Judarna och omvärlden under Förintelsen

Den amerikanske pansargeneralen Patton var en av de mest hårdföra generalerna under andra världskriget. Han var absolut orädd och ibland rent av brutal. Men ett filmreportage från 1945 visar honom med tårarna strömmande längs kinderna. Hans trupper hade just befriat ett nazistiskt koncentrationsläger, och synerna där fick den krigsvana veteranen att gråta. Ja, han inte bara grät. General Eisenhowers nära medarbetare Omar Bradley skriver i sina memoarer att Patton gick bakom ett skjul och kräktes. Han som hade varit med i båda världskrigen!
S

Kvinnor från tyska koncentrationsläger anländer till Malmö med tåg. Bilden är från maj 1945.

Det är mycket man kan fråga sig inför dessa filmbilder. Visste inte de ledande generalerna om koncentrationslägren? Underrättelsetjänsterna samlade in uppgifter om allt möjligt. Hade de verkligen kunnat missa de olika koncentrationslägren? Om de var kända - varför hade de inte bombats? Det var aldrig några problem med att bomba vanliga bostadshus, så varför skonades vaktbarackerna i lägren?

Politikerna visste

Visst kände de allierade politikerna till att det fanns koncentrationsläger. Sådana hade upprättats ganska snart efter det nazistiska maktövertagandet och diskuterats internationellt. Både brittiska och amerikanska tidningar behandlade judeutrotningen redan 1941. Däremot var de olika regeringarna ganska senfärdiga när det gällde att tala om saken i den officiella informationen om kriget.

ANNONS

ANNONS

Det är nog inte så underligt om soldater och officerare var okunniga om vad som försiggick. De var fullt upptagna med striderna och läste knappast tidningar varje dag. Deras reaktioner inför vad de såg när grindarna slogs sönder och de kom in i lägren tyder på att de visste ganska lite om vad som hänt där.

Varför gjordes inget?

Men om politikerna och underrättelsetjänsterna kände till sanningen - varför hade de inte gjort något för att hjälpa de olyckliga fångarna? Det är en plågsam läsning att studera arkiven hos organisationer och stater när judarna kommer på tal. Den bistra sanningen är nog att de politiker som planlade de stora linjerna i kriget ofta var förfärande likgiltiga inför vad som hände judarna. Antisemitismen var sannerligen inte något som bara tyskarna ägnade sig åt.

Antisemitism i Berlin 1938
Bild: Deutsches Bundesarchiv
Nazister uppmanar tyska medborgare att inte köpa något av judarna. Berlin 1938.

Före kriget hade en konferens i den franska staden Evian 1938 diskuterat vad som kunde göras för judarna i Tyskland. Det visade sig då att inget land var intresserat av att ta emot judiska flyktingar. Tyskarna måste efter det ha fått den uppfattningen att "den slutliga lösningen" inte skulle möta några starkare protester någonstans, kanske inga alls.
Erfarenheterna under kriget talade samma språk. Den tyska underrättelsetjänsten kunde snart konstatera att inte ens järnvägsspåren till lägren bombades, än mindre själva lägren.

Från Auschwitz lyckades då och då ett antal judar fly. Oftast fångades de in, ibland med hjälp av den polska lokalbefolkningen, men en del lyckades klara sig igenom till allierat område. En sådan flykting berättade på 1970-talet i ett TV-program om sin oerhörda besvikelse, när han fann att engelsmännen var likgiltiga inför vad som hände judarna i lägren. Slösa tid på jämrande judar?

ANNONS

ANNONS

När de judiska organisationerna bad den engelska krigsledningen att bomba lägren, fick de till svar att det inte fanns någon anledning att riskera engelska flygares liv för något sådant. Till saken hör att fabriker bara ett par kilometer från lägret bombades.

En avdelningschef i det engelska utrikesdepartementet sa att det inte var någon idé att "slösa bort en oproportionerlig massa tid på att syssla med jämrande judar". Det centrala var de stora linjerna i krigföringen. För honom och andra var det viktigare att man kunde hålla sig väl med araberna, vars olja var nödvändig för bränslet till krigsfordonen.

Inte heller de neutrala organisationerna katolska kyrkan och Röda korset gjorde något. Vatikanstaten gjorde inget för att rädda livet på flera hundra polska präster som gick under i Auschwitz och var inte alls intresserad av judarna.

