Sigtuna var i början av 1000-talet rikets enda stad (under senare delen av århundradet växte även städerna Skara och Lödöse fram).
Staden grundlades kring 970 enligt en fastlagd plan. Sigtunas uppkomst har sammankopplats med Birkas nedgång i slutet av 900-talet och en önskan att etablera en handelsstation närmare Mälarens utlopp. Även kungamaktens strävan att etablera sig i Mälarregionen har framhållits som en bakomliggande faktor.
Sigtuna som kungastad och kyrkligt centrum
Här låg Olof Skötkonungs myntverkstad. Rakt över Sigtunafjärden, i Signhildsberg, ligger dessutom en gammal kungsgård som betraktats som Sigtunas föregångare. Där fanns fram till år 1000 omfattande bebyggelse ("Fornsigtuna").
Omkring år 995 lät Olof Skötkonung prägla de första svenska mynten i Sigtuna. De tillverkades av silver och hade kungens bild på ena sidan och ett kors på den andra. Inskriptionerna var på latin och på vissa av dem kallades Olof för svearnas kung. För att starta tillverkningen tog man hjälp av myntmästare från England. Mynten visar både kungamaktens växande betydelse och Sigtunas kontakter med andra länder.
Sigtuna ska ha blivit biskopssäte under 1060-talet. Kyrkoruinerna i staden, S:t Olof och S:t Per, är daterade till sent 1000-tal eller tidigt 1100-tal. Arkeologiska spår av hantverk och omnämnandet av handelsgillen på runstenar visar också på stadsliv utan motsvarighet i det dåtida Sverige.
Sigtunas minskade betydelse
Efter 1100-talets mitt inleddes dock en nedgång. Biskopssätet flyttades till Gamla Uppsala, och enligt skriftliga källor anfölls staden år 1187 av krigare från öster. Arkeologiska fynd har dock inte kunnat bekräfta att Sigtuna brändes ner.
Stockholms uppkomst under följande århundrade innebar även en övermäktig konkurrens.
Genom dominikanernas etablering i Sigtuna 1237 förblev staden dock ett viktigt kyrkligt centrum under resten av medeltiden.
På 1500-talet förändrades Sigtuna ytterligare genom reformationen, då Sverige övergick från katolicismen till protestantismen. Gustav Vasa lät riva dominikanernas kloster, och flera av stadens äldre kyrkor övergavs och förföll. Klostrets Mariakyrka fick däremot vara kvar och blev istället Sigtunas församlingskyrka. Den används fortfarande idag och är en påminnelse om stadens medeltida storhetstid.
En tusenårig gata mitt i SigtunaVisste du att du kan promenera längs en gata som har nästan samma sträckning som under vikingatiden? Stora gatan i Sigtuna har funnits på ungefär samma plats i över tusen år! När staden grundades på 970-talet anlades en lång gata längs Mälarens dåvarande strand. På båda sidor om gatan delades marken upp i smala tomter där människor byggde sina hus. Denna stadsplan finns till stora delar kvar än idag, även om byggnaderna har bytts ut många gånger. Under den nuvarande staden finns tjocka jordlager med spår av det gamla Sigtuna. På vissa platser är lagren flera meter djupa. Där har arkeologer hittat rester av hus, gator och föremål från människors vardagsliv under vikingatiden och medeltiden. Sigtuna är därför en ovanlig plats där man både kan promenera längs en tusenårig gata och undersöka hur människor levde på samma plats för mer än tusen år sedan. |
M LÄS MER: Birka
S LÄS MER: Olof Skötkonung
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).