He kom tillbaka efter två år, hade flottan besökt Java, Arabiska halvön och den afrikanska östkusten.
ANNONS
ANNONS
Generalernas och byråkraternas kritik
Alla tyckte dock inte om att massor med pengar slösades på resor som inte gav något i utbyte. Två mäktiga grupper var speciellt kritiska: generalerna och byråkraterna.
Mongolerna hade visserligen förlorat herraväldet över Kina, men de fanns kvar i norr och utgjorde ett ständigt hot. Var det då inte bättre att satsa pengar på försvar än på onyttiga resor sa generalerna.
Byråkraterna hade en annan hjärtefråga. Kejsarmakten i Kina har vilat på ett ganska litet antal byråkrater. Kinas kejsare var länken mellan himlen och folket och skulle se till att undersåtarna skyddades från naturens förstörande krafter. Främst gällde det att kontrollera floderna Huang He, Gula floden och Chang Jiang, som med jämna mellanrum svämmade över och hotade miljoner människors liv. Att bygga diken, dammar och bevattningssystem för att utnyttja floderna och så långt som möjligt begränsa översvämningarna var härskarens och byråkratins viktigaste uppgifter.
Från byråkraterna kom nu protester. Varför kasta bort pengar på resor i stället för att sköta om vattensystemen? Där kunde fält bevattnas, kanaler byggas och sädeslager läggas upp för att hindra den svält som alltid plågat Kina. Byråkraterna blev, till skillnad från hovmännen, inte imponerade av kuriositeter från utlandet.
- Vad har resorna gett oss förutom några värdefulla ädelstenar och oanvändbara underligheter som noshörningar och giraffer! sa byråkraterna.
Med i bilden fanns också filosofen Kong Fuzis, eller Konfucius, läror. Hans ord har varit vägledande i Kina under tusentals år. Under kejsartiden var byråkraterna skolade i konfucianismen, och den läran såg med misstänksamhet på handel, speciellt med lyxvaror.
Kina sluter sig inåt
Så när Zheng He kom tillbaka år 1433, fick han beskedet att det var slut med resorna till havs. Kina isolerade sig för lång tid framåt. Det blev straffbart för kineserna att ens resa utomlands. De stora fartygen höggs upp. Det blev förbjudet att göra expeditioner till havs, och sedan förbjöds handel längs kusterna också. Troligen brändes de flesta av Zheng Hes rapporter och sjökort. Det förklarar varför så litet av hans material bevarats.
Det blev dödsstraff på att bygga djonker med fler än två master. Till sist utvidgades förbudet mot sjöfart, så att det betraktades som spioneri att över huvud taget segla ut i ett fartyg med fler än en mast. Kina slöt sig inom sina gränser. Det är något som skett flera gånger i Kinas historia; en period av ivriga kontakter med omvärlden går över i en tid av slutenhet. Vi har exempel på detta från vår egen tid, exempelvis under kulturrevolutionen ledd av Mao Zedong.
ANNONS
ANNONS
Omsvängningen på 1400-talet gällde inte bara sjöfart. Det blev förbjudet att lära sig utländska språk för kineser, och kineser fick inte heller lära främlingar kinesiska.
Den kinesiska omsvängningen gjorde att Kina inte grundade något välde till havs som portugiser och spanjorer. När portugiserna kom till Indiska oceanen på 1400-talet var de stora kinesiska flottorna borta. Om de varit kvar, hade portugiserna kanske aldrig lyckats bygga upp sitt välde till havs - och världshistorien sett annorlunda ut.
