L

Kategori

Västra muren i Jerusalem är judendomens viktigaste plats. Muren är det enda som återstår av det gamla templet som förstördes av romarna 70.e.Kr.

Judendomen

Lästid 20 minuter

Judendomen är monoteistisk (= man tror på en gud) och räknas som en av världens äldsta religioner. Judendomen ligger som grund för både kristendomen och islam. Enligt judendomen är israeliterna Guds utvalda folk.

Judarna i världen

Det finns sammanlagt nästan 15 miljoner judar i världen [Jewish population]. Vid sidan av Israel finns även större judiska grupper i USA och i Ryssland. Enbart i USA finns det nästan lika många judar som i Israel (ca 6 miljoner). I staden New York bor det ca 2-3 miljoner judar.

Judendomen är monoteistisk (= man tror på en gud) och räknas som en av världens äldsta religioner. Judendomen ligger som grund för både kristendomen och islam. Enligt judendomen är israeliterna Guds utvalda folk.

Judarna i världen

Det finns sammanlagt nästan 15 miljoner judar i världen [Jewish population]. Vid sidan av Israel finns även större judiska grupper i USA och i Ryssland. Enbart i USA finns det nästan lika många judar som i Israel (ca 6 miljoner). I staden New York bor det ca 2-3 miljoner judar.

Abraham - judarnas stamfader

Judarnas historia började för över 4 000 år sedan i Mesopotamien (nuvarande Irak). I Bibeln berättas om en man som hette Abraham. Gud uppenbarade sig för Abraham och utsåg honom och hans efterkommande till sitt utvalda folk.

Gud sa till Abraham att han och hans familj skulle bege sig till Kanaans land - det förlovade landet (nuvarande Israel och Palestina). Gud slöt ett förbund (överenskommelse) med Abraham. Förbundet innebar att Gud skulle skydda judarna som hade blivit utvalda att sprida budskapet om Gud i hela världen.

Överenskommelsen innebar också att judarna skulle följa Guds lag.

Abraham och hans ättlingar gav därefter upphov till Israels tolv stammar. Abraham räknas därför som judarnas stamfader.

Eftersom judendomen också utgör grunden för kristendomen och islam brukar de tre religionerna tillsammans kallas för de abrahamitiska religionerna.

Mose - judendomens grundare

Judendomens egentlige grundare hette Mose. Ibland markerar judarna det genom att kalla sig för mosaiska trosbekännare i stället för judar.

Mose levde på 1300- och 1200-talet f.Kr. Som vuxen fick han i uppdrag av Gud att leda sitt folk ut från Egypten där de levde i slaveri. Anledningen till slaveriet var att judarna under flera generationer efter Abraham hade slutat att tro på Gud. Gud hade därför bestraffat sitt folk genom att göra dem till slavar i Egypten.

Under ökenvandringen, efter att de lämnat Egypten, mötte Mose Gud på berget Sinai. På berget slöt Gud ett nytt förbund med judarna och Mose fick ta emot en lag av Gud. Dess kärna var de tio budorden (eller Guds bud). Än idag har de flesta av jordens kulturer sin grund i dessa budord.

Det nya förbundet innebar att judarna för all framtid skulle följa alla regler som Mose fått av Gud, och i gengäld skulle Gud beskydda dem.

Den judiska tron

Judarna tror på en enda Gud. De uppfattar Gud som personlig, men inte i den betydelsen att Gud skulle se ut som en människa. Gud är en ande, anser judarna.

Gud är god och kräver av människorna att de också ska vara goda.

Människan är enligt judendomen skapad till Guds avbild och de som följer Guds bud kommer att belönas för detta. De som är onda kommer att straffas.

Judarna anser inte att Jesus var Messias (se viktiga begrepp). De väntar fortfarande på en Messias som i framtiden kommer att förena alla folk under Guds herravälde och som ska skapa evig fred på jorden.

Kärleken till alla medmänniskor är det viktigaste inom judendomen. Därför är denna religion i grunden ljus, glad och hoppfull. Judarna anser att människan är skapad för ett liv i glädje.

