George Stephenson - järnvägarnas fader
George Stephenson (1781-1848) och ett av hans tidiga ånglok konstruerat 1816. Under årtusenden var häst och vagn människans främsta transportmedel till lands. Med järnvägarna skapades ett system som dels var snabbt, dels kunde transportera stora mängder gods och passagerare.
Oförändrat transportsätt i tusentals år
Sedan äldsta tider hade hästen varit det bästa sättet att driva en vagn framåt. Men hästar liksom all annan muskelkraft har sin begränsning.
Visserligen rullar en tung vagn snabbare om den dras av två hästar i stället för en, men det går inte att öka antalet hästar hur mycket som helst. Eftersom hästar drar åt litet olika håll och därför motverkar varandra drar exempelvis fyra hästar bara 3,2 gånger så mycket som en. Fler än åtta hästar är det ingen mening att spänna för.
Att resa genom världen gick därför ungefär lika fort för de romerska generalerna vid Kristi födelse som för de europeiska köpmännen 1800 år senare. Romarna anses till och med ha kunnat resa något snabbare eftersom de hade bättre vägar.
ANNONS
ANNONS
1770: Fransmannen Cugnot raserar en mur med sin ångdrivna vagn och ger upp försöken.
1771: George Stephenson föds, son till en kolgruvearbetare i Newcastle i England.
1813: Hedley bygger lokomotivet ”Puffing Billy".
1814: Stephenson provkör ett lokomotiv men är missnöjd.
1825: Parlamentet röstar ner förslaget om en järnväg mellan Manchester och Liverpool.
1825: Järnvägen mellan Stockton och Darlington invigs.
1826: Parlamentet röstar igenom järnvägen Manchester-Liverpool.
1829: I en klassisk loktävling segrar Stephensons lok "Rocket".
1830: Järnvägen mellan Manchester och Liverpool invigs.
1848: Stephenson dör men har hunnit se järnvägarna göra sitt segertåg.
Med den förbättrade ångmaskinen hade mänskligheten fått en maskin som skulle kunna ersätta hästen. Flera andra hade före Stephenson försökt bygga vagnar som drevs med ånga.
Ångvagnen
Den förste som försökte ersätta hästen med ångmaskinen var fransmannen Cugnot. 1770 gjorde han en kort tur i Paris med en tung ångdriven vagn, krockade med en mur som rasade och förlorade intresset.
Ingenjören William Murdock byggde i Storbritannien en ångvagn, men när han fått ordentlig fyr i pannan försvann vagnen så snabbt bortåt vägen att han inte kunde springa ifatt den. När han hörde höga rop på hjälp, sprang han åt det hållet och mötte byprästen som skräckslagen stod och darrade vid vägkanten. Prästen hade tagit det fräsande vidundret för en drake.
Murdock arbetade hos ångmaskinsfirman Boulton & Watt och fick reda på att hans experiment misshagade ägarna som hade patent på ångmaskiner.
Näste som försökte var Richard Trevithick, som lyckades bygga fungerande ångvagnar. Men även om uppfinningarna var lyckade, var de ekonomiskt olönsamma. Trevithick började söka uppdrag bland kolgruvorna.
I södra Wales fanns en bana med skenor där hästar drog tungt lastade kolvagnar. Trevithick slog vad med en gruvägare om 500 pund att han skulle kunna bygga en maskin som gjorde ett bättre arbete än hästarna.
De första lokomotiven
Trevithick byggde "Tram Waggon", det första lokomotivet, och det klarade provet. Trevithick kunde ha blivit känd som järnvägarnas fader, om han inte hade drabbats av envis otur. Skenorna höll inte för "Tram Waggon", och loket fick därefter stå stilla i gruvan.
Trevithick byggde då en liten järnväg, inhägnade den och, erbjöd turer för en shilling för att få folk intresserade av järnvägar. Men det gick inte. Efter att ha arbetat i Peru och räddat gruvor där genom att länspumpa dem råkade han i onåd och utvisades. Trevithick dog på ett engelskt värdshus och endast en insamling räddade den otursförföljde mannen från en fattigbegravning.
1813 kunde engelsmannen Hedley konstruera lokomotivet "Puffing Billy", som gjorde tjänst i kolgruvor i många år men inte lämpade sig för persontrafik.
Det blev George Stephenson (1781-1848), som skulle sammanställa föregångarnas ansträngningar med sina egna och skapa en fungerande järnvägstrafik.
