Som det viktigaste samtida bildmaterial vi har från järnålderen och vikingatiden kan bildstenarna ändå - som när det gäller segel och sjöfart - komplettera kunskapen från arkeologiska fynd.
Huvuddelen av de bevarade bildstenarna härstammar från Gotland, och den förnämsta samlingen finns också i Gotlands fornsal i Visby.
Runstenar
Runstenar är monument med runinskriptioner. De är kända från 500-talet men blev talrika först under 1000-talet. Att de började bli alltmer vanligt förekommande först vid denna tid har satts samman med kristnandet och de förändringar i gravskicket som den nya religionen medförde. När de bortgångna inte längre fick hedras med ståtliga högar och rika gravgåvor kunde stenarna - ursprungligen bemålade med starka färger - tjäna söm ersättning. De kan också ha haft en funktion som rättsdokument, för att markera ägogränser etc. Av de ca 2500 kända runstenarna är över 2000 från Sverige och hälften av dessa från Uppland.
Bland de äldsta runstenarna märks Möjbrostenen (från Möjbro sydöst om Uppsala, ca 500), rest över den stupade hövdingen FrawaradaR, samt den fyra meter höga Björketorpsstenen i Blekinge, som bär den hotfulla inskriften: "Mäktiga runors hemlighet dolde jag här, kraftfulla runor. Den som bryter detta minnesmärke ska ständigt plågas av arghet. Svekfull död ska träffa honom. Jag spår fördärv" (Tolkning av Sven B.F. Jansson).
Den längsta kända runinskriften är också från förkristen tid (800-tal) och finns på Rökstenen i Östergötland, som restes av Varin till minne av sonen Vämod. Texten anspelar på nu okända sagor och dikter och berättar bland annat att en Sibbe från Vi avlade barn vid 90 års ålder.
Från 800-talet är också den berömda Sparlösastenen i Västergötland, som är mera svårtolkad men vackert illustrerad med skepp, fåglar och ryttare. På 800-talet dyker även de första stenarna upp som hyllar dem som likt Ingyarstågets (ett misslyckat vikingatåg i öst) deltagare fallit på vikingatåg i fjärran land.
En annan vanlig hyllning gäller dem som röjt väg och byggt broar. Förutom Jarlabanke Ingefastssons stenar finns exempel från Frösön i Jämtland, från Södertälje och från Bro och Sälna i Uppland. På den sistnämnda stenen heter det stolt: "Alltid ska ligga / mellan åldrarna leva / bron hårdslagen / och bred efter den gode / svennerna gjorde den / efter sin fader / ej kan en bättre / brovård byggas" (tolkning av Sven B. F. Jansson).
LÄS MER: Runor
LÄS MER: Vikingatiden
Runstenar berättar om Ingvarståget
Ingvarståget var en militär expedition från Mälardalen mot Särkland ("saracenernas land", kalifatets besittningar vid Kaspiska havet), som ägde rum på 1000-talet under befäl av en Ingvar och som uppenbarligen slutade i katastrof. Runt Mälaren och på Vikbolandet i Östergötland finns ett 25-tal runinskrifter till minne av de stupade.
En ofta citerad inskription från Gripsholm, rest av Tola över sonen Harald, lyder: "De foro manligen fjärran efter guld / och österut gåvo örnen föda / De dogo söderut i Särkland."
Expeditionen skildras även i den isländska sagan om Ingvar den vittfarne från 1200-talet, där händelsen tidfästs till 1041 och styrkans storlek anges till ett 30-tal skepp.
En uppgift i en georgisk krönika talar om ett krigståg av främlingar till Kaukasus, vilket också kan syfta på Ingvarståget.
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
