L

Tidiga riken i Svealand

En del av vår kunskap om järnåldern har vi fått genom arkeologiska utgrävningar av gravar. I Svealand finns många kända gravhögar varav Gamla Uppsala högar och båtgravfältet i Vendel är de mest kända.
Bild:

Mitthögen och östhögen med Gamla Uppsala kyrka i bakgrunden.

Hövdingarna i Gamla Uppsala

Under den yngre järnåldern på 400-talet och 500-talet hade några släkter blivit mycket rikare än andra i de centrala jordbruksbygderna i landet. De blev lokala hövdingar över små riken som sakta växte. Då hövdingarna avled, brändes de och fick högar resta över sig. De största står i Gamla Uppsala, kärnan i svearnas välde.

De tre högarna står intill varandra, precis som Egyptens pyramider, och det gör de av samma orsak – för att visa maktens kontinuitet och kungens närhet till gudarna. Det viktigaste asatemplet fanns alldeles i närheten.

Gamla sagor och krönikor berättar att det är sveakungarna Aun den Gamle, hans son Egil Tunnadolg och Egils sonson kung Adils den mäktige som ligger begravda i de tre Uppsalahögarna. Men det har aldrig gått att historiskt bevisa. Deras kungadömen var bonde- och sjöfararriken som tidigt hade kontakter med andra folk runt Östersjön och ännu längre bort.
 

Gamla Uppsala högar

Gamla Uppsala fornlämningsområde är ett samlingsnamn för de storhögar, gravfält och andra fornlämningar som finns vid Gamla Uppsala. Totalt anses området ha innehållit mellan 2000 och 3000 gravar. De tre största gravarna kallas Kungshögarna och är mellan 55–70 meter i diameter och 7–11 meter höga.

Nere på den europeiska kontinenten pågick de omvälvande folkvandringarna. I Svealand och Götaland, på Öland och Gotland var det också orostider. Om detta vittnar de många ruinerna av fornborgar.

Vendeltidens hövdingar brändes inte

Perioden från omkring mitten av 500-talet fram till och med 700-talet kallas ibland för vendeltiden efter de första gravfynd som gjordes 1881 vid Vendel norr om Uppsala. Sedan hittade man liknande gravar på flera andra ställen i området kring Uppsala. Här har stormän för första gången på flera tusen år begravts obrända.

I fjorton generationer, ända fram till 1000-talet, begravdes stormännen och hövdingarna obrända i sina skepp, därför har deras vapen och föremål bevarats så väl till våra dagar.

Bild:

"Guldhjälmen" från hövdingagraven i Vendel var en ceremonihjälm, tillverkad av en stor mästare. Samma konstnär har gjort hjälmar som hittats i England, vilket visar hur tidigt svearnas hövdingar hade förbindelser över haven.

De föremål som de tidiga stormännen, hövdingarna och kungarna fick med sig i graven var makt- och statussymboler som praktfulla hjälmar, svärd och glasbägare - ofta utländska eller kanske tillverkade här av invandrade hantverkare.

Vi tillhör den germanska språkgruppen

Vid den här tiden var större delen av befolkningen i Sverige germaner och talade ett språk som så småningom blev svenska. Männen i landet kunde ha namn som blev dagens Sven, Björn, Ulf, Sten och Karl. Kvinnonamnen blev till exempel Åsa, Inga, Tove, Sigrid och Gunnel. Men ordet Sverige hade ännu ingen hört, landet kallades Svitjod. Folkets gudar var bland annat krigarguden Oden, åskans och regnets Tor och fruktbarhetsgudinnan Freja.

Men på sina resor till fjärran kuster mötte svenskarna andra kulturer och andra gudar, som ibland verkade både rikare och starkare.

Uppgifter och frågor

  1. Varför vet vi mer om innehållet i vendeltidens gravar än om t.ex. innehållet i Uppsala högar (som tillkom innan)?
     
  2. Hur kan vi veta att det var germanerna var en dominerande folkgrupp i Sverige under järnåldern?

 

Text: Herman Lindqvist, journalist och författare

Webbsida: http://www.hermanlindqvist.se


 

Uppdaterad: 05 november 2018
Publicerad: 04 november 2018