ANNONS
ANNONS
Arbetade i kolgruva
Stephenson började åtta år gammal arbeta med att skörda kålrötter. Familjen bodde i en stuga nära Newcastle, och som så många andra i staden arbetade fadern i en kolgruva. Hans uppgift var att se till de kraftiga ångmaskiner som pumpade vatten ur gruvorna. George fick aldrig gå i skolan. 14 år gammal blev han sin fars medhjälpare. Ångmaskinerna fascinerade honom, och en stor del av hans fritid gick åt till att bygga modeller av maskiner, plocka isär maskiner och studera maskiner.
Eftersom han inte fått gå i skolan, måste Stephenson lära sig själv att läsa - och lärde sig sedan så mycket som möjligt om maskiner.
Stephenson blev allt mer besatt av tanken på att bygga ett bättre lokomotiv än någon hittills gjort. Men hur skulle man kunna bygga ett lok utan pengar? Stephenson arbetade extra med att laga klockor och sula skor och sparade så mycket han någonsin kunde. Så kom ett tillfälle.
En gruvägare i Killingworth hade köpt en ny pumpmaskin men den vägrade att fungera. Efter månaders ansträngningar var ägaren färdig att skrota maskinen. Då bad George Stephenson att få försöka. Fyra dagar senare fungerade maskinen perfekt och Stephenson fick en belöning.
Stephenson använde en del av pengarna till att köpa fler böcker, och för resten lät han sända sin egen son till en bra skola. Skolan gav en dubbel fördel; genom att förhöra sonen på läxorna kunde Stephenson själv skaffa sig en mängd kunskaper.
Behövs en järnväg?
Efter den lyckade reparationen av pumpmaskinen lyckades Stephenson förmå gruvägaren att satsa pengar på ett lokomotiv. 1814 skedde provturen, men lokomotivet var inte tillräckligt bra för Stephenson, Han arbetade vidare med att utveckla sin idé, och 1820 fick han order på fem lokomotiv och banor för koltransporter vid en gruva.
Sedan tvingade utvecklingen fram ett avgörande. Mellan städerna Manchester och Liverpool skedde transporterna via två floder och en kanal. Till hamnstaden Liverpool kom stora mängder bomull, som skulle föras till Manchester. Där vävdes bomullen till tyg, som skulle föras tillbaka till Liverpool för att exporteras. Den nyligen uppfunna mekaniska vävstolen gjorde att produktionen av tyg hade ökat kraftigt, och kanalen räckte inte längre till.
Myndigheterna beslöt att bygga en järnväg, och bildade ett järnvägsbolag. Stephenson fick i uppdrag att staka ut den väg där banan skulle gå. Men projektet mötte våldsamt motstånd från landägare och kanalägare, som såg sina intressen hotade.
ANNONS
ANNONS
Slagsmål och skottlossningar
Ilskna bönder angrep lantmätarna. Järnvägsmotståndarna hade spritt ut ryktet att loken skulle sätta gårdarna i brand med sina gnistor, skrämma djuren till vansinne och fördunkla luften med rök.
Mätandet blev ibland rena fältslag mellan bönder och slagskämpar som Stephenson låtit hyra för att skydda lantmätarna.
Ett tag gav motståndarna order om att skjuta på alla främlingar. Stephenson lät en våldsam skottlossning utbryta vid banans ena ände. Medan de beväpnade motståndarna skyndade dit stakade Stephenson vidare i andra änden.
När stakningen var klar fanns en strid kvar: Parlamentet måste ge tillstånd till att bygga banan. När inte utstakningen kunnat stoppas, försökte Stephensons motståndare komma åt honom i parlamentet. Där satt nu Stephenson en vårdag 1825 och lyssnade till hätska angrepp på hans planer, däribland från ledamoten Harrison.
- Vilket infall: i 18 kilometers fart framrusande vagnar dragna av djävulen i form av ett lokomotiv - hin håle själv sittande på eldhästen och bakom honom en vördnadsbjudande ställföreträdare som underhåller pannelden och håller maskinen i full fart. Vilket vansinne, sa Harrison bland annat.
Själv kunde Stephenson inte lägga fram sina argument tillräckligt klart, och förslaget röstades ner - det skulle inte bli någon järnväg.
Tursamt nog för Stephenson fanns redan beslut om en kortare järnväg mellan Stockton och Darlington. Världens första järnväg invigdes i september 1825. Stephenson konstruerade också ett lokomotiv till denna linje. Det visade sig snart att järnvägen inte orsakade alla de olyckor Stephensons fiender siat om. Inte heller blev folk vansinniga av att färdas i farter på uppemot 20 kilometer i timmen.
