Terra Incognita - okända landområden
Större delen av Afrika var en okänd kontinent för européerna. I Europa spreds rykten om att det skulle finnas ett land fullt med guld i Afrika. I detta land skulle det finnas en flod av rent guld som flöt ut i ett tropiskt hav. Men att se havet innebar en säker död. Ett annat rykte sade att det fanns ett mäktigt kristet rike i det inre av Afrika, som leddes av prästkungen Johannes.
Prins Henrik hade en dröm att hans skepp skulle nå det rika guldlandet, men Afrikas västkust var helt okänd för portugiserna. Många sjömän var rädda för att resa alltför långt söderut eftersom man trodde att det skulle finnas ett kokande hav där. Detta hav dödade alla som inte redan bränts svarta av solen.
Prins Henrik grundade en sjöfartsskola
Prins Henrik Sjöfararen fick sitt tillnamn för att han såg till att de stora sjöresorna blev möjliga. I Sagres i Portugals sydvästra hörn grundade Prins Henrik år 1416 ett skeppsvarv och en sjöfartsskola. Vid skolan fanns kartritare och astronomer liksom experter på skeppsbyggnad och navigation.
Sjöfartsskolan sponsrades (stöttades ekonomiskt) av bland annat portugisiska sjömän som hoppades att skolans elever skulle finna vägen till nya handelsmarknader.
Henrik Sjöfararens upptäcktsexpeditioner
Prins Henrik tog nu initiativet till flera av de sjöexpeditioner som förde portugiserna till bland annat Azorerna, Kap Verdeöarna, Senegal och Gambia.
Prins Henrik upplevde en stor framgång när en av hans kaptener, Bartholomeu Diaz, under storm rundade Afrikas sydligaste udde. Diaz döpte udden till Stormarnas udde, men Prins Henrik ändrade namnet till Godahoppsudden. Udden skulle ge kaptenerna ett hopp om att finna sjövägen till Indien.
Prins Henriks insatser låg uteslutande på det organisatoriska och finansiella planet, men han deltog aldrig personligen i några sjöfärder. Henrik Sjöfararens motiv till alla dessa sjöfärder var blandade, dels ville han frälsa hedningar, men det främsta målet var att skaffa guld, kryddor och slavar utan muslimsk förmedling (se faktarutan nedan).
Upptäckten av sjövägen till Indien
Vid Henriks död hade portugiserna nått till Sierra Leone. Prins Henriks insatser banade väg för upptäckten av sjövägen till Indien. Henrik Sjöfararen deltog inte själv i några sjöexpeditioner. Den längsta sjöresa Henrik var med på var från Oporto till Gibraltar sund, d.v.s ungefär så långt som från Stockholm till Visby.
Den 20 maj 1498 kom den portugisiske sjöfararen Vasco da Gama till Calicut i Indien. Därmed var han den förste som färdades från Europa till Indien sjövägen. Resan tog två år och två dagar.
LÄS MER: Vasco da Gama och sjövägen till Indien
LÄS MER: Renässans, upptäcktsresor och en ny världsbild
LÄS MER: Sjöfart och sjökrigföring 1500-1776
Sidenvägen band ihop Europa med Asien
Under medeltiden var Sidenvägen en viktig handelsrutt som utgjordes av ett förgrenat nätverk av vägar från Kina västerut till hamnstäderna vid östra Medelhavet. Hela resan tog ett par år, men mycket få handelsmän transporterade sina varor hela vägen. Vanligare var att en handelsman köpte en last, transporterade den en bit av vägen för att därefter sälja den, köpa en annan last och transportera tillbaka till sin hemstad.
Handelsvarorna bestod inte bara av siden utan även guld och kryddor som ingefära och kanel. Handeln med Europa via Sidenvägen upphörde i princip helt när européerna upptäckte sjövägen till Indien runt Godahoppsudden 1498 och senare började handla direkt med Kina. Nyttan med Sidenvägen var tvåfaldig; det ekonomiska utbytet var mycket omfattade, men längs Sidenvägen spreds också olika religioner och andra idéer.
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