Röda korset fick besöka tyska krigsfångeläget, men när representanterna fann att judiska fångar försvann ur lägren, förbjöds de av Röda korsets högsta ledning att forska vidare i saken. Det skulle enligt ledningen ha "inneburit en inblandning i tyska angelägenheter". Styrelsen hade diskuterat saken och tänkt vädja till världsopinionen för att hjälpa judarna, men majoriteten röstade emot. Den ansåg dels att det skulle förvärra judarnas situation, dels och framför allt, att det skulle bli svårare att hjälpa andra. Judarna lämnades åt sitt öde.

Likgiltigheten i Sverige

Sverige var en neutral stat. Vad gjorde vi före och under kriget för att hjälpa de förföljda? Fram till 1941 var det ännu möjligt för tyska judar att utvandra, och till dess kunde de alltså få en fristad i ett annat land. Följande verkliga fall visar hur vi kunde behandla dem. Exemplen är hämtade ur Statens Offentliga Utredningar (SOU 1946:36), som gjordes efter kriget. Den kompletta listan är mycket längre.

  • En man, född 1879 i Tyskland men sedan 1921 polsk medborgare och bosatt i Katowice.

    "Hans dotter hade en ledande befattning på en gård med lantbrukselever och lovade tillsammans med Mosaiska församlingen i Stockholm att sörja för faderns uppehälle. I ansökan till utrikesdepartementet talade hon också om att hennes ende bror, som levde tillsammans med fadern, hade deporterats så fort tyskarna anlänt, och hon var rädd att det snart skulle hända med hennes far också. Socialstyrelsen och utrikesdepartementet avslog inreseansökan.

    Snart därefter deporterades den gamle mannen och dog på känt sätt."
  • En kvinnlig läkare, född 1897 i Berlin.

    "Hon ansökte 1939 om att få komma till Sverige i väntan på att få inresevisum till USA. Utrikesdepartementet avstyrkte ansökan. Hon sökte sig till Sverige eftersom hon vid flera tillfällen varit här med sommarbarn på läger.

    I januari 1940 sökte hon nytt inresetillstånd. Hennes ansökan tillstyrktes av flera kända läkare i Stockholm. De framhöll att hon för det första snart skulle få komma till USA och för det andra att hon under mellantiden nog kunde bli användbar för sjukvården i Finland. I det krigshärjade Finland var läkarbehovet stort. (De svenska läkarna var däremot inte särskilt benägna att släppa in utländska läkare, som kunde konkurrera om tjänsterna.) Både Socialstyrelsen och utrikesdepartementet avstyrkte hennes ansökan.

    Hon deporterades snart därefter till något läger och omkom där."
  • En 14-årig flicka som hade släktingar i Sverige.

    "En disponent, en docent och en filosofie doktor garanterade såsom hennes släktingar hennes uppehälle och utbildning i Sverige. Ansökan blev tillstyrkt av Socialstyrelsen. Men i utrikesdepartementet skrev en tjänsteman bara "lägges till handlingarna" på hennes ansökan. Det innebar att man inte brydde sig om den. Efter en tid deporterades hon till ett läger och..."

ANNONS

ANNONS

Avvisning

Det var ofta livsfarligt att arbeta politiskt i många europeiska länder på 1930-talet. För många blev det extra besvärligt med alla gränsförändringar.

Judar
Bild: Ferdinand Vitzethum
De båda pojkarna på en gata i Nürnberg (i Tyskland) bär den s.k. Davidsstjärnan. Alla judar var tvungna att ha en gul stjärnformad tygbit på sin klädsel. Judarna måste kännas igen, menade nazisterna. Bilden är från 1941.
Delar av det gamla Ungern kom att höra till Tjeckoslovakien för att nu bara ta ett exempel. Tjeckoslovakien styckades 1938-1939, och många som där funnit en fristad undan nazisterna måste än en gång fly, ofta till Polen.

När det stod klart att Tyskland skulle anfalla Polen, hyrde 16 judiska flyktingar en mindre båt i Estland och gick i land på ostkusten. Flera hade varit medlemmar i socialdemokratiska partier men inte särskilt aktiva, och det var kanske en nackdel i det här fallet. De avvisades.

