Nya Sverige 1638-1655
Den 15 mars 1638 kastar det bestyckade skeppet Kalmare Nyckel och pinassen Fågel Grip ankar i Delawareviken.
Sverige ville skaffa sig kolonier
Sverige debuterade som kolonialmakt genom att lägga under sig ett litet område i Västafrika vid Cabo Corso på Guldkusten, nu Ghana. Där upprättades under åren 1649-1663 handelsplatser där det bland annat bedrevs slavhandel. Läs om Sverige och slavhandeln >
Det andra försöket gjordes i Nordamerika vid mynningen av floden Delaware (cirka 50 km söder om Philadelphia). Liksom i Cabo Corso var det holländare som drog igång projektet och bidrog med pengar till Nya Sverige-kompaniet. Det var också en holländare, Peter Minuit, som ledde den första expeditionen till Amerika ombord på två mindre fartyg, Fågel Grip och Kalmare Nyckel. Halva besättningen bestod av holländare. Våren 1638 ankrade fartygen vid mynningen av Delawarefloden.
Svårt att locka folk till Nya Sverige
Rekryteringskampanjen att få folk att emigrera till den nya kolonin på andra sidan Atlanten gick trögt. Det var inte lätt att förmå ungt folk att utvandra. Vissa hade dock varit lättare att övertala än andra. Källorna vittnar bland annat om kavalleristen som ertappades för stöld och som själv fick välja mellan hängning och överresa till Nya Sverige med familj. Mycket tyder på att valet i hans fall var lätt.
Svenskarna börjar bygga
Första åtgärden var att köpa markområden av traktens indianstam, lenape. Sedan byggdes en befästning, Fort Kristina, främst som skydd mot det holländska handelskompani som höll till längre upp efter floden. Längs stränderna sattes upp pålar med det svenska riksvapnet för att markera kolonins område.
Lasten fördes iland: grova tyger, yxor, knivar, tobakspipor, speglar, förgyllda ringar och kedjor som skulle användas för att byta till sig hudar och pälsverk från indianerna. Från indianerna köpte svenskarna också majs och tobak.
Bilden föreställer ett följe som begett sig inåt land på upptäcktsfärd strax efter den svenska expeditionens ankomst till Amerika 1638. I bakgrunden ligger fartygen Fågel Grip och Kalmare Nyckel ankrade. Ett befäst brohuvud - fortet Kristina - uppfördes nu mellan den svenska stormaktsdrömmens koloniala äventyr och indianland. Drömmen om rikedom hade forslat de första svenskarna till Nordamerikas östkust, de första emigranterna, de första bosättarna i det Nya Sverige.
Flera svenska expeditioner anlände till Nya Sverige
När fartygen återvände till Sverige 1639 hade de 2 200 pälsar och skinn i lastrummen. Det räckte inte för att ge vinst. Under åren 1642-1649 anlände ytterligare fem expeditioner från Sverige.
Ombord fanns åtskilliga hundra svenska och finska kolonister som röjde mark och uppförde nybyggen längs floden.
Till indianerna förde det svenska handelskompaniet med sig gevär, redskap, kopparkittlar, ylletyger. Det bidrog till ett mestadels fredligt samarbete. Till kolonisterna kom sågklingor, slipstenar, kvarnstenar, salt och mjöl – och tio förgyllda flaggstångsknoppar.
Johan Printz - kolonins stränga guvernör
1643 anlände kolonins nya guvernör, Johan Printz, överstelöjtnant vid Västgöta ryttare.
Hästarna vid det regementet drog nog en lättnadens suck, för Printz var minst sagt tjock. Han lär ha vägt nära tvåhundra kilo. Indianerna kallade honom ”Storbuken”.
Printz blev en mycket kraftfull och ganska våldsam ledare – en riktig tyrann. Han visade ett visst förakt för indianerna och med holländarna längs floden bråkade han.
Kartskiss över Nya Sverige. Lägg märke till avstånden. De svenska nybyggarna var utspridda över ett stort område. I sjutton år varade den storsvenska drömmen. Drömmen om ett imperium. 1655 erövras kolonin av holländarna. Äventyret Nya Sverige var över.
Många olika nationaliteter
Kolonins befolkning var en blandning av olika nationaliteter. Där talades svenska, finska, norska, danska, engelska, tyska, holländska, spanska, latin och indianspråket algonquin.
Nybyggarna levde nära samman med indianerna och blev beroende av dem. Nybyggarna och indianerna bar ofta samma kläder, använde samma föremål och betalningsmedel, wampum (slipade snäckskal från Nordatlanten).
Kolonins svenska historia blev kort
Nya Sverige hade problem. Det var ibland ont om mat. Sjukdomar härjade. Många kolonister dog, både under Atlantresorna och bland nybyggena. Fartygen från Sverige kom allt mer sällan. Ett fartyg förliste (sjönk) under färden och intresset i Sverige för kolonin minskade kraftigt. Särskilt holländarna längs floden – men också engelsmännen – ville ha bort Nya Sverige. 1655 erövrades Fort Kristina av holländare och Nya Sverige fanns inte mer. Men några hundra svenska kolonister kunde bo kvar på sina nybyggen, och efterhand blev de amerikaner.
Uppgifter och frågor
- Var fanns 1600-talets två svenska kolonier?
- Vilka avsikter kan ha legat bakom tillkomsten av Nya Sverige?
- Hur skaffades markområdet och hur gick samarbetet med de infödda?
- Vilka problem uppstod för kolonisterna?
- Varför upphörde Nya Sverige att finnas till?
Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till Prio Historia, Sanoma Utbildning
Texten ingår som fördjupningstext i det digitala lärarstödet till Prio Historia.
Webbplats: PRIO - Sanoma Utbildnings nya läromedelserie i SO åk 7-9
Publicerad: 13 mars 2014