Vem var Jesus?

Tron på Jesus från Nasaret utgör grunden för den världsreligion som kallas kristendom. Enligt Nya testamentet var Jesus inte någon vanlig människa. Han var Guds son, som kommit för att rädda världen.
M

Jesus föddes, levde och dog som jude. Kristendomen som religion fanns inte när Jesus dog och - enligt kristen tradition - återuppstod. Det var först flera årtionden senare som termen “kristen” började användas och då troligen som en nedsättande benämning på följare till den avlidne Jesus.

 

Hur vet vi något om Jesus?

De fyra evangelierna är de viktigaste källorna till vår kunskap om Jesus. Markusevangeliet är äldst och var klart i sin nuvarande form omkring 60 e.Kr. Matteus- och Lukasevangelierna tillkom ungefär tio år senare. Dessa tre kallas de synoptiska evangelierna (synopsis, grek = samsyn) därför att deras innehåll i stora drag överensstämmer. Författarna har troligen använt samma källmaterial. Johannesevangeliet, som tillkom omkring år 90 e.Kr, bygger på andra källor.

I evangelierna finns berättelser om Jesu födelse och om hans besök som tolvåring i Jerusalems tempel. Sedan berättas inget om hans liv förrän han i trettioårsåldern döps av Johannes Döparen i floden Jordan och därefter börjar sin offentliga verksamhet. Vad han gjorde de s.k. tysta åren däremellan vet vi inget om.

ANNONS

ANNONS

Korset - kistendomens främsta symbol

Korset är kristendomens symbol för Jesu död och uppståndelse.

Det latinska ordet crux betyder påle. Romarna använde pålen som avrättningsredskap. I regel surrades den dödsdömde fast på en tvärbräda på pålen.

Avrättning genom korsfästning ansågs mycket förnedrande. För kristna är förnedringens kors tecknet för ära och seger.

Det lär finnas över 400 varianter av korssymbolen.

Kors
Ett latinskt kors. Jesus anses ha korsfästs på ett kors av den här typen.

Efter dopet samlade Jesus tolv lärjungar och vandrade tillsammans med dem omkring i trakten runt Genesarets sjö under några år. Evangelisterna redogör för Jesu undervisning och gärningar. Han predikade en delvis ny lära och gjorde olika kraftgärningar eller underverk. Jesus kom snart i konflikt med de makthavande. Han greps, anklagades, dömdes, korsfästes, dog och begravdes. På tredje dagen uppstod han från de döda.

Hos romerska historieskrivare finns några uppgifter av intresse. Suetonius (död 140 e.Kr) berättar att kejsar Claudius (41-54 e.Kr) utvisat judar från Rom. De skapade oro på anstiftan (initiativ) av "Kristus". Tacitus (död 120 e.Kr) har beskrivit Roms brand år 64 e.Kr. Han berättar hur kejsar Nero sköt skulden för branden på "krestianerna". De kallades "krestianer" efter en viss Kristus, som hade avrättats av prokuratorn (förvaltaren över provinsen Judeen) Pontius Pilatus.

Dagens bibelforskare är i stort överens om att evangelierna inte är något objektivt historiskt källmaterial. De är inte skrivna med den avsikten. De är istället att betrakta som partsinlagor, som trosvittnesbörd. De tolkar skeendet samtidigt som de berättar. De förkunnar att Jesus från Nasaret var Kristus, Messias, Guds son. De kallas ju också evangelium (euangelion, grek = glatt budskap). Berättarna är själva uppfyllda av tro på Jesus

Messias

Vid tiden för Jesu framträdande var de judiska messiastankarna starka på grund av trycket från den romerska ockupationsmakten. Man tänkte gärna tillbaka i historien till kung Davids tid. Då hade riket varit stort och mäktigt. Man läste om och om igen profeternas löften att Gud på nytt skulle låta en konung komma - en ny David som skulle ge befrielse och seger. Här följer några utdrag ur kända profetord. Lägg märke till att citaten visar på olika slag av förväntningar.