Till vilket land skulle de sändas? Enligt reglerna skulle det vara till deras ursprungliga hemland - men vilket var det i de enskilda fallen? Vart skulle den person skickas som var född i den del av Ungern som efter första världskriget hamnade i Tjeckoslovakien, som nu styckats upp? Det hela slutade med att alla transporterades till Estland, båtens registreringsland.

Tre lyckades ta sig till Sverige och fick då stanna här, men de övrigas öden är okända.

En man, född 1905, jurist och domare.

"Han kritiserade bristen på tankefrihet och gjorde sig snabbt omöjlig i det nazistiska 'rättsmaskineriet'. Under en semester i Sverige sökte han 1938 uppehållstillstånd som politisk flykting. Efter många turer förvägrades han detta, och han lämnades över till tyskarna.

Avgörande tycks ha varit att tyskarna påstod att han var efterlyst för homosexualitet, men inte för politisk verksamhet. Homosexuella hörde till dem som nazisterna förföljde extra. I efterhand blev det klart att den anklagelsen bara var ett påhitt från tyskarna för att få honom tillbaka.

År 1942 dog han i ett koncentrationsläger, vilket hans fästmö meddelade svenska myndigheter."

ANNONS

ANNONS

Det här är inga unika exempel på en hjärtlös inställning från svenska statstjänstemäns sida. Tyvärr fanns det många liknande fall. När en tjänsteman fattar sina beslut, måste han/hon följa de bestämmelser som finns. I vissa fall täcker bestämmelserna inte alla alternativ som kan komma upp, och då får tjänstemannen tolka reglerna på egen hand. Människor kan naturligtvis bedömas helt olika beroende på vem de talar med.

Landsfogden i Malmöhus län beskriver en tysk flykting som vistades i Helsingborg 1940: "F är en tyst, sluten och lömsk person, som under vistelsen i Helsingborg endast umgicks med kommunister." Han anklagades för att bedriva kommunistpropaganda i det korvstånd där han var anställd.

I det läger dit han förpassades för att kunna hållas under uppsikt förklarade lägerchefen att han "var en häftig men gemytlig, livlig och intelligent person" men inte särskilt arbetsvillig vid alla tillfällen.

Vem fick asyl i Sverige?

Vad stod det i bestämmelserna? Visserligen skulle Sverige ta emot politiska flyktingar, och dit räknades också sådana som riskerade att sättas i koncentrationsläger. Men det senare skulle bevisas av den sökande när han/hon ville komma hit.

Som politisk flykting räknades inte den som lämnat hemlandet därför att "på grund av sin ras eller eljest inskränkts i sina försörjningsmöjligheter eller där känner vantrevnad".

En jude fick inresetillstånd bara om personen i fråga kunde visa att han/hon "utan obehag eller svårighet kunde återvända till Tyskland". Men juden var lätt igenkännlig vid den svenska passkontrollen, därför att i alla judars pass stod stämplat ett stort rött J. Judar fick utresetillstånd bara om de lovade att inte återvända. Det innebar i verkligheten att våra gränser i princip var stängda för judarna. Då återstod bara för de stackars människorna som ville hit att försöka få individuella prövningar av sina fall.

Det var vid sådana tillfällen som människor blev utlämnade åt tjänstemännens godtycke eller personliga värderingar.

ANNONS

En byråchef i Socialstyrelsen, som hade till uppgift att granska ansökningar om inresetillstånd, berättade vid ett möte i Stockholm om flyktingfrågan 1939:

"Vi har just behandlat en ansökan från en judisk dam i Wien, som säger sig ha träffat avtal om hemarbete med en norrländsk jordbrukare. Vi har avslagit hennes ansökan helt enkelt därför att vi inte ansåg oss handla rätt mot henne genom att låta henne bli hemhjälp åt en norrländsk bonde. Sammanfattningsvis vill jag dock säga att vi försöker vara humana."
[Citat ur artikel av Åke Thulstrup i Svenska Dagbladet 15 mars 1979, "Känna vantrevnad" var det.]

