Järnålderns befästningsanläggningar – framför allt från tiden 200-600 e.Kr – kallas inom arkeologin och historieforskningen ofta fornborgar. Många fornborgar låg strategiskt på berg eller höjder, där naturen redan gav skydd.
Vissa fornborgar har spår efter husgrunder och kan ha fungerat som fasta bosättningar för många människor och deras boskap. Andra, mer avsides belägna fornborgar, har troligen tjänat som tillfälliga uppehållsorter, kanske också som boskapsfållor, marknadsplatser och centrum för kult och religiösa ceremonier.
Sammanlagt finns över 1 000 fornborgar i Sverige. Kända exempel är Darsgärde i Uppland, Eketorp och Ismanstorp på Öland samt Havor och Torsburgen på Gotland. Torsburgen, vars vallar är sammanlagt mer än 2 km långa, byggdes på i flera faser, bland annat under vikingatiden. Borgen omnämns också i Gutasagan, som skrevs ned under medeltiden.
Vad användes fornborgar till?Fornborgar var inte alltid bara militära försvarsplatser. Vissa kan ha fungerat som skydd under oroliga tider, ungefär som en tillflyktsplats för människor och boskap. Andra kan ha varit befästa gårdar, handelsplatser eller platser för religiösa ceremonier. Eftersom arkeologerna ofta bara hittar murar, husgrunder, föremål och spår i marken är det inte alltid säkert hur varje fornborg användes. Därför kan olika fornborgar ha haft olika funktioner. |
M LÄS MER: Järnåldern i Norden
S LÄS MER: Vendeltiden
M LÄS MER: Borgar och fästningar
M LÄS MER: Sverige under forntiden, del 2: Bronsåldern och järnåldern
M LÄS MER: Sveriges stenålder, bronsålder och järnålder
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