Inom judendomen råder olika uppfattningar om livet efter döden. I Toran (de fem Moseböckerna) finns inget alls skrivet om ett liv efter döden. Judendomen fokuserar på livet här och nu. Eftersom den värld som Gud har skapat är god, så bör inte människorna avstå från livets goda.

Vem är jude?

Vilka är egentligen judar? Denna fråga har vållat många debatter. En definition säger att en person som bekänner sig till den judiska religionen är en jude.

Enligt ortodox uppfattning ska bara den som har en judisk mor räknas som jude, även om personen själv inte är religiös. Läs mer >

Judendomen är ett sätt att leva och tänka

För många judar är judendomen inte bara en religion, utan också ett sätt att leva och tänka. Judarna anser att Gud har en plan för det som sker i världen. Därför spelar historien en stor roll inom judendomen.

Guds plan går ut på att det en gång ska bli fred och lycka på jorden. När så sker är "Messias rike" här. För att nå målet har Gud utsett det judiska folket att hjälpa honom, därför betraktar judarna sig själva som det utvalda folket.

Det judiska folket sprider sin kunskap om Gud till hela världen genom att bära sitt lidande, följa Guds bud och visa kärlek.

De heliga skrifterna

Den judiska bibeln kallas Tanak (den har i stora drag samma innehåll som Gamla testamentet i de kristnas bibel). I den utgör Tora (de fem Moseböckerna) den viktigaste delen. Tora beskriver bland annat Mose liv och gärningar.

Det är i Tora som grunden för det judiska vardagslivet finns nedtecknad.

I Tora finns 613 bud och förbud. Genom att följa dem blir man Guds medhjälpare i hans strävan att göra världen god.

En annan viktig skrift är Talmud. Det är en samling av böcker som tolkar levnadsreglerna i Tanak. Den omfattar mer än sex tusen sidor och där finns hundratals regler om hur ett judiskt liv ska levas i stort och smått.

I Talmud finns massor av regler som de renläriga judarna (ortodoxa) följer. Det är t.ex. förbjudet att göra upp eld under sabbaten (se nedan) eller att koka mat. Inte heller får man rosta bröd, för då bryter man mot eldförbudet. Man får inte skriva något, inte ens en namnunderskrift.

Judiska matregler

Judarna följer de fem Moseböckernas bestämmelser angående mat. Tora tillåter alla vegetariska livsmedel för människan, men man får inte äta vilket kött som helst, utan bara köttet från växtätande djur.

Reglerna är mycket klara på den här punkten. Djuren ska vara idisslare (partåiga hovdjur) och ha delade klövar. Därmed får man inte äta gris, eftersom de inte är idisslare.

Djur ska slaktas på ett visst sätt om rättrogna judar ska äta köttet. Djuren får inte vara bedövade då de slaktas.

Bild: SO-rummet.se

Vid berget Sinai mottog Mose stentavlorna där Gud hade ristat in tio budord (regler) som människorna skulle följa [2 Mos. 20:3-17, 2 Mos. 34:1-28 och 5 Mos. 5:6-21].

Vid slakten ska en speciellt utbildad person göra ett skarpt snitt över djurets strupe. Blodet får därefter rinna ur djuret som dör. Denna metod som kallas skäktning är förbjuden i Sverige. Det innebär att en rättrogen jude i Sverige måste köpa skäktat kött som importerats från andra länder.

Innan köttet tillreds ska det läggas i saltvatten för att fullständigt befrias från blod. Blodet anses nämligen synonymt med själen eller livet. Kött som fortfarande innehåller blod betraktas inte som rent kött eftersom djuret då inte räknas som ett dött djur.

Tillåten mat kallas för kosher och förbjuden mat för treiff.

Synagogan

Synagogan är en judisk samlingslokal där man håller gudstjänst, studerar och träffar bekanta.

Det viktigaste i synagogan är arken som är skåpet där torarullarna förvaras. Det står mot den vägg som vetter mot Jerusalem.

Innan männen går in i en synagoga måste de ta på sig små mössor som kallas kippa.

