Gamla anor
En av de äldsta masugnarna i landet är Lapphyttan utanför Norberg i Västmanland. Järndrift i Norberg nämns i ett pergamentbrev från 1303, men arkeologer har visat att här har man framställt järn utan avbrott i över 800 år. Den sista hyttan släcktes 1981 (Spännarhyttan) och den sista gruvan i Bergslagen (Dannemora) stängdes så sent som 1992.
Särskilda privilegier skulle locka arbetskraft
Att göra järn krävde mycket arbetskraft. Det behövdes folk i gruvorna, folk som avverkade skog och levererade bränsle för masugnarna och andra som skötte vattenhjulen. Det behövdes folk som höll eldarna vid liv och som bearbetade det glödande järnet. För att suga till sig frivillig arbetskraft bestämdes det att brottslingar kunde få asyl i Bergslagen, förutsatt att de arbetade i gruvan. Här rådde egna lagar, man hade en egen bergsrätt och ett eget bergsting.
Malmen i jorden tillhörde kronan (kungen), men bönder som ägde mark i närheten slöt sig samman i ett kooperativt järn- eller kopparbergslag. De var då fria bergsmän som gemensamt ägde och drev sin egen gruva, hytta eller masugn. Tillstånd till driften, privilegium, fick de av kungen. Bönderna arbetade själva säsongsvis med jorden och med järnet.
Men ofta behövdes det mer folk, de som kom frivilligt räckte inte till. Därför tvingades ibland vägstrykare och allehanda löst folk av fogdarna upp till gruvorna där de ålades arbetsplikt.
Bergsmännen var inte bundna till jordbrukets säsonger
På det viset uppstod här en lättrörlig och ibland orolig befolkning som inte var bunden till jordbruket, den blev vårt första industriproletariat (industriarbetarklass).
Det var för att försvara sig mot eventuella bråkmakare som de fria bergsmännen hade rätt att vara beväpnade, ett faktum som kom att spela en viss roll i svensk historia.
Tidigt tyskt inflytande
Tidigt, redan under 1200-talet, kom tyska experter, bland dem Engelbrekts förfader, till Bergslagen vilket ortnamn som Saxhyttan (Saxland var fornsvenska för Tyskland) och Saxåhyttan vittnar om. Namn som Garphyttan och Garpenberg kan antyda att kanske inte alla tyskar var populära, för garp betydde nämligen, på medeltiden en tysk skrävlare eller översittare. Det var köpmän från Hansan, i synnerhet Lübeck, som drev exporten och satsade i nya hyttor och gruvor.
Falu koppargruva växer fram
Kopparbrytningen och exporten började också under tidig medeltid. Vid Kopparberget i Falun var driften i full fart på 1300-talet, då Magnus Eriksson 1360 utfärdade landets första lagar för hur arbetet skulle organiseras. Dessa var detaljerade regler för gruvfolket - på klingande latin.
Sala silvergruvaSala silvergruva omnämns första gången 1511 och fick sina första privilegier 1512. Under Gustav Vasas tid blev gruvan en viktig inkomstkälla för kronan och gav som mest (1530- och 1540-talen) 3 000-4 000 kg silver per år. Lönsamheten gick tillbaka efter 1550, då fyndigheten börjat sina. Dessutom medförde den ökade silverimporten från Amerika fallande priser på världsmarknaden.
|
S LÄS MER: Svenskt bergsbruk under medeltiden och Vasatiden
S LÄS MER: Järnhantering
M LÄS MER: Vattenkvarnar och vattenhjul
S LÄS MER: Engelbrektsupproret - bakgrund och orsaker
M LÄS MER: Medeltida vetenskap och teknik
M LÄS MER: Sverige och Norden på medeltiden
S LÄS MER: Sveriges medeltid
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
H. Hildebrand, Sveriges medeltid I-III, Norsteds, 1879
Thomas Lindqvist och Kurt Ågren, Sveriges medeltid, Almqvist och Wiksell, 1985
Nils Ahnlund, Den svenska utrikespolitikens historia, 1.1, Tiden före 1560, Norstedts, 1956
Nils Ahnlund, Från medeltid och vasatid: historia och kulturhistoria, Gebers, 1933
Dick Harrison, Sveriges historia: medeltiden, Liber, 2002
FÖRFATTARE
Text: Herman Lindqvist, journalist och författare
Webbsida: http://www.hermanlindqvist.se