Flera järnvägsbyggen
1826 lade Stephensons vän Huskisson fram förslaget om järnväg Manchester-Liverpool på nytt. Nu hade förslaget flera vänner. Även den störste aktieägaren i kanalbolaget stod nu på Stephensons sida, eftersom denne förtänksamt nog gett kanalägaren en stor bunt järnvägsaktier. Nu gick förslaget igenom, och banan kunde börja byggas. Men det var ett besvärligt företag även utan ilskna bondehopar. Sextiotre broar och två tunnlar måste konstrueras och en stor myr måste genomkorsas.
ANNONS
ANNONS
Stephensons son Robert lyckades lösa problemen och järnvägen kunde byggas.
Men vem skulle få förse banan med lokomotiv? En tävling skulle få avgöra frågan och den 8 oktober 1829 inleddes den klassiska loktävlingen i Rainhill.
Loktävlingen
En tidig bild från banan Liverpool-Manchester. Passagerarna kunde åka säkrare och bekvämare än tidigare.
Fem lokomotiv ställde upp: Stephensons "Rocket", "Novelty" byggt av svensken John Ericsson och engelsmannen Braithwaite och tre lok till. Två lok diskvalificerades omedelbart. Ett hade inga möjligheter att uppnå den bestämda minihastigheten. Det andra visade sig ha en häst gömd i sitt inre.
"Novelty" tog ledningen första dagen genom att köra nästan dubbelt så fort som "Rocket". Men sedan gick "Novelty" - den enda allvarliga utmanaren sönder, och "Rocket" vann enkelt tävlingen.
Sedan Stephenson fått sitt pris lät han loket köra utan vagnar och satte nytt världsrekord i hastighet - 56 kilometer i timmen. De förfärade åskådarna trodde att lokföraren dödats av fartvinden. Men loket bromsade in utan problem. Järnvägens framtid var säkrad.
Nästa år invigdes Liverpool-Manchesterbanan, men en olycka förstörde festen. Stephensons vän Huskisson, som föreslagit järnvägen, ramlade på spåret, kördes över av "Rocket" och skadades så svårt att han avled på sjukhuset. Det var historiens första järnvägsolycka, men utvecklingen kunde inte hejdas. Både i USA och i övriga Europa växte järnvägar fram och band samman städer och landsdelar som tidigare skilts åt av vildmarker.
Järnvägarna fick snabbt stor betydelse och var avgörande för den industriella revolutionens utveckling. Stora mängder malm och andra råvaror kunde fraktas till fabrikerna, som i sin tur snabbt kunde föra sina färdiga varor vidare till konsumenterna.
Stephenson dog 1848 och var ända fram till sin död den ledande loktillverkaren i Storbritannien. Han har fått eftermälet ”Järnvägarnas fader”.
ANNONS
ANNONS
LÄS MER: Loktävlingen i Rainhill 1829 när järnvägarna föddes
LÄS MER: George Stephenson
LÄS MER: Lätta fakta om järnvägens tidiga historia
LÄS MER: Bomull - slaveriet och textilindustrins framväxt
LÄS MER: När Sverige fick järnväg
LÄS MER: Vetenskap, teknik och kommunikationer 1776-1914
LÄS MER: Industriella revolutionen
LÄS MER: Järnvägar och tåg
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Var och när föddes Stephenson?
- Varför är det ingen mening med att spänna fler än åtta hästar framför en vagn?
- Varför attackerades Stephensons arbetare när banan mellan Manchester och Liverpool stakades ut?
- När invigdes världens första järnväg och mellan vilka städer gick banan?
- Många fruktade järnvägen. Ge exempel på några otrevligheter som järnvägsmotståndarna varnade för.
- Varför ökade produktionen av tyg i Manchester så kraftigt att kanalen inte längre räckte till och det blev nödvändigt att bygga en järnväg?
- I en klassisk loktävling segrade Stephenson. Vad hette det lok han tävlade med?
Fundera på:
- Ge exempel på hur järnvägarna har förändrat världen och vad de har betytt.
Litteratur:
Roy Porter (red.), Man Masters Nature, BBC Books, 1987
Staffan Hansson, Teknikhistoria - en historia om tekniskt kunnande och dess betydelse för individ och samhälle från äldsta tid fram till 1900-talet, Studentlitteratur, 1990
Jan Hult och Bengt Nyström, Technology & industry, Science History Publ., 1992
Sten Söderberg och Bo Falk, Den snillrika människan - teknik under miljoner år, Rabén & Sjögren, 1979
Gordon Taylor m.fl., Uppfinningarnas historia, Det bästa, 1985
Lars Paulsson, Från muskelkraft till rymdfarkost. Om motorernas, fordonens och flygfarkosternas historia, Carlsson i samarbete med Tekniska museet, 1996
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