Vid gudstjänst i synagogan hålls män och kvinnor åtskilda.

ANNONS

Bön och gudstjänst

En jude ska läsa sina böner tre gånger om dagen. Om det sker i synagogan måste minst tio män vara närvarande för att man ska kunna läsa böner tillsammans.

Toraläsningen är upplagd så att den ska räcka ett helt år. Den dagen då den sista delen är utläst, börjar man om med att återigen läsa ur den första boken. Så fortsätter det från år till år.

Bild: SO-rummet.se

Davidsstjärnan är - vid sidan av den sjuarmade ljusstaken (Menorah) - judendomens främsta symbol. Här på en grind till en judisk begravningsplats i Krakow..

Det är rabbinen som leder gudstjänsten. Han är församlingens ledare och lärare.

Även om predikan förekommer under gudstjänsten så är läsningen ur torarullarna det viktigaste inslaget. De judiska gudstjänsterna har inte förändrats mycket under de senaste tvåtusen åren.

Sabbaten - en festlig familjehögtid

Var sjunde dag firar judarna sabbat. Den inleds på fredag kväll och varar i 24 timmar tills skymningen faller på lördagskvällen.

Enligt Bibeln skapade Gud världen på sex dagar. Den sjunde dagen vilade han. Den dagen var enligt judendomen en lördag, och därför ska människorna också vila på lördagar.

Sabbaten är en glad och festlig familjehögtid. Då har familjens kvinnor städat hemmet och lagat god mat medan männen och pojkarna går till synagogan. När de kommer hem är matbordet dukat med god mat, levande ljus och sabbatsbröd.

Sabbatsljusen ska tändas ca 20 minuter innan solen går ner, och oftast är det mamman i huset som utför denna uppgift. Den person som har tänt ljusen ska också läsa en välsignelse. Sedan hälsar man de närvarande med orden shabbat shalom, som betyder ”God sabbat”. Pappan i huset brukar också läsa bönen kidush, som betyder ”helgande”.

Efter detta bryter pappan i familjen ett stycke av sabbatsbrödet, doppar det i salt, läser en välsignelse över det och äter brödbiten. Därefter får var och en av de andra kring bordet sin bit av brödet med salt. Därmed är sabbaten invigd och helgad.

Bland judar är sabbaten veckans stora glädjedag då man ges extra tid att umgås med varandra. Många anser att det är sabbatsfirandet som hållit ihop judarna genom historien.

Allt onödigt arbete är förbjudet under sabbaten, då ska man umgås med familj och vänner i lugn och ro. I Talmud finns mängder av regler om vad man får och inte får göra under sabbaten.

Riktningar inom judendomen

De ortodoxa (renläriga) håller fast vid judiska traditioner och vill inte veta av några förändringar. De följer alla regler inom den judiska läran. Man känner igen männen på deras svarta hattar, korkskruvslockar, bönemantlar och bönekapslar. En bönekapsel är en liten dosa med bibelcitat i, som de fäster på armen och pannan med läderremmar. De ortodoxa följer alla sabbatsregler och äter endast koshermat.

Reformerta, eller reformjudar, är de ortodoxa judarnas motsats och ser positivt på förändringar. Reformjudar följer inte matlagarna eller sabbatsreglerna så noga.

De konservativa judarna går en medelväg mellan ortodoxa och reformjudar. Deras mål är att bevara det äkta och nödvändiga i judisk tro.

Några judiska högtider

Den judiska påsken, pesach, är en av årets främsta högtider. Judarna firar påsken till minnet av befrielsen från slaveriet i Egypten för mer än tretusen år sedan. Påskhögtiden inleds med den s.k. sedermåltiden som omfattar en mängd speciella maträtter. På bordet ska det finnas grönsaker, bittra örter (t.ex. pepparrot), malda äpplen, nötter, ett stekt märgben av får och ett kokt ägg som bränts på skalet. Det ska också finnas vin och osyrat bröd.

