Synen på invandring och medborgarskap i Sverige - 1800-talet och framåt
Synen på invandring till Sverige och medborgarskap har sett olika ut i olika tider.
Liberala regleringar gällande resor
Öppenheten och liberaliseringen på en mängd områden i samhället medförde en unik period i Europas historia. Med en del stater som undantag, främst Ryssland, kunde människor 1850-1914 resa fritt över gränserna. Liksom många andra länder hade också Sverige haft inrikespass som måste kunna uppvisas vid resor inom landet. Det togs också bort.
I stora drag följde utvecklingen i Sverige, Norge och Danmark samma väg. Finland saknade som ryskt storfurstendöme fram till 1917 nationell självständighet med fria medborgare. Norge avvek från denna skandinaviska tolerans under första hälften av 1800-talet. Den konstitution, Grunnloven i Eidsvoll, som man tog över i samband med unionen med Sverige 1814, förbjöd i § 2 jesuiter, munkordnar och judar att vistas i riket:
ANNONS
ANNONS
Den evangelisk-lutherske Religion forbliver Statens offentlige Religion. De indvaanere, der bekjende seg til den, ere forpligtede til at opdrage sine Børn i samme. Jesuitter og Munkeordener maa ikke taales. Jøder ere fremdeles udelukkede fra Adgang til Riget.
Bestämmelsen togs bort 1851.
Sverige var ett utvandrarland
En sak var att få resa in i ett land. En annan att bli medborgare. Utlänningar som kom till Sverige under 1800-talet fick vänta i många år innan de kunde bli medborgare. 1907 fanns 18 000 kyrkskrivna utlänningar i landet, ytterligare ungefär 7 000 beräknades vistas i Sverige utan kontakt med myndigheterna.
Perioden 1851-1890 fick endast 3 075 personer medborgarskap i Sverige. Antalet ökade sedan något men var på 1910- och 1920-talen endast cirka 400 per år. Kring 1920 utgjorde invandrarna bara en knapp procent av befolkningen.
Decennierna kring sekelskiftet 1900 utvandrade ungefär 25 000 svenskar per år. De allra flesta reste till Nordamerika, totalt 1,3 miljoner från 1840 till 1930. Andra prövade lyckan i Latinamerika eller på närmare håll Danmark, Norge och Tyskland.
Ett för sin tid typiskt inslag i medborgarskapspolitiken var att kvinnor som gifte sig med en utländsk medborgare erhöll dennes medborgarskap. Det gällde också åt andra hållet, att en utländsk kvinna vid giftermål med en svensk automatiskt blev svensk medborgare.
Strängare utlänningskontroll
Vid sekelskiftet framträdde mer tydligt också utlänningsfientliga och antisemitiska strömningar. Grosshandlaren och tullvännen Pehr E Lithander uttryckte i en motion i första kammaren 1907 sin oro både för svensk utvandring och utländsk invandring. Emigrationen västerut ansågs tömma riket av svenskt blod. Invandringen österifrån (han syftade främst på slaver och östjudar) av ”mer eller mindre förtryckta individer av helt annan ras, religion, bildning, uppfostran och åskådning” var rent skadlig. Många judar ”suga till sig det av dem hemsökta landets näring och must”.
I Sverige kom i skenet av tidens sociala oro en första utvisningslag 1913. Lösdrivare och fattigvårdstagare utan medborgarskap kunde utvisas. Också politiskt aktiva som ansågs utgöra ett hot mot riket, främst anarkister och radikala socialister, förpassades ur riket. Italienska ballongtillverkare, gårdsmusikanter och positivhalare utvisades som lösdrivare. Armenier som flytt från massakrer i Turkiet utvisades likaså. Mormonmissionärer betraktades med stor misstänksamhet och kunde förhindras från att verka i landet.
Senare kom också näringsintressen att kräva att utländsk arbetskraft inte skulle få anlitas. Det gällde både småföretagare, musiker och andra. Liksom i Norge, Danmark och övriga Europa kom en sträng utlänningskontroll att ersätta den öppenhet som hade präglat tiden före 1914.
Medborgarskapsfrågan kom också att gripa in i rösträttsfrågan när den växte fram i Sverige under slutet av 1800-talet. Att verka inom demokratin, att kunna rösta, bli vald eller aktiv på andra sätt, kom att manifesteras i uttrycket politiskt medborgarskap. Först när individen fritt kunde delta i styret av nationen kan medborgarskapets sägas ha blivit uppfyllt. Inte minst blev krav på politiskt medborgarskap en viktig ingrediens i kvinnornas arbete för rösträtt, slutfört i och med riksdagsvalet 1921 - det första med allmän och lika rösträtt.
