Johanniterorden var en andlig riddarorden som grundades omkring 1080 i Jerusalem där ett stort sjukhus och härbärge för pilgrimer hade byggts nära den Heliga graven, de kristnas viktigaste vallfärdsmål.
Ordens ursprungliga syfte var att ta hand om och erbjuda sjukvård åt kristna pilgrimer i det Heliga landet (ungefär Israel-Palestina). Men efter att Jerusalem erövrats och Kungariket Jerusalem upprättats i samband med det första korståget år 1099, fick Johanniterorden även militära uppgifter, såsom eskort av pilgrimer och väpnad kamp under kristendomens fanor. Orden började därmed också bygga upp ett försvar av starka borgar runt om i regionen.
Johanniterna hade ungefär samma makt och status som tempelherrarna, vilket ledde till att de ofta var rivaler.
Efter korstågen flyttades Johanniterordens högkvarter till Rhodos i den grekiska övärlden, och blev under 1300-talet en stark sjömakt i Medelhavet. Johanniterna på Rhodos blev en nagel i ögat för det Osmanska riket. 1522 lyckades de turkiska osmanerna slutligen erövra ön varefter Johanniterorden evakuerades.
År 1530 gav den spanska kronan Johanniterna tillstånd att slå sig ner på ön Malta, men under spansk överhöghet. Senare har de även blivit kända som Malteseorden.
LÄS MER: Riddare och riddarordnar
LÄS MER: Korstågen
LÄS MER: Tempelherreorden
LÄS MER: Tyska orden
Litteratur:
Knut Helle, Bra Böckers världshistoria, del 5 – Nomadfolk och högkulturer, Bokförlaget Bra Böcker, 1984
Sören Wibeck, Korståg - Västerlandets heliga krig, Historiska media, 2007
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