Alla dessa saker ska påminna om judarnas tid i Egypten då de var slavar. I firandet ingår sånger, böner och uppläsningar som följer en bestämd ordning. Ordet "seder" betyder just ordning. Efter denna inledning serveras en god måltid.

Jom kippur är "försoningsdagen" och den infaller tio dagar efter nyårsdagen. Detta är en mycket allvarlig högtid. Då ska de troende fasta i ett dygn, bekänna sina synder och på nytt söka försoning med Gud. Samtidigt ska man lova att försöka leva enligt Guds vilja.

Sukkot är "lövhyddefesten". Det är en glad skördefest som varar i åtta dagar. Den firas till minne av israeliternas fyrtioåriga ökenvandring (efter flykten från Egypten), när de fick bo i enkla hyddor.

LÄS MER: Några viktiga judiska högtider

LÄS MER: Judendomens grunder (artikelserie)

LÄS MER: Judiskt vardagsliv (om högtider m.m.)

Användbara begrepp

Förbund: En överenskommelse mellan flera parter.

Kippa: En liten rund mössa som judiska män bär vid bön och i synagogan.

Kosher: Betyder "tillåtet" eller "godkänt". Om maten är kosher får den ätas av rättrogna judar.

Liv efter döden: Inom judisk tradition förekommer stor variation gällande uppfattningen om livet efter döden samt tron på paradiset och helvetet. Tankar om paradiset eller helvetet är inte särskilt vanliga inom judendomen. I Toran (de fem Moseböckerna) finns inget alls skrivet om ett liv efter döden. Judendomen fokuserar på livet här och nu.

Messias: Betyder "den utvalde" och syftar på en av Gud utsedd kommande härskare som ska skapa fred och medföra en lyckotid för det judiska folket.

Monoteism: Tron på en gud (mono = en | teos = gud).

Ortodox: "Renlärighet", från det grekiska ordet orthodoxos som betyder "sann mening". Att leva ortodoxt innebär att man följer en viss lära och deras skrifter (urkunder) strikt.

Pesach: Den judiska påsken som firas till minne av att judarna befriades från slaveriet i Egypten.

Rabbin: En judisk predikant och lärare (ungefär som en präst).

Sabbat: Den judiska vilodagen som firas varje vecka, från solnedgången på fredag kväll fram till lördag kväll. Under sabbaten umgås man med familj och vänner. Inget arbete får enligt den judiska traditionen utföras på sabbaten. I Bibelns skapelseberättelse står att vilade Gud på den sjunde dagen, därför ska även människor vila på sabbaten (som är den sjunde dagen enligt judendomen). Sabbaten är mycket viktig för judar och en av deras viktigaste högtider.

Sedermåltid: En speciell måltid som inleder den judiska påsken och har särskilda rätter och traditioner.

Stamfader: Den tidigast kända manliga personen i en släkt.

Synagoga: En judisk samlingslokal (jmf kyrka och moské) där man kan hålla gudstjänst, be och studera religiösa skrifter.

Talmud: En samling av böcker som tolkar levnadsreglerna i Tanak. I Talmud finns bland annat regler om hur ett judiskt liv ska levas i stort och smått.

Tanak eller Tanakh: Den judiska Bibeln eller den hebreiska Bibeln (den har i stora drag samma innehåll som Gamla testamentet i den kristna Bibeln).

Tora eller Torah: De fem Moseböckerna som även ingår i Tanak. Ordet Tora kommer av det hebreiska ordet ”lära”, och har två skilda betydelser. Å ena sidan är Tora de fem Moseböckerna, som ingår in den judiska Bibeln. Å andra sidan används begreppet i en vidare bemärkelse, som ett samlingsbegrepp på hela den judiska läran.

Treiff: Mat som inte är tillåten att äta enligt judiska regler.

Ordlista till fördjupning 1 & 2

Antisemitism: Hat eller fördomar mot judar, bara för att de är judar.

Diaspora: När ett folk är utspritt över olika länder och inte bor i sitt hemland.

Digerdöden: En allvarlig sjukdom (pest) som dödade många människor i Europa på 1300-talet.

