Engelbrekt Engelbrektsson i svensk historieskrivning

Hansan svarade på det nordiska angreppet med handelsblockad. Denna blockad blev ödesdiger för bergsmännen i Sverige. De kunde varken sälja sitt järn och sin koppar eller köpa det nödvändiga saltet. Till detta lades de stora skatter bergsmän och bönder tvingades betala. Att kung Erik använde sig av utländska fogdar, som med brutala metoder drev in skatterna, gjorde inte saken bättre. Oron låg och pyrde hos den svenska allmogen. Även de svenska stormännen kände sin makt hotad av Eriks utländska fogdar.

Engelbrekt Engelbrektsson var en av de mest framträdande bergsmännen i Dalarna och han engagerade sig i dalaböndernas nöd. För att tala för deras sak reser han till kung Erik i Köpenhamn men blev där bryskt avvisad.

Senare vid hemkomsten till Dalarna samlade Engelbrekt en skara bergsmän och bönder skickliga i att hantera armborst och spjut. Vid midsommartid 1434 intog och brände de fästet Borganäs vid Borlänge. Denna händelse blev upptakten till ett omfattande uppror mot det utländska fogdeväldet. Engelbrekt valdes av bönderna till att bli upprorets ledare.

Engelbrekt - olika tolkningar

Under 1800-talet ansåg man att Engelbrekt var folkets man - ledare för en svensknationell rörelse mot utländskt förtryck. Georg Starbäcks populära roman om Engelbrekt Engelbrektsson betydde mycket för uppfattningen om denne folkledare som en nationell frihetsgestalt. Man kan där läsa hur fogdeförtrycket hade blivit värre än någonsin tidigare. Folket tvingades nu för första gången ingripa i det politiska förloppet. Starbäck skriver om hur Engelbrekt uttryckte allmogens "önskningar och vilja". Genom Engelbrekt och senare Sturarna blir bönderna en makt att räkna med i samhället. Även sentida historiska författare som Vilhelm Moberg ser i Engelbrekt en frihetshjälte som gör uppror mot utsugningen av den svenska allmogen.