Men du Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig ska åt mig utgå en som ska bli en furste i Israel.  [Mika 5:2]

Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska låta en rättfärdig arvinge uppstå åt David. Han ska regera som kung och ha framgång, och han ska skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.  [Jer 23:5]

Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din kung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.  [Sak 9:9]

Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given och på hans skuldror ska herradömet vila; och hans namn ska vara:
Underbar i råd,
Väldig Gud,
Evig fader,
Fridsfurste.  [Jes 9:6]

ANNONS

ANNONS

Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom och lidande; han var såsom en för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad att vi höll honom för intet. Men det var vårt lidande han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höll honom för att var hemsökt, tuktad av Gud och pinad. Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade.  [Jes 53:3-5]

Evangelisten Matteus berättar om hur lärjungarna blev övertygade om att Jesus var den väntade Messias. Petrus bekände klart:

Du är Messias, den levande Gudens son" . [Matt 16:16]

Hur såg Jesus på sig själv?

Det berättas att Johannes Döparen en gång skickade bud till Jesus med frågan:

Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?" Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.  [Matt 11:2-5]

För Johannes och hans samtida var svaret inte oklart. De kände igen orden från bl.a. profeten Daniel. Händelserna var tecken som skulle visa på Människosonens ankomst. I Bergspredikan sa Jesus:

Ni har hört att det blev sagt... Men jag säger er.. [Matt 5:43-44]

Jesus tillmätte sig således en auktoritet som översteg rabbinernas.

Evangelisterna berättar också om att Jesus inte följde fariséernas regler, t.ex. när han blandade sig med publikaner (skatteindrivare) och syndare. Jesus gav människor syndernas förlåtelse och visade därmed tydligt att han ansåg sig kunna handla i Guds ställe. (Se också Mark 2:5-11.)

Ingen av evangelisterna berättar dock att Jesus direkt påstod sig vara Messias. När folket vid ett tillfälle begärde att få se tecken på hans makt, avvisade han förargad deras krav. (Se Matt 12:38-39.)

Jesus var inte...

Forskningen kring Jesu person, hans liv och verksamhet har varit och är intensiv. En rad olika uppfattningar förekommer. Med det källmaterial som finns är det omöjligt att med vetenskapliga metoder tränga in till kärnan och få ett entydigt svar på frågan vem Jesus var.

Nedan redovisas några Jesus-tolkningar som förekommit:

...präst

Det har alltid framhållits att Jesus inte kom från de etablerade fromma kretsarna i Jerusalem. Han var inte präst och tillhörde inte något av de ledande religiösa partierna. Men han var väl hemmastadd i de judiska skrifterna och han kunde läsa hebreiska, som var det religiösa språket. Hans modersmål var arameiska.

ANNONS

ANNONS

...politisk revolutionär

Många har velat se Jesus som den verklige revolutionären. Förutsättningar saknas inte för den åsikten. Den romerska ockupationsmakten var hård. Folket led och hoppades att en befriare skulle komma. Han skulle vara den av Gud utvalde, Messias, en stor konung av Davids ätt. Varje gång en folklig ledare framträdde väcktes tankarna "om han var den som skulle komma". Bland Jesu lärjungar fanns flera som tillhörde zeloterna, motståndsrörelsen. Jesus tog också de fattigas och utstöttas parti, och talade om hur svårt det var för en rik att komma in i Guds rike. Hans förkunnelse var radikal och manade till efterföljelse. Han sa: "Jag har kommit för att tända en eld på jorden" (Luk 12:49) och "Jag har inte kommit med fred utan med svärd" (Matt 10:34).

En falang s.k. revolutionsteologer säger att Jesus var socialist och motståndsman som med vapen ville befria Jerusalem. När han misslyckades och blev avrättad blev hans anhängare besvikna och rädda. De villa avleda romarnas uppmärksamhet från upprorsförsöket och spred då ut ryktet om att Jesus uppstått, och att hans rörelse bara var religiös.

