Bo Jonsson (Grip) (död 1386) var riksråd och rikets drots från 1375. En drots var en av rikets mäktigaste män, närmast under kungen. Bo Jonsson kom från väpnarklassen och tillhörde alltså inte den allra högsta adeln (se faktaruta nedan). Han blev ändå en inflytelserik medlem av riksrådet och var en av initiativtagarna till att Albrekt av Mecklenburg kallades till Sverige när delar av adeln hade tröttnat på Magnus Eriksson.
Senare var han en drivande kraft bakom de kungaförsäkringar, alltså löften från kungen, som Albrekt tvingades underteckna och som innebar att alltmer makt överläts till rådet. Bo Jonsson hade då vunnit erkännande som kungens högste ämbetsman, och 1371 års kungaförsäkran var uttryckligen ställd till "Bo Jonsson och riksens råd".
Under de följande åren löste Bo Jonsson snabbt in kungens pantlän, alltså områden som kungen hade lämnat som säkerhet för lån, och var vid sin död landets rikaste och mäktigaste man som herre över hela Finland och sju av de svenska slottslänen. Dessutom lämnade han efter sig en enorm privatförmögenhet bestående av drygt 500 gårdar och ett antal slott, bl.a. Gripsholm och Bjärka-Säby. Egendomarna var koncentrerade till östra Sverige och hade delvis förvärvats med tvivelaktiga metoder.
Kampen om arvet efter Bo Jonsson blev en viktig del av maktkampen mellan kung och aristokrati. Om kung Albrekt nu kunde få tillbaka de län han tidigare hade lämnat ifrån sig, skulle han i ett slag kunna återta mycket av den makt han hade förlorat under de gångna femton åren. Bo Jonsson hade dock utsett en grupp andra adelsmän till sina testamentsexekutorer, alltså personer som skulle se till att hans testamente följdes. Län och egendomar skulle förvaltas av denna grupp och användas för att betala Bo Jonssons skulder, medan hans änka och barn fick nöja sig med ett understöd i pengar. Familjen protesterade och fick stöd av kungen. Albrekt gjorde sig till och med till änkans förmyndare för att kunna driva processen. Konflikten kom dock att leda till hans fall. Bo Jonsson var en generös donator till kyrkan, som han också hade fått stora lån från.
Han framstår för eftervärlden som den förste i raden av mäktiga och skickliga adelsmän som utnyttjade senmedeltidens politiska strider för att skapa sig en enorm privatförmögenhet. Senare skulle Karl Knutsson, Sten Sture d.ä. och Arvid Trolle göra samma sak.
Bo Jonsson Grip visar hur stor makt en storman kunde få under medeltiden. Han var inte kung, men genom sina ämbeten, sina lån till kronan och sina stora jordegendomar kunde han påverka rikets politik på högsta nivå. Efter hans död blev arvet efter honom en del av kampen mellan kungen och aristokratin. På så sätt säger Bo Jonssons liv mycket om en tid då makten i Sverige inte bara låg hos kungen, utan också hos riksrådet och de rikaste stormännen.
S LÄS MER: Albrekt av Mecklenburg
M LÄS MER: Sverige och Norden på medeltiden 1050-1520
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