ANNONS
ANNONS
Etnicitet och medborgarskap
Efter första världskriget föll de stora imperierna, även om det ryska tsardömet återuppstod i sovjetisk variant. Nya stater tillkom, som Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Sådana som tidigare varit självständiga etablerades på nytt som Polen. I stor utsträckning rörde det sig om nationalstater med en folkgrupp som dominerande. På många håll fanns dock etniska minoriteter vars nationella strävanden tog ny fart.
Nationalismen som hade varit 1800-talets ledande ideologi satte sina spår i fredsförhandlingarna efter kriget.
Etnicitet var i hög grad styrande för de nya eller nygamla stater som uppstod 1919. Många länder blandade dock principer som hämtats från Frankrike och Tyskland - de två europeiska stormakter som från 1700-talets slut utformat skilda synsätt på medborgarskapet.
I Frankrike var hemvist i statens territorium och uppslutningen kring dess styrelsesätt, vare sig republik eller monarki, helt avgörande. Den som var bosatt i landet kunde också bli medborgare. Som revolutionären Jean-Lambert Tallien framhöll 1795: ”De enda främlingarna i Frankrike är de dåliga medborgarna”. Att en främling kunde upptas i nationen hade man övertagit från romarriket. Principen kom att kallas ius soli (latin ”jordens rätt”).
Tyskland är den andra motpolen. Härstamningen är avgörande, ius sanguinis (”blodets rätt”) med motsatt latinsk term. Därför har tyska folkgrupper, bland annat i f.d. Sovjetunionen kunnat flytta till Tyskland och omedelbart bli medborgare. Däremot finns många turkiska gästarbetare i tredje generationen som arbetar i landet utan att erhålla medborgarskap. Numera debatteras frågan och olika förändringar har presenterats, påverkade av tanken om att det krävs medborgarskap för integration i samhället och aktivitet i det politiska systemet.
Rättigheter och skyldigheter
Den brittiske sociologen T. H. Marshall lanserade vid mitten av 1900-talet begreppet socialt medborgarskap. Begreppet fick en viktig roll i motiveringar för de framväxande välfärdsstaterna. Sedan dess talar man ofta om medborgarskapets utvidgning från civilt (allas likhet inför lagen) och politiskt (allmän rösträtt) till socialt medborgarskap med det sociala trygghetsnät för alla som det offentliga byggt upp. Å ena sidan kom alltfler att omfattas av bidragssystemen, å den andra blev den generösa politiken senare ett argument mot såväl flyktingmottagande som annan invandring då dessa stödsystem också gällde för dem. I det sammanhanget myntades begreppet ”välfärdsnationalism”, kombinationen av offentlig välfärd och begränsning av dess utsträckning.
Den moderna staten är långtifrån bara ett territorium, utan i hög grad en ”medlemsorganisation”. Som medlem åtnjuter man medborgarskapets fördelar och kan påverka dess innehåll. Samtidigt finns skyldigheter. För att den gemensamma verksamheten ska finansieras krävs skatter. Och för att landet ska försvaras mot angrepp utifrån krävs värnplikt eller liknande skyldigheter.
ANNONS
ANNONS
Till skillnad mot vanliga organisationer går det inte att begära utträde ur staten, förutom att flytta utomlands och söka annat medborgarskap. Vi föds in i ett medborgarskap vare sig vi vill eller inte. Det kan baseras på var man föds - alla som är födda i USA blir amerikanska medborgare. Det gäller också utländska medborgares barn som på så sätt får dubbelt medborgarskap. Eller också följer medborgarskapets föräldrarnas tillhörighet. Den som föds med amerikanska föräldrar i Sverige blir inte svensk medborgare.
Svenskt medborgarskap i förändring
Efter andra världskrigets slut följde ett omfattande socialt reformarbete i Västeuropa. Nya lagar på medborgarskapets område stiftades i Sverige, Danmark, Norge och andra länder.
Perioden 1950-1970 stod jämlik tillgång till medborgerliga och sociala rättigheter i fokus. Bosättning och rätt att arbeta i hela Norden från 1954 var en av de viktigaste besluten. Däremot skedde inte så mycket med själva medborgarskapet. Ett sådant krävde fortfarande många års vistelse i de olika länderna. Det fördes istället fram under åren 1970-1990 med sänkning av kraven för medborgarskap och i Sverige införandet av kommunal rösträtt från valet 1976 för utländska medborgare kyrkobokförda sedan tre år. Dessutom slopades kravet på garanterad egen försörjning för att beviljas svenskt medborgarskap.