Men Jesus var inte någon gerillaledare och i flera sammanhang betonade han att hans uppgift inte var politisk. Han sa: "Mitt rike hör inte till denna världen" (Joh 18:36). När Petrus ville försvara honom med svärd sa han: "Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd, ska dödas med svärd" (Matt 26:52).

Han var emot våld och han var själv beredd att vända den högra kinden till om någon slog honom på den vänstra. Han lät sig också gripas utan något som helst motstånd. Jesu revolution var av religiös natur, inte politisk.

...munk

År 1947 fann man i Qumran vid Döda havets nordvästra strand de s.k. Dödahavsrullarna. Genom dem lärde man bl.a. bättre känna den religiösa sekt som kallas esséer. De var en judisk munkförsamling som existerade århundradena kring Jesu födelse. Vid utgrävningar fann man en imponerande klosteranläggning, med bl.a. bostäder, bibliotek och ett utvecklat vattenförsörjningssystem. De skrifter man hittade var dels flera ur Gamla testamentet dels sektens egna skrifter. Av dessa framgår att gruppen hade lämnat Jerusalem i protest mot det religiösa förfallet. I klostret levde de ett strängt asketiskt liv och inväntade den yttersta dagen.

I samband med utgrävningarna i Qumran höjdes röster som sa att fynden kastade ett nytt ljus över Jesu liv och verksamhet. Han var helt enkelt essé. Eventuellt hade han uteslutits ur församlingen på grund av någon lagöverträdelse. Jesus var inte så originell som man trott. Han förkunnade egentligen bara esséernas lära.

När man hunnit studera fynden närmare, fann man att dessa slutsatser var förhastade. Jesus nämns inte på något ställe i Qumranskrifterna. Inte heller nämns esséerna direkt eller indirekt i något som Jesus sagt. Viktigare är dock att grundinställningen hos Jesus är en helt annan än esséernas. De drog sig undan från människorna och levde bland likar med sin fromhet och laglydighet. Jesus däremot sökte upp människor och undervisade och hjälpte dem. Han sökte sig inte till de fromma kretsarna utan till dem som bäst behövde honom. Man kan heller inte säga att Jesus var en asket i esséernas anda. Jesus var inte en munk och ingen essé.

ANNONS

ANNONS

Den tomma graven

Evangelierna innehåller detaljerade skildringar av Jesu lidande och död. Samtidigt som Jesus hyllas som en furste, när han rider in i Jerusalem före påskhögtiden (den judiska påsken), smider hans fiender planer emot honom. Själv samlar han sina lärjungar till en gemensam nattlig måltid. När de bryter upp från denna grips Jesus ute i Getsemane. Lärjungarna överger honom och till och med förnekar honom. Han anklagas, ställs inför rätta och döms till döden.

Han dör på korset inför några romerska soldater och en liten skara ängsliga släktingar och vänner. Den döda kroppen placeras under romersk bevakning i en grav utanför staden. Det är sabbatskväll.

Vad som sedan hände vid Jesu grav går inte att få objektiv kunskap om. Evangelisterna berättar om kvinnorna som på morgonen efter sabbaten kommer till graven och finner den tom. De möts av budskapet: Jesus är inte här. Han är uppstånden!

Den tomma graven blev för de första kristna symbolen för Jesu seger och beviset för att han verkligen var Messias. Tron på den uppståndne Kristus är kristendomens egentliga innehåll.

Ingen har egentligen ifrågasatt om graven verkligen var tom. Däremot har det funnits många teorier om vad som hände med kroppen. Här följer de vanligaste uppfattningarna:

  • Jesus besegrade döden och uppstod verkligen från de döda. Detta var huvudinnehållet i det budskap som lärjungarna predikade. Detta är kristendomens kärnpunkt.
  • Lärjungarna tog kroppen och gömde den och påstod sedan att Jesus hade uppstått. Mot detta står det faktum att lärjungarna snart kom att riskera sina liv för budskapet om uppståndelsen.
  • Romarna eller judarna tog hand om kroppen för att förhindra allt tal om uppståndelse. När sådana rykten ändå spreds, hade det varit enkelt att visa på den döda kroppen och snabbt få slut på oroligheterna.

