Drottning Kristina som rebellisk katolik i Rom

När den abdikerade drottning Kristina tågade in i Rom med sitt stora följe dagen före julafton 1655 var hon en av Europas mest berömda kvinnor. Hon mottogs av påven, kardinalerna, stadens senatorer, höga adelsmän och stora folkmassor. På juldagen ledde påven en mässa i Peterskyrkan till hennes ära, kyrkan där hon som en av få kvinnor och som en av två svenskar också är begravd (den andre är Johannes Magnus). Kristinas berömmelse motsvaras av hennes livsbana som helt utformades i ett europeiskt sammanhang. Hennes uppfostran präglades av de krav som ställdes på en regent i en stormakt, hennes kulturella intressen sträckte sig över nationsgränserna och även efter tronavsägelsen fortsatte hon att agera på den storpolitiska arenan.
S

Ridande på en vit häst och enkelt klädd i grå dräkt, svart hatt och utan smycken gör drottning Kristina sitt officiella intåg i Rom den 23 december 1655. Efter sin abdikation året före var hon en av Europas mest kända kvinnor.

Spåren efter Kristina i Rom finns kvar

Förutom graven i Peterskyrkan finns också andra spår efter drottning Kristina i Rom. Gatan Largo Cristina di Svezia ligger alldeles i närheten av det palats från 1400-talet, Palazzo Corsini, vid Via della Lungara i den gamla stadsdelen Trastevere, där hon residerade från 1658 till sin död 1689. På Kristinas tid hette det Palazzo Riario. Under 1700-talet byggdes palatset om rejält .Trädgården är bevarad men hennes sommarhus uppe på höjden är ersatt av en mäktig Garibaldistaty.

De första åren bodde drottningen på andra sidan floden Tibern, vid Piazza Farnese där hertigen Ranunccio av Parma ställt sitt palats till förfogande. Palazzo Farnese, vars arkitektur Michelangelo bidrog till, betraktas som ett av Roms finaste exempel på renässansens byggnadsstil. Till vänster om palatset återfinns för övrigt en annan berömd svensk kvinnas bostad, den heliga Birgitta.

ANNONS

ANNONS

Användbara begrepp

Abdikera: Att lämna en tron och avsäga sig regentskapet, dvs att lämna över makten som monark (kung/drottning) till någon annan.

Konvertera: Byta religion från en religion (eller en riktning inom en religion) till en annan.

Kristinas uppväxt

Kristina föddes 1626 som enda barn till kung Gustav II Adolf och drottning Maria Eleonora av Brandenburg. I sin självbiografi, skriven i Rom, uppger Kristina att man väntade en manlig arvinge som kunde föra det svenska stormaktsarvet vidare. När det blev en dotter återstod bara alternativet att ge henne en uppfostran såsom en manlig tronföljare. Ridning och jakt tränades flitigt, men också boklig bildning på den nivå som en regent i den relativt nyblivna europeiska stormakten ansågs behöva.

Tidens lärda män undervisade henne i franska, tyska, italienska samt latin, filosofi, filologi, teologi, historia och politik. Rikskansler Axel Oxenstierna lät henne också delta i det styrande rådets möten innan hon blev myndig.

Något som kom att sätta djupa spår hos Kristina var skilsmässan från modern 1636, fyra år efter faderns död vid Lützen. Slitningar mellan Maria Eleonora och rådet var starka och hon ansågs vara psykiskt instabil. Kristina skildes från sin mor och som tioåring var hon därmed i praktiken föräldralös.

Adeln gynnades under drottning Kristinas styre

Vid 18 års ålder 1644 övertog Kristina riksstyrelsen. Sex år senare kröntes hon i Storkyrkan i Stockholm. Det land som den unga drottningen skulle styra över var en militär stormakt. När westfaliska freden 1648 satte punkt för trettioåriga kriget befästes Sveriges position. Besittningarna i Baltikum och Tyskland säkerställde dominansen i Östersjön och gav också inflytande på kontinenten.