Förintelsen: Namnet på det folkmord som nazisterna genomförde mot judar och vissa andra folkgrupper och oliktänkande under andra världskriget.

Getto: Ett särskilt område där judar tvingades bo avskilda från andra människor.

Inkvisitionen: Ett domstolssystem som styrdes av den katolska kyrkan som straffade dem som inte följde kyrkans regler.

Kristallnatten (novemberpogromen): En natt 1938 då nazisterna förstörde judiska butiker, synagogor och fängslade tusentals judar.

Korståg: Krig som den kristna kyrkan ordnade för att ta tillbaka heliga platser - ibland drabbades judar.

Massmord: När många människor dödas på samma gång.

Nazism: En politisk idé med bl.a. rasistiska tankar som ledde till förföljelser och folkmord på judar och andra under andra världskriget.

Påve: Ledaren för den katolska kyrkan.

Sionism: En judisk nationalistisk rörelse med rötter i 1800-talet som strävade efter att skapa en judisk stat i Palestina. Namnet kommer av berget Sion utanför Jerusalem som blev en symbol för judarna och deras hemlängtan under diasporan. Sionismen uppkom som reaktion på 1800-talets antisemitism och förtryck av judarna i Europa.

Slutgiltiga lösningen: Nazisternas plan för att döda alla judar i Europa.

ANNONS

Fördjupning 1

M Kortfattad kronologi över judendomens historia

Den nuvarande staten Israel ligger enligt den judiska traditionen i det land som i Gamla testamentet kallas Kanaan.

Det var från fångenskapen i Egypten som Mose (någon gång på 1200-talet f.Kr) förde ut sitt folk för att vandra till Kanaan som var "det förlovade landet" som Gud hade utlovat till judarna. Ökenvandringen dit ska ha tagit hela 40 år, och Moses själv dog innan hans folk korsade Jordanfloden som utgjorde gränsen till Kanaan.

Erövringen av Kanaan skedde under ledning av de s.k. "domarna", som var hövdingar till de tolv judiska stammarna. Av folken som redan bodde i Kaanan utgjorde filistéerna de svåraste motståndarna.

Den judiska erövringen lyckades, och judarna hade nu enats under en gemensam kung. De mest kända kungarna som följde därefter är David och Salomo.

David är den store hjälten. Det var bl.a. han som med sin stenslunga dödade jätten Goliat (en fruktad krigare bland filistéerna).

Salomo, som var kung Davids son, är istället mer känd för sin visdom. Det var Salomo som lät uppföra templet i Jerusalem - senare känt som Salomos tempel.

Riket delades år 936 f.Kr, en tid efter Salomos död. Den norra delen fick namnet Israel och bestod fram till 722 f.Kr då rikshalvan erövrades av Assyrien.

Den södra delen hette Juda och varade fram till 586 f.Kr då den erövrades av det nybabyloniska riket. Det ledande skiktet bland judarna fördes då bort i den s.k. "babyloniska fångenskapen" eller "exilen". Det var under den här tiden som många av texterna i Gamla testamentet skrevs ner och som judendomen formades som religion. Det var också då som judarna började träffas i synagogor vilka under exilen fungerade som en ersättning för templet i Jerusalem som dessutom hade förstörts i samband med babyloniernas erövring av staden.

År 539 f.Kr föll Babylon för den persiske erövraren Cyrus. Judarna fick nu lov att återvända hem till Juda och återuppbygga sitt tempel.

På 300-talet f.Kr erövrades Juda av Alexander den store. Juda blev därefter en del av det seleukidiska riket (Seleukiderna var en hellenistisk dynasti som grundades av Seleukos, en av Alexanders generaler och efterträdare).

165 f.Kr inleddes judarnas befrielsekamp mot det seleukidiska väldet. Efter det s.k. Mackabéerupproret 167 f.Kr uppnåddes till slut judiskt självstyre.

Mellan 145-63 f.Kr fanns en självständig judisk stat.

År 63 f.Kr erövrades den av romarna ledda av fältherren Pompejus (som senare blev Julius Caesars rival).

Kristi födelse - år "1" - ägde rum under den romerske kejsaren Augustus regeringstid.

År 70 e.Kr började ett omfattande judiskt uppror mot romarna. Upproret slogs till slut ner efter stora krigsansträngningar från romarnas sida. Romarna straffade de judiska upprorsmakarna genom att riva deras heliga tempel som var det enda stället där de enligt judisk tradition fick offra till Gud. Judarnas tempel har därefter aldrig blivit återuppbyggt och det enda som återstår idag är den Västra muren (som numera utgör judendomens heligaste plats). Som ytterligare straff drev romarna en stor del av den judiska eliten i landsflykt. I samband med det inleddes den judiska diasporan eller förskingringen då judarna spreds över stora delar av världen.

135 e.Kr inträffade ett nytt våldsamt uppror mot den romerska övermakten. Även detta uppror slogs ner brutalt av romarna, ledda av kejsar Hadrianus. Straffet blev ännu hårdare den här gången då romarna lät totalförstöra Jerusalem varefter de utförde ett förbud mot judar att bo i den nya romerska staden (Aelia Capitolina) som byggdes på Jerusalems ruiner. Nu levde alla judar i diaspora.

På 600-talet blev området arabiskt under de muslimska erövrarna.

Under 1100- och 1200-talet erövrades området av korsfararna.

År 1291 föll korsfararnas sista fäste - den för de kristna viktiga och väl befästa staden Akko - i det Heliga landet.

På 1500-talet erövrades området av de osmanska turkarna.

Efter första världskriget förvaltades området av britterna.

1933-1945 sker Förintelsen som är den svenska benämningen på det folkmord som nazisterna utförde på drygt sex miljoner judar och ca sju miljoner andra människor. Förintelsen ägde rum i skuggan av andra världskriget och doldes av kriget.

1948 utropades staten Israel.

LÄS MER: Bibliska personer

LÄS MER: Den hebreiska bibeln och judendomens historia (artikelserie)

LÄS MER: Israels och Palestinas historia

LÄS MER: Judarnas historia från forntiden till 1972 (artikelserie)

Fördjupning 2

M Judeförföljelser genom historien

Förföljelserna av judarna har pågått i flera tusen år. Redan vid tiden efter flykten från Egypten fick judarna slåss för det land som Abraham gjort till deras.

När kristendomen blev en världsreligion förföljdes judarna eftersom de betraktades som skyldiga till Jesus korsfästelse och död, även om det var en romersk ståthållare som dömde honom.

När den kristna kyrkan blev stark isolerades judarna som efter diasporan till största delen levde i Europa (den judiska diasporan inleddes i samband med romarnas förstörelse av Jerusalem 70 e.Kr).

LÄS MER: Judarnas äldsta historia

Påven Gregorius den store skrev omkring år 600 ner regler för kyrkans hållning mot judarna. Enligt påven borde de kristna försöka omvända judarna, men inte med tvång. Påven bestämde samtidigt att det var judarna som orsakade Jesus död, men eftersom de var bärare av Gamla testamentets tro, skulle de ha frihet att dyrka sin Gud. De skulle också få behålla sina synagogor. Judarna fick dock inte värva folk till sin tro och de förvägrades även en rad viktiga yrken.

LÄS MER: Judarnas situation under medeltiden

Under korstågstiden satte korsriddarna igång massmord på judarna. Överallt där korstågen drog fram ställdes judarna inför valet att döpas eller dö. Många judar valde döden. Bara under det första korståget mördades 12 000 judar längs vägen. När korsriddarna kom fram till Jerusalem utrotades den judiska församlingen som fanns kvar där. Judarna brändes inne i sin synagoga.

Under 1100-och 1200-talen spreds vanvettiga rykten om att judar mördade kristna pojkar för att blanda deras blod i påskbröden. Flera judiska församlingar massakrerades för dessa påstådda brott.

År 1215 infördes en lag av påven Innocentius III som tvingade judarna att bära judetecknet på kläderna. Judarna tvingades att bära tygmärket på bröstet eller på ryggen. Judemärket var en rund lapp som symboliserade Judas silverpenningar. Straffet för en jude som inte bar judetecknet var döden.

År 1347 kom digerdöden till Europa. Ingen visste vad farsoten berodde på och vad som orsakat pandemin. Paniken spred sig bland människor som samtidigt sökte en förklaring till katastrofen. Judarna beskylldes nu för att vara orsaken till massdöden. Under tortyr tvingades många judarna bekänna att de hade förgiftat brunnar och källor och på så sätt spridit pesten. Tusentals judar brändes på bål runt om i Europa.

LÄS MER: Judeförföljelser under medeltiden

Den 12 juli 1555 utfärdade påven Paulus IV en bulla (en påvlig skrift med information till folket), där det framkom att judarna skulle bo avskilda från kristna kvarter och isolerade från övriga delar av staden genom en mur. Påven bestämde också att judarna skulle bära judetecknet. Dessutom skulle männen ha en gul hatt och kvinnorna bära en slöja.

Ordet getto kommer från Venedig. Där placerades judarna på en ö där det fanns ett gammalt gjuteri som på italienska heter geto.

1543 kom Martin Luther ut med boken Judarna och deras lögner. I boken anklagade Luther judarna för ritualmord, svartkonst och spioneri. Han ansåg att judarnas hus borde brännas och att alla pengar borde tas ifrån dem. Under denna tid fördrevs judarna från många länder. På 1600-talet tvingades till exempel många judar fly från Sverige, eftersom de inte ville (tvångs)döpas.

Under 1830-talet fick judarna mänskliga och juridiska rättigheter i de flesta av de västeuropeiska länderna. Samtidigt växte en antisemitism fram som vände sig mot judarna som ”ras” jämfört med tidigare då de kristna hade förföljt judarna för deras avvikande tro. 1800-talets antisemitiska idéer blev senare grunden för nazismens planer på total utrotning av judarna.

Förintelsen

När Adolf Hitler kom till makten 1933 införde han en lag som innebar att alla judar i offentlig tjänst skulle avskedas. Samtidigt försökte nazisterna bojkotta judiska affärsmän, läkare och advokater.

I november 1938 organiserade myndigheterna de dittills värsta judeförföljelserna. Det var den s.k. kristallnatten, som fick sitt namn efter alla de fönster som krossades. Det medförde att flera hundra judar mördades, att judisk egendom plundrades och att många synagogor stacks i brand. Samtidigt fördes ca 30 000 judar till koncentrationsläger. Dessutom övertog den tyska staten alla judiska företag vilket innebar att judarna var helt utestängda från det ekonomiska livet.

Det mest otäcka var att omvärlden inte protesterade mer kraftigt mot denna judeförföljelse. Västvärlden var mitt inne i en ekonomisk kris och därför ville man helst inte ta emot judar som sökte sig från Tyskland.

LÄS MER: Mellankrigstiden

LÄS MER: Sveriges delaktighet i Förintelsen av judar och romer

1942 tog nazisterna beslut om ”den slutgiltiga lösningen av judeproblemet”. Det innebar att man skulle utrota alla judar. De 30 största koncentrationslägren kompletterades med en rad utrotningsläger. Totalt mördade nazisterna cirka sex miljoner judar innan och under andra världskriget. De flesta kom från Polen, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Ukraina och Rumänien. Folkmordet på sex miljoner judar - och sju miljoner andra människor som nazistregimen betraktade som avvikande - kallas för Förintelsen.

1948 bildades staten Israel som därmed också kunde erbjuda statligt skydd och förhindra framtida judeförföljelser.