Med de källor som finns går det inte att få klarhet i vad som verkligen skedde, men man vet att det hände något med lärjungarna. De blev mycket besvikna och ängsliga när de såg Jesus dö på korset. Det hade de aldrig väntat sig. Skaran skingrades. Efter någon tid samlades de emellertid igen i Jerusalem, och då var deras ängslan försvunnen.

I Apostlagärningarna skildras denna vändning. Där finns också lärjungarnas programförklaring. Med stöd av citat ur Gamla testamentet förkunnar (offentliggör) Petrus att Jesus från Nasaret som folket låtit korsfästa, har nu Gud låtit uppstå. Han är Messias och han lever.

LÄS MER: Kristendomen

LÄS MER: Jesus

LÄS MER: Jesus liv och död (artikelserie)

LÄS MER: Jesu lärjungar

PODCAST: Jesus födelse

PODCAST: Jesus död och uppståndelse

PODCAST: Muhammed och Jesus - likheter och skillnader

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Det råder en allmän uppfattning bland historiker idag att Jesus verkligen har existerat. Nämn några fakta som stöder detta påstående.
     
  2. På Jesu tid fanns bland judarna förväntningar om en Messias som snart skulle komma. Ge med hjälp av profetorden (citaten i texten ovan) en beskrivning av vad man väntade av denna gestalt.
     
  3. Enligt evangeliernas berättelser påstod aldrig Jesus direkt att han var Messias. Däremot ger evangelisterna en rad olika "indirekta bevis" för detta. Ge några exempel på sådana "bevis".
     
  4. Varför är utsagorna om den tomma graven så viktiga för de kristna?

Ta reda på:

  1. Slå upp och läs ur Lilla katekesen, andra huvudstycket, Trons artiklar. Andra artikeln handlar om Guds son och återlösningen. (Lilla katekesen finns bl.a. sist i Den svenska psalmboken.)

  

 

Text: Lennart Koskinen, Sören Levén, Börje Andersson och Åke Magnusson.
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet "Religionskunskap för gymnasieskolan - Vad ska man tro?"

 

Senast uppdaterad: 13 mars 2021
Publicerad: 4 mars 2021

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

SO-rummet bok
S

Idén om medborgarskapet - antikens Grekland och Rom

Genom historien och i skilda delar av världen har medborgarskapet haft olika innebörder. Men att...

M

Diocletianus påbörjade romarrikets delning

När general Diocles från Dalmatien utropades till kejsare år 284 stod det romerska riket på randen...

S

Upplysning och pietism satte igång sekulariseringen redan på 1700-talet

Under 1700-talet fick människor större kunskaper och frigjorde sig efter hand från olika...

S

1600-talet, renlärighetens epok: Katolsk motreformation och evangelisk konfessionalism

I det kristna Europa var 1600-talet renlärighetens epok. Det gäller både för den katolska och den...

ANNONS

Ämneskategorier

Romarriket

Romarriket, även kallat det romerska riket (500 f.Kr - 500 e.Kr), var antikens dominerande stormakt. Rikets medelpunkt...

Kända personer på forntiden och antiken

Historia om några av forntidens och antikens mest kända personer och deras levnadsöden.

Israels och Palestinas historia

Här finns material som behandlar Israels och Palestinas historia i små och stora drag.

Kristendomens grunder

Kristendomens huvudlinjer. Här hittar du fakta om kristendomens troslära, seder och utövande i stora drag.

Kristendomens historia och kyrkohistoria

Kristendomens och kyrkans tvåtusenåriga historia från antiken till idag.

Bibeln

Bibeln är kristendomens heliga skrift och består av två huvuddelar, gamla och nya testamentet.

Relaterade taggar

Jesus

Jesus är kristendomens centralgestalt och upphovsman (grundare). Kristendomen som religion uppstod...

Bibliska personer

Oavsett om man är troende kristen eller inte så är det svårt att förneka att de personer som...

Jesu lärjungar

I Apostlagärningarnas andra kapitel berättas om hur lärjungarna efter att de blivit "uppfyllda av...