Samtidigt hade det långvariga kriget orsakat ekonomiska och sociala problem. Nöden i landet var stor och bönderna missnöjda. Som betalning för lån och tjänstgöring i kriget hade alltmer jord överförts till adeln som nu ägde 60 procent av all jord. För att skapa en stabilare samhällselit efter krigets dödliga skörd upphöjdes ofrälse till adel och utländska adelsmän introducerades på Riddarhuset. Adelns privilegier i fråga om jordägande och statstjänster bekräftades.

Godsavsöndringarna till adeln och hennes dyrbara hovliv har ibland setts som ett stort slöseri, vilket det på sätt och vis naturligtvis var. Men politiken stod i samklang med tidens fursteideal, särskilt i en stormakt, åtminstone regional sådan, som Sverige blivit.

Varför abdikerade och konverterade Kristina?

Kristinas tronavsägelse 1654 och övergång till den katolska läran är en av svensk historias mest omdiskuterade händelser. Vad drev dottern till protestantismens främste försvarare Gustav II Adolf till att både lämna sin tron och sin tro? Svaren skiftar men de rent faktiska omständigheterna är åtminstone klara. Redan 1650 hade Kristina lyckats att få den av henne mycket uppskattade kusinen Karl Gustav, son till pfalzgreven Johan Kasimir och Karl IX:s dotter Katarina, utsedd till tronföljare och arvfurste. När hon den 6 juni 1654 nedlade sin krona och sedan lämnade Sverige var tronföljdsfrågan därmed redan löst. Den stora frågan är varför hon tog detta steg.

En anledning var hennes ovilja att gifta sig, något som samtidigt var nödvändigt för att garantera dynastins fortlevnad och den politiska stabiliteten. Förlossningsskräck och otydliga sexuella preferenser har framkastats som förklaringar. Men mer avgörande var kanske ändå att hon aldrig kunde acceptera rollen som mannens underlydande, ja inte att stå under någon annan människas makt överhuvud taget. Kusinen Karl Gustav, som hon stod nära, kunde ha varit ett alternativ men hon trodde inte att heller han skulle ha äktat henne för kärleks skull.

ANNONS

ANNONS

Hennes religiösa tvivel har av historikern Curt Weibull i stället angetts som huvudorsaken. Den tro hon utvecklade kunde inte förenas med regentskap i Sverige. Författaren Sven Stolpe tolkade hennes beslut främst som ett sätt att befria sig från den lutherska ortodoxin. Först i Rom blev hon en troende katolik. Förutom den intellektuella nyfikenheten påpekade han också den disharmoni Kristina ska ha känt som kvinna. Med sitt häftiga temperament och enkelhet i kläder motsvarade hon inte tidens kvinnoideal. Hon drogs till män men hade en sensuell relation med Ebba Sparre och genomgick vad som i modern tid skulle ha kallats en ”sexuell neuros”.

Historikern Susanna Åkerman betonar drottningens längtan efter det friare tankeliv i vidare bemärkelse hon trodde fanns på kontinenten. Hon drogs till mindre rätlinjiga läror och kom att betrakta nationalstaten med alltmer kritiska ögon. Kristina tillträdde som drottning 1644 fast besluten att verka i Sverige. Tidens tankesätt det vill säga både kravet på att rådgöra med adelns ledande män och att följa tidens konventioner, begränsade emellertid hennes handlingsutrymme. Den make som kunde bli aktuell skulle ha hämtats från en liten krets, inskränkt hennes handlingsfrihet och hamnat i konflikt med hennes starka och äregiriga personlighet.

Ekonomiskt underhåll från Sverige

Oavsett vilka bevekelsegrunder som fanns för Kristinas beslut väckte det enorm uppmärksamhet. För Europas katoliker var abdikationen något av en gudasänd gåva som kunde utnyttjas i propagandan. Men det skulle visa sig att Kristina inte var någon lätthanterlig person när hennes nya liv som avhoppad regent inleddes.

Uppgörelsen med den svenska statsmakten efter abdikationen innebar att Kristina även i fortsättningen skulle vara oberoende, med domsrätt över sitt eget hov. Hon blev en suverän utan land. Försörjningen vilade på inkomster från Norrköping stad och slott, Öland med Borgholm, Gotland, Ösel samt gods i tyska Pommern. Sveriges fortsatta krig gjorde det tidvis svårt att få ut pengarna.

De två besöken i hemlandet 1660 och 1667 orsakades av penningtrasslet, även om det första också sammanföll med Karl X Gustavs begravning. Kristina hade fått med sig konst, böcker och andra värdeföremål av vilka en del var byten från trettioåriga kriget och på så sätt återvände till kontinenten, om än inte till de tidigare ägarna.

Festligheter i samband med att Kristina blev katolik

Vägen till Rom gick via Danmark, Hamburg, Antwerpen, Bryssel - där hon på julnatten 1654 i hemlighet övergick till katolicismen - och Innsbruck, då övergången gjordes offentlig. Efter Innsbruck följde några veckors triumfresa med ett följe på 200 personer, främst spanjorer och italienare. Festligheter ordnades i alla städer det stora följet passerade. Kyrkklockor klämtade, kanoner sköt salut och kyrkliga ceremonier som mässor och processioner ägde rum, liksom mer världsliga nöjen i form av konserter, operor och falkjakter.

Kristinas ankomstfest i Rom 1656
Bild: Wikimedia Commons
En påkostad fest till den nyanlända drottning Kristina arrangerades i Rom på kvällen den 28 februari 1656. Kristina sitter i logen mittemot triumfbågen, i sällskap med fyra kardinaler. Festen var utformad som ett tornerspel mellan två lag. Oljemålning av Filippo Gagliardi och Filippo Lauri.

Firandet blev ännu mer glansfullt i Rom. En högtidlig procession förde in Kristina i den heliga staden, hälsad av befolkningen från alla samhällslager. Drottningen red en vit häst med en sadel för män; enkelt klädd i grå dräkt, svart hatt och utan smycken. Färden gick längs Via del Corso till Piazza di San Marco, förbi Monte Giardono för att sluta på Petersplatsen. Från närliggande Castel Sant´Angelo sköts salut. Affärer var stängda under denna festdag. Påven tog emot i Sixtinska kapellet. Den eleganta välkomstgåvan var en festvagn ritad av skulptören, arkitekten och målaren Gianlorenzo Bernini, den romerska barockens ledande konstnär.

ANNONS

Levde ut i Rom

Som hedersbetygelse åt påven Alexander VII antog hon som romersk medborgare namnet Kristina Alexandra. Kristina var emellertid inte villig att i fortsättningen ställa sig i den katolska propagandans tjänst. Hon ville inte bli någon ”skådekatolik”. Även på andra sätt väckte hennes beteende kritik sedan det första välkomstruset lagt sig. Till det yttre visade drottningen ingen större fromhet. Hon förde inga samtal i andliga ämnen och besökte sällan kyrkorna. I stället umgicks hon frimodigt med yngre män. ”En kvinna född barbar, barbariskt uppfostrad och med huvudet fullt av barbariska tankar” som den besvikne påven ska ha yttrat om Kristina.

Förutom korta besök i Frankrike och Sverige bodde Kristina från 1659 till sin död i Palazzo Riario. Här fick hennes hov av 170 personer plats, bland annat fyra sekreterare, en bibliotekarie och en akademisekreterare. Standarden var i klass med den yppersta romerska aristokratins.

På bottenvåningen disponerade Kristina tio rum personligen. Rummen var väl försedda med högklassiska konstverk. Från det största rummet ledde en dörr till trädgården med dess springbrunn. Ett badrum med två badkar av marmor möjliggjorde både hygien och avkoppling. En trappa upp låg audienssalarna och Kristinas samling av tapeter, 114 stycken. Vackrast ansågs hörnrummet ha varit med målningar av Corregio, Tizian, Michelangelo och van Dyck. Två trappor upp i västra flygelns hörnrum fanns plats för konsertsal och teater. Två rum upptog hennes stora passion, böcker. Det ena biblioteket rymde den handskriftssamling som idag finns i Vatikanen. På våningsplanet fanns också åtta tavlor av Rubens.

Stort kulturellt intresse

Palatset var hjärtpunkten för hennes verksamhet som festarrangör och kultursponsor (mecenat med dåtidens språkbruk). Kulturen kunde enligt hennes synsätt inte följa nationella linjer, den vilade på ett gemensamt arv med rötter i antiken.

Från första början anordnades föreläsningar, konserter och teaterföreställningar i palatset. Italienska komedier spelades på fredagar, spanska på söndagarna. Kristina hade en modern syn på teatern i så måtto att samhälls- eller kyrkoproblem kunde diskuteras. Konventioner kunde överskridas, men bara av henne själv. Ibland läste hon förstrött en bok eller talade högt under föreställningarna. Samtidigt var hon ytterst medveten om sin upphöjda ställning som drottning.

Ett komplicerat förhållande till sin nya tro

Hennes katolska tro var inte okomplicerad. Författaren Sven Stolpe som tecknat ett inträngande porträtt av drottningen ansåg att den innehöll ”principiell lojalitet mot påvens och Roms anspråk på att allena representera sanningen och Frälsaren, kombinerad med en stor skepsis mot flera viktiga dogmer och med en påfallande kylig intellektualitet i upplevelsen”.

Så småningom orienterade hon sig närmare mystiken och bjöd in illa sedda predikanter och mystiker. Liksom för pietisterna betydde ceremonier och prästerna inte så mycket.

Det ståtliga palatset användes också, särskilt den första tiden i Rom, för politiska möten och konspirationer. Hon hade inte alls avsvurit sig sina maktambitioner, vare sig för egen del som anhängare av stark absolutism eller kyrkans påvemakt.

ANNONS

ANNONS

Misslyckade storpolitiska maktambitioner

Överenskommelsen med Frankrikes starke man, kardinal Mazarin 1656 om att försöka erövra tronen i det spanskstyrda Neapel ledde till den mest omdiskuterade händelsen sedan hon lämnat Sverige. Drottningens hov var under denna tid förlagt till Fontainebleau utanför Paris. Planerna på anfallet mot Neapel hade läckt ut och Kristina lät som straff avrätta sin överhovstallmästare, markisen Monaldesco i november 1657. Han stacks ned av Kristinas soldater i den franske kungens slott. Juridiskt hade hon rätten på sin sida, men av omvärlden sågs avrättningen närmast som ett mord.

Tio år senare försökte Kristina vinna tronen i Bremen och Polen. Sedan även detta misslyckats var hennes storpolitiska möjligheter uttömda.

Drottningens politiska agerande vållade ofta Vatikanen bekymmer, men hon hade starkt stöd av kardinal Decio Azzolini, en nära vän som hon uppges ha varit förälskad i över 30 år. Kristina var mån om självkontroll och hennes livsskildrare har hävdat att känslorna för kardinalen irriterade henne själv. Trots sin upphöjda ställning föreföll hon lika sårbar för passionernas stormar som andra människor.

En åldrande drottning Kristina, målad av en okänd holländsk konstnär.

Var hon verkligen så manlig?

Kristina framställdes ofta som manhaftig och kraftigt byggd. I själva verket var hon spenslig. Kanske är det hennes icke-kvinnliga beteende, att hon ofta reste i manskläder och att hon uppfostrats i manliga lekar som gjort att dessa drag överdrivits beträffande den yngre drottningen. Man kan mycket väl tänka sig att en kvinna som bröt mot tidens konventioner sågs som en avvikelse från det normala.

På äldre dagar blev hon mer fetlagd, åtminstone enligt en fransk besökare:

”Hon är mer än sextio år gammal: mycket liten, mycket fetlagd och satt. Hon verkar manlig, om man ser till huden, rösten och ansiktsdragen: stor näsa, stora blå ögon, ljusa ögonbryn, dubbelhaka beströdd med en del skäggstrån, underläppen lite framskjuten. Håret är ljusbrunt och en tvärhand långt, pudrat och tovigt, utan kamning alls i pannan: leende uppsyn, mycket förekommande sätt.”