LÄS MER: Förintelsen

LÄS MER: Judeförföljelserna och Förintelsen

LÄS MER: Antisemitismen och Förintelsen (artikelserie)

LÄS MER: Sverige under andra världskriget

LÄS MER: Sverige och andra världskriget (artikelserie)

LÄS MER: Vita bussarna

LÄS MER: Sveriges delaktighet i Förintelsen av judar och romer

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Visste omvärlden om vad som hände med judarna och andra som nazisterna förföljde under mellankrigstiden och andra världskriget? Motivera.
     
  2. Hur resonerar författaren kring varför så lite gjordes för att rädda Förintelsens offer?
     
  3. Hur behandlades ofta judar som sökte asyl i Sverige under mellankrigstiden och andra världskriget? Vilka hinder kunde de stöta på i den svenska byråkratin?
     

 

Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare
 

 

Senast uppdaterad: 25 november 2022
Publicerad: 8 november 2022

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

M

Sverige och Tyskland - grannar vid Östersjön under 800 år

På Hansans många kontor runtom i hela det stora handelsområdet var språket tyska. För svenskar som...

M

Granne med Hitler

"Jag såg ofta Hitler när jag gick på promenad med min barnsköterska i München. Vi bodde...

M

I nazisternas dödsläger

- Vi befann oss i en stor hall där det var varmt. Jag hade frusit i så många månader att jag knappt...

S

Kreugerkraschens myter och offer

Omdömena om den man som hittades död i sin säng i Paris den 12 mars 1932 har skiftat. Var han en...

M

Det svenska försvaret under 1900-talet

Riksdagens beslut att bygga en fast försvarsanläggning i Norrland 1901 var ett resultat av en ny...

M

Svensk säkerhetspolitik under 1900-talet

1900-talet är förmodligen det blodigaste århundradet i mänsklighetens historia men för Sveriges del...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Mellankrigstiden

Under mellankrigstiden (1918-1939) drabbades Europa och USA av en ekonomisk kris som ledde till att diktaturer fick...

Andra världskriget

Andra världskriget (1939-1945) är det mest omfattande kriget och en av de värsta katastroferna i människans historia....

Sverige under andra världskriget

Sverige gick en svår balansgång under andra världskriget men lyckades förbli neutralt och undvika kriget.

Relaterade taggar

Förintelsen

Förintelsen är den svenska benämningen på det folkmord som nazisterna utförde 1933-1945 på drygt...

Folkfördrivning, etnisk rensning och folkmord

Folkfördrivning är precis som begreppet antyder en tvångsförflyttning av en viss folkgrupp från det...

Antisemitism

Med antisemitism menar man vanligen en antijudisk inställning. Det språk judarna under hela sin...

Flyktingar

Krig, konflikter och naturkatastrofer har varit vanligt förekommande genom hela mänsklighetens...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
M

Andra världskrigets utbrott

av: Mattias, Julia och Johannes
2018-03-06

Julia, Mattias och Johannes tar sig an starten på andra världskriget. Vad hände och varför?

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Sveriges nittonhundratal: 1940-1949

av: Mattias, Julia och Kristoffer
2017-12-05

I årets sista podd fortsätter Julia, Mattias och Kristoffer serien om 1900-talet. Nu om 1940-talet. De pratar om andra världskriget, division Engelbrecht, ransoneringskuponger, beredskapsmusik, Ingrid Bergman och ekonomisk tillväxt.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Sveriges nittonhundratal: 1930-1939

av: Mattias, Julia och Kristoffer
2017-11-28

Julia, Mattias och Kristoffer fortsätter serien om 1900-talet. Nu om 1930-talet. De pratar om skotten i Ådalen, Saltsjöbadsavtalet, kohandel, folkhem, funkishus, Lort-Sverige, Lasse Dahlqvist, pilsnerfilm och proletärförfattare.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Sveriges nittonhundratal: 1920-1929

av: Mattias, Julia och Kristoffer
2017-11-22

Mattias, Julia och Kristoffer fortsätter serien om 1900-talet. Nu det glada 1920-talet. De pratar om framtidstro, rusdrycksförbud och jazz men också om börskrasch och Karl Gerhard.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Hitlers och nazisternas väg till makten

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2016-02-24

Julia, Mattias och Kristoffer förklarar bakgrunden till att Adolf Hitler och nazisterna kunde ta makten i Tyskland på 1930-talet.

+ Lyssna