Fram till millennieskiftet 2000 gick de nordiska länderna någorlunda i takt. Därefter har vägarna skilts. Danmark har infört strängare bestämmelser. För att få bli dansk medborgare krävs längre vistelsetid i landet och kunskaper om danskt samhällsliv. Sverige är Danmarks motpol, även om röster har höjts för att strama åt möjligheterna att bli svensk medborgare. I den proposition som Fredrik Reinfelts borgerliga regering lade under riksdagen 2013/14 förklarades att medborgarskap var ett uttryck för den ”delaktighet och samhörighet med Sverige som förenar såväl nuvarande som nya svenskar”.
Skillnaderna mellan Danmark och Sverige skulle kunna uttryckas som att i Danmark krävs integration för att få medborgarskap. I Sverige anses medborgarskapet kunna bidra till integration.
De senaste decennierna har medborgarskapsfrågan förändrats, både i Sverige och internationellt. Förändringen av flyktingpolitiken – som indirekt påverkar antalet nya medborgarskap - är väl känd. Men därutöver har själva medborgarskapet vidgats än mer, i forskning och i myndigheters arbete. Ett antal titlar över vetenskapliga arbeten och offentliga rapporter illustrerar medborgarskapets tillväxt och ökade komplexitet, exempelvis:
- Rättslig inkludering av nyanlända. Från uppehållstillstånd till medborgarskap
- Medborgarskap och diskriminering. Östjudar och andra invandrare i Sverige 1860-1920
- Varför får jag icke följa med dit fram? Medborgarskapet och den offentliga debatten om dövstumma och blinda 1860–1914
- Naturliga medborgare. Friluftsliv och medborgarfostran i scoutrörelsen och Unga Örnar 1925–1960
- Utbildning, demokrati och medborgarskap
- Kvinnans väg till fullvärdigt medborgarskap
Det finns också titlar om mångkulturellt, socialt, lokalt respektive ekonomiskt medborgarskap.
ANNONS
ANNONS
Ytterligare en aspekt är det geografiskt vidgade medborgarskapet, till exempel:
- Rätt vid din sida. EU:s program för rättigheter, jämlikhet och medborgarskap 2014-2020
- Europeiska passet till aktivt medborgarskap
Frågan om medborgarskap är än mer aktuell idag, trots att det tidigare talats om att nationalstaterna var på väg att försvinna. Liksom i det antika Aten och Rom avgör det fortfarande vår tillhörighet, och på så sätt också vår identitet.
LÄS MER: Synen på invandring och medborgarskap i Sverige - medeltid och tidigmodern tid
LÄS MER: Svensk invandring och utvandring i ett historiskt perspektiv
LÄS MER: Invandring till Sverige under 1900-talet
LÄS MER: Svensk identitet och nationalism i ett historiskt perspektiv
LÄS MER: Judisk invandring till Sverige i ett historiskt perspektiv
LÄS MER: Nationalismens historia
LÄS MER: Medborgaren och medborgarskapet - en historisk resa
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Hur påverkade den franska revolutionen synen på medborgarskap i Sverige under 1800-talet?
- Hur skilde sig medborgarskaps- och invandringsreglerna i Sverige från andra skandinaviska länder under 1800-talet och början av 1900-talet?
- Vilken var den huvudsakliga destinationen för svenska utvandrare kring sekelskiftet 1900 och hur många svenskar utvandrade till Nordamerika under perioden 1840 till 1930?
- Vilka faktorer ledde till en strängare utlänningskontroll i Sverige vid sekelskiftet 1900?
- Hur påverkade etnicitet och nationalism synen på medborgarskap efter första världskriget?
- Vad förändrades gällande svenskt medborgarskap från 1950-talet till millennieskiftet 2000?
Litteratur
Brubaker, Rogers, Citizenship and Nationhood in France and Germany, 1996
Gosewinkel, Dieter, ”Introduction: neither East nor West – new approaches to citizenship in modern European History”, European Review of History, 2009
Hammar, Tomas, Sverige åt svenskarna. Invandringspolitik, utlänningskontroll och asylrätt, 1900–1932, 1964
Hansen, Peo, The Politics of European Citizenship, 2010
Sage reference: Ancient Citizenship and its Inheritors. Handbook of Citizen Studies, 2003
Valentin, Hugo, Judarna i Sverige. Från 1774 till 1950-talet, 1964/2004
Wlodarczyk, Michel, ”Det västerländska medborgarskapets idéhistoria”, i Mohammad Fazlhashemi & Stephen Fruitman (red.) Medborgarskap – Reflektioner kring ett problematiskt europeiskt begrepp, 1997
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