Begravdes i Peterskyrkan

Några år senare, 1689, avlider Kristina, 62 år gammal. Hennes dödsscen har i nationalromantisk anda skildrats av skalden Carl Snoilsky (1841-1903) i dennes Kristinadikt. När Kristina ligger på sitt yttersta hör hon sång utanför porten. På trappan till palatset sitter en svensk student och sjunger en morgonpsalm. Sig själv ovetande skickar han därmed en sista hälsning från hemlandet till den döende drottningen: ”Vid svenska ljud Kristina Alexandra förts över bron till obekanta land.”

Drygt 33 år efter sitt triumfartade intåg i Rom och mottagandet i Peterskyrkan får hon också sin sista vila i kristenhetens förnämsta kyrka. Den storslagna begravningen blir en påminnelse om hennes märkliga liv, från drottning över den protestantiska stormakten Sverige till drottning i Rom. Visserligen saknade hon ett rike men som envåldshärskare över sitt hov och palats kunde Kristina tidvis fortsätta sitt politiska maktspel och framför allt under hela sin tid utomlands framträda som europeisk kulturpersonlighet av stora mått.

LÄS MER: Drottning Kristina

LÄS MER: Drottning Kristina abdikerade och flyttade till Rom

LÄS MER: Drottning Kristina och den nya stormakten Sverige

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Nämn några av de spår som fortfarande finns kvar i staden Rom efter drottning Kristina.
     
  2. Varför fick Kristina en "manlig" uppfostran?
     
  3. Nämn några sätt som adeln gynnades på under drottning Kristinas styre.
     
  4. Varför abdikerade och konverterade Kristina? Berätta kortfattat om de teorier som anges i texten.
     
  5. Hur blev Kristina mottagen i Rom?
     
  6. Varför skulle man kunna påstå att Kristina var en "rebellisk" katolik?
     
  7. Hade Kristina lagt politiken på hyllan när hon flyttade till Rom? Motivera.
     
  8. Är bilden som ofta ges av Kristina som en ganska manlig kvinna rättvis? Motivera.

Ta reda på:

  1. Hur lång var drottning Kristina och vad var medellängden för kvinnor respektive män under 1600-talet?

 

Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia

 

Senast uppdaterad: 15 juni 2020
Publicerad: 15 juni 2020

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

S

Trettioåriga krigets slut och westfaliska freden

Trettioåriga kriget har med all rätt betraktats som en fasansfull tid för Europa med dess...

M

Galileo Galilei - den moderna vetenskapens fader

Den 7 januari år 1610 förändras kunskapen om världsrymden för alltid när Galileo Galilei - en 45 år...

S

Slaget vid Breitenfeld 1631 - bondelandet Sverige blir militärstat

Slaget vid Breitenfeld strax utanför Leipzig i september 1631 har en framträdande plats i svensk...

S

Sigismund - kung i både Sverige och Polen

Krakow i södra Polen är landets tredje största stad, men som kungastad är den nummer ett. I...

ANNONS

Ämneskategorier

Stormaktstidens Sverige

Den svenska stormaktstiden var en turbulent period i Sveriges historia då Sverige agerade som stormakt i norra Europa (...

Kända personer 1500-1776

Historia om några av den nya tidens mest kända personer och deras levnadsöden.

Kvinnohistoria och genushistoria

Kvinnohistoria handlar främst om kvinnors villkor och betydelse i historiska skeenden, med syfte att sätta in kvinnor i...

Relaterade taggar

Drottning Kristina

Kristina (1626-1689) var dotter till kung Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg....

Drottningar

Det har funnits många berömda drottningar genom historien, antingen som ensamma regenter eller som...

Roms historia

Italiens huvudstad Rom ligger ungefär mitt på Italiens västkust (se karta). Väster om staden ligger...

Berömda kvinnor

Vår historia är full av kvinnors och mäns levnadsöden. Men männen har i alla tider givits förtur...