Mumier

De fattiga människorna fick en enkel balsamering som bestod i att den avlidne begravdes i ökensanden. Den torra sanden och värmen torkade och bevarade den döda kroppen.

Rika personer fick en omfattande och dyr balsamering. Denna balsameringskonst förekom från omkring 2500 f.Kr ända fram till ett par århundraden efter vår tideräknings början. Den var så effektiv att kropparna har bevarats i tusentals år.

Mumifieringen kunde ta 70 dagar

Vid en balsamering tvättade man först liket. Därefter drog balsameringsmästaren, som hade en schakalmask på sig, ut en del av hjärnan med en järnhake genom näsborrarna. Sedan avlägsnades inälvorna genom ett snitt i vänstra sidan av underlivet med en skarp etiopisk stenkniv. Därefter drogs inälvorna ut och man tvättade den döda kroppen invändigt med palmvin.

Några av de inre organen balsamerades också, men inte hjärnan och hjärtat. Hjärnans funktion visste egyptierna ingenting om, och den kastades helt enkelt bort. Hjärtat lämnades kvar i kroppen, eftersom egyptierna trodde att hjärtat var platsen för intelligensen. De inre organen placerades i stenkärl och balsamerades.

Därefter sänkte man ner liket i ett bad av natron (saltlösning). Det brukade ta ca 40 dagar att torka ut kroppen. Efter uttorkningen stoppades den tomma skallen upp med linnebindor. Det samma gällde kroppens ihåligheter, som ibland också kunde fyllas med sågspån. Man täckte över skåran i magen med en guldplåt, målade tå- och fingernaglarna med henna och ersatte de försvunna ögonen med halvädelstenar. Så gneds kroppen in med oljor vars doft fortfarande kan kännas hos många mumier. Inlindningen kunde ta 14 dagar och det gick åt 150-500 meter linneremsor. Hela mumifieringsprocessen tog ca 70 dagar.

Den näst bästa balsameringsmetoden bestod i att man inte skar i kroppen eller avlägsnade några inre organ. Man nöjde sig med att spruta in cederolja i anus som därefter stoppades igen. Därpå lades kroppen i natron i det förskrivna antalet dagar, varefter oljan släpptes ut samma väg. Oljan var så kraftig att den hade löst upp de inre organen, som rann ut tillsammans med oljan. Därefter fick de anhöriga linda kroppen i bandage.

Mumier kan också bildas naturligt

Mumier behöver inte vara skapade av människor. En kropp kan också bevaras naturligt om den snabbt torkar ut eller fryser, eftersom de mikroorganismer som bryter ner kroppen då får svårt att överleva. 

Redan innan egyptierna utvecklade sina avancerade metoder kunde kroppar som begravdes direkt i den heta och torra ökensanden bevaras på detta sätt. Liknande naturliga mumier har hittats i bland annat öknar, grottor och mycket kalla områden på andra håll i världen.

Mumier användes som medicin och bränsle

Oavsett om mumierna har skapats av människor eller bevarats naturligt har de ofta väckt stor nyfikenhet långt efter sin död. Det har också gjort att många gravar öppnats och kroppar förts bort.

Endast ett fåtal mumier har fått vila i frid. Gravplundrare har använt mumier i olika syften. Ända fram till 1920-talet har man använt nedmalda mumier i olika slags mediciner, exempelvis i hostmedicin.

Men mumier har inte bara använts inom läkarvetenskapen. Så sent som på 1800-talet använde man mumier som facklor eftersom de brann så bra.

M  LÄS MER: Egyptisk mytologi

M  LÄS MER: Forntidens Egypten

L  LÄS MER: Pyramiderna

L  LÄS MER: Tutankhamun

M  LÄS MER: Upptäckten av Tutankhamuns grav 1922

M  LÄS MER: Rosettastenen löste hieroglyfernas gåta

M  LÄS MER: Arkeologi

S  LÄS MER: Egyptens historia

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.

Litteratur:
G. Håland, Bra Böckers världshistoria, del 1 – I begynnelsen, Bokförlaget Bra Böcker, 1983
Rostislav Holthoer m.fl., Bonniers världshistoria 2 – Flodrikena, Bonnier Fakta, 1986
Bra Böckers Lexikon 2000, del 16, Bokförlaget Bra Böcker, 1997
 

FÖRFATTARE

Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare