Eftersom han inte fått gå i skolan, måste Stephenson lära sig själv att läsa - och lärde sig sedan så mycket som möjligt om maskiner.
Stephenson blev allt mer besatt av tanken på att bygga ett bättre lokomotiv än någon hittills gjort. Men hur skulle man kunna bygga ett lok utan pengar? Stephenson arbetade extra med att laga klockor och sula skor och sparade så mycket han någonsin kunde. Så kom ett tillfälle.
En gruvägare i Killingworth hade köpt en ny pumpmaskin men den vägrade att fungera. Efter månaders ansträngningar var ägaren färdig att skrota maskinen. Då bad George Stephenson att få försöka. Fyra dagar senare fungerade maskinen perfekt och Stephenson fick en belöning.
Stephenson använde en del av pengarna till att köpa fler böcker, och för resten lät han sända sin egen son till en bra skola. Skolan gav en dubbel fördel; genom att förhöra sonen på läxorna kunde Stephenson själv skaffa sig en mängd kunskaper.
Behövs en järnväg?
Efter den lyckade reparationen av pumpmaskinen lyckades Stephenson förmå gruvägaren att satsa pengar på ett lokomotiv. 1814 skedde provturen, men lokomotivet var inte tillräckligt bra för Stephenson, Han arbetade vidare med att utveckla sin idé, och 1820 fick han order på fem lokomotiv och banor för koltransporter vid en gruva.
Sedan tvingade utvecklingen fram ett avgörande. Mellan städerna Manchester och Liverpool skedde transporterna via två floder och en kanal. Till hamnstaden Liverpool kom stora mängder bomull, som skulle föras till Manchester. Där vävdes bomullen till tyg, som skulle föras tillbaka till Liverpool för att exporteras. Den nyligen uppfunna mekaniska vävstolen gjorde att produktionen av tyg hade ökat kraftigt, och kanalen räckte inte längre till.
LÄS MER: Bomull - slaveriet och textilindustrins framväxt
Myndigheterna beslöt att bygga en järnväg, och bildade ett järnvägsbolag. Stephenson fick i uppdrag att staka ut den väg där banan skulle gå. Men projektet mötte våldsamt motstånd från landägare och kanalägare, som såg sina intressen hotade
Slagsmål och skottlossningar
Ilskna bönder angrep lantmätarna. Järnvägsmotståndarna hade spritt ut ryktet att loken skulle sätta gårdarna i brand med sina gnistor, skrämma djuren till vansinne och fördunkla luften med rök.
Mätandet blev ibland rena fältslag mellan bönder och slagskämpar som Stephenson låtit hyra för att skydda lantmätarna.
Ett tag gav motståndarna order om att skjuta på alla främlingar. Stephenson lät en våldsam skottlossning utbryta vid banans ena ände. Medan de beväpnade motståndarna skyndade dit stakade Stephenson vidare i andra änden.
När stakningen var klar fanns en strid kvar: Parlamentet måste ge tillstånd till att bygga banan. När inte utstakningen kunnat stoppas, försökte Stephensons motståndare komma åt honom i parlamentet. Där satt nu Stephenson en vårdag 1825 och lyssnade till hätska angrepp på hans planer, däribland från ledamoten Harrison.
- Vilket infall: i 18 kilometers fart framrusande vagnar dragna av djävulen i form av ett lokomotiv - hin håle själv sittande på eldhästen och bakom honom en vördnadsbjudande ställföreträdare som underhåller pannelden och håller maskinen i full fart. Vilket vansinne, sa Harrison bland annat.
