Järnålderns befästningsanläggningar - framför allt från tiden 200-600 e.Kr - benämns inom arkeologin och historieforskningen ofta som fornborgar. Fornborgarna byggdes i regel på höjdkrön och befästes med stenvallar på sina mer tillgängliga sidor.
Vissa fornborgar har spår efter husgrunder och har tjänat som permanent bosättningsort för hundratals människor och deras boskap. Andra, mer avsides belägna fornborgar, har troligen tjänat som tillfälliga uppehållsorter, kanske också som boskapsfållor, marknadsplatser och centrum för kult och religiösa ceremonier.
Sammanlagt finns över 1 000 fornborgar i Sverige, varav de mest kända är Darsgärde, Eketorp och Ismanstorp på Öland samt Havor och Torsburgen på Gotland. Torsburgen, vars vallar är sammanlagt mer än 2 km långa, har byggts om under vikingatiden och användes fram till 1300.
LÄS MER: Järnåldern i Norden
LÄS MER: Vendeltiden
LÄS MER: Borgar och fästningar
LÄS MER: Sverige under forntiden, del 2: Bronsåldern och järnåldern
LÄS MER: Sveriges stenålder, bronsålder och järnålder
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