LÄS MER: Förintelsen

LÄS MER: Judeförföljelserna och Förintelsen

LÄS MER: Nazismen i Tredje riket (artikelserie)

Uppgifter och frågor

Lära och tro

Vilka religioner har bildats ur judendomen?
Vad innebar förbundet med Abraham och Gud?
Varför var Moses möte med Gud vid berget Sinai viktigt för judendomen?
Hur uppfattar judarna Gud?
Vad anser judarna om livet?
Vad anser judarna om Messias?
Vem är jude? Förklara.
Vad är Guds plan enligt judarna?
Nämn några fakta om den judiska Bibeln.
Vad är Talmud?
Berätta om de judiska matreglerna, jämför gärna med andra religioner.
Varför får det inte finnas blod i kött som ska ätas?
Nämn fakta om synagogan, jämför gärna med en kyrka eller moské.
Vilka tre huvudgrupper av judar nämns i texten? Berätta kortfattat om varje grupp.
Varför firas sabbat och vad ska man enligt judisk tradition undvika under sabbaten?
Ge exempel på att sabbaten är en glad högtid.
Varför firar judarna påsk?

Judarnas historia

Nämn några fakta om de judiska kungarna David och Salomo.
Vad var den babyloniska fångenskapen?
Hur påverkade den babyloniska fångenskapen judendomen?
Hur började diasporan?
Hur har diasporan påverkat judarnas liv genom historien tror du? Resonera.

Judeförföljelser och antisemitism

Varför började de kristna förfölja judarna? Resonera.
Vad för slags lag införde påven Innocentius III år 1215?
Hur kom ordet getto till?
Vad ansåg Martin Luther om judarna?
Vad gjorde Hitler och nazisterna under 1930-talet mot judarna?
Vad hände 1942 under Förintelsen?

Fundera på:

Vad tilltalar dig mest inom judendomen? Du måste nämna minst en grej. Motivera varför.

LÄS MER: Sveriges nationella minoriteter

LÄS MER: Jerusalem

Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Christer Hedin, Abrahams barn : vad skiljer och förenar judendom, kristendom och islam?, Dialogos Förlag, 2007
Görel Byström m.fl., Gudastyrd vardag – världsreligionerna i människors dagliga liv, Utbildningsförlaget Brevskolan, 1998
Bente Groth, Judendomen. Kultur, historia, tradition, Natur & Kultur, 2002
Stefan Hahn m.fl., Judarnas historia, Prisma, 1970

FÖRFATTARE

Text: Carsten Ryytty, författare och tidigare SO-lärare
Kronologin är skriven av Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.

Sidan uppdaterad: 4 maj 2025

Ursprungligen publicerad: 14 oktober 2010

Spara som favorit

ANNONS

Underkategorier till Judendomen

Judendomens grunder

Gud har valt ut judarna till sitt folk. Detta är den centrala tanken i judendomen. I judendomen finns inte något system av lärosatser. Det handlar istället om tro omsatt i handling. Vägen till frälsning är goda gärningar.

+ Läs mer

Judisk historia

Judendomens och judarnas historia började för ca 4 000 år sedan i Mesopotamien då Gud uppenbarade sig för Abraham och utsåg honom och hans efterkommande till sitt utvalda folk. I det här avsnittet kan du läsa kortfattat om några av judendomens viktigaste personer både i äldre och modernare tider. Här berörs även viktiga händelser och företeelser som varit avgörande i den judiska historien, exempelvis babyloniska fångenskapen, diasporan, judeförföljelser, sionismen, Förintelsen, staten Israels bildande och Mellanösternkonflikten.

+ Läs mer

Judiskt vardagsliv

Inom judendomen bör människan sträva efter att följa Guds vilja och de religiösa lagar som genomsyrar vardagslivet. Judendomen förespråkar ett heligt vardagsliv och ett aktivt deltagande i samhället. Judendomen är därför inte bara en tro, utan mer en livsväg och ett sätt att leva. Det är traditionerna - den judiska identiteten - som utgör kärnan inom judendomen.

+ Läs mer

Olika riktningar inom judendomen

Den judiska traditionen omfattar lagen (Toran), tolkningar till de gudomliga orden, historiska berättelser, etiska läror, seder och bruk för människans livsstil och så vidare. Men traditionen har också lett till debatt och meningsskiljaktigheter. Frågan har då gällt om traditionen helt igenom ska ses som gudomlig uppenbarelse eller om delar av den är sådant som människor skapat utan gudomlig inspiration. I det här avsnittet kan du läsa om olika riktningar inom judendomen.

+ Läs mer