Under Mingdynastin genomgick Kina både framsteg och tillbakagång. Huvudstaden flyttades till Beijing och den Långa muren (Kinesiska muren) renoverades och byggdes ut. Det var en tid då Kina återhämtade sig efter mongolernas härjningar. Men styret präglades av despoti, misstänksamhet, hemliga poliser och eunuckvälde. Och under Mingdynastins sista år drabbades riket av naturkatastrofer, svält och uppror. Det blev därmed en dynasti som slutade i kaos.
Under Mingdynastin flyttades huvudstaden till Beijing där också det kejserliga palatsområdet (Förbjudna staden) kom att ligga.
Beijing blir huvudstad
Nanjing var huvudstad under Mingdynastins förste kejsare vars grav ligger utanför staden. Därefter flyttades huvudstaden tillbaka till Beijing, utanför vilken turister numera brukar bese de följande Mingkejsarnas gravar. Det var under denna period som Beijings centrala stadsplan gjordes och dess kejsarpalats, Förbjudna staden, byggdes.
Flytten av huvudstaden betydde att den kom närmare de ofta hotade norra gränserna. Men det innebar också att kejsarhovet kom längre från de tättbefolkade och ekonomiskt mer dynamiska områdena kring Långa floden.
ANNONS
Under början av Mingdynastin lyckades man reparera den infrastruktur som förstörts under den mongoliska ockupationen och inbördeskrigen. Man lyckades också återställa jordbrukets produktion, vilket ledde till att befolkningen ökade.
Under senare delen av 1300-talet genomfördes en omfattande plantering av olika slags träd, bland annat mullbärsträd för odling av silkesmaskar. Enligt vissa uppskattningar planterades ca en miljard (tusen miljoner) träd (Jacques Gernet: A History of Chinese Civilization).
Man lyckades även återge Kina dess makt och prestige gentemot den närmsta omvärlden.
Bild: Jann Karta som visar Mingdynastins Kina , ca 1580.
Kinesiska huvudstäder
Kina har under historiens gång haft många olika huvudstäder - särskilt naturligtvis under de perioder då landet var splittrat. Även då Kina varit enat under en kejsare har huvudstäderna skiftat, men några har varit mer populära än andra. Flertalet av dessa huvudstäder har legat i norra Kina.
Enligt legenderna ska Xiadynastin (ca 2000-1500 f.Kr) ha bytt huvudstad nio gånger och Shangdynastin (ca 1600-1045 f.Kr) 14 gånger. Från och med Zhoudynastin (ca 1045-256 f.Kr) blev huvudstäderna mer permanenta. Västra Zhou (ca 1045-771 f.Kr) hade Zongzhou som huvudstad (det var nära nuvarande staden Xi'an, som senare under lång tid kom att heta Chang'an) Östra Zhou (770-256 f.Kr) hade Luoyang som huvudstad.
Chang'an och Luoyang har varit huvudstäder under flera kejsardynastier, liksom Beijing (= Norra Huvudstaden) som är den nuvarande huvudstaden. I södra Kina har Nanjing (= Södra Huvudstaden) varit huvudstad några gånger - senast under den republikanska perioden (1912-1949) - medan Hangzhou var huvudstad under Södra Song (1127-1279).
Under nästan alla kejsardynastier har det dessutom funnits åtminstone ytterligare en utnämnd huvudstad, som ibland tillfälligt fungerat som den reella huvudstaden, dvs kejsaren har bott där. Erövrande dynastier, som Yuan (1279-1368) och Qing (1644-1912), har styrt över både Kina och deras egna hemområden och har då som regel haft åtminstone en extra huvudstad där.
Despoti och eunuckvälde
Men Mingdynastin präglades också av kejserlig despoti (envälde), utrensningar av misshagliga ämbetsmän, misstänksamhet och misstro inom den kejserliga förvaltningen, av uppbyggnaden av en hemlig polis. De kastrerade palatstjänarna, eunuckerna, kom istället att ofta bli den mäktigaste gruppen i kejsardömet. Det kan tyckas märkligt med tanke på att eunuckerna inte var respekterade i sig. Men när de med mest prestige - de lärde ämbetsmännen - misstroddes av hovet, kunde gruppen med minst prestige - eunuckerna - istället bli dem som kejsaren hade att förlita sig på.
ANNONS
Stagnation och blomstring
Despotismen och eunuckernas inflytande var förmodligen ett par av av anledningarna till den stagnation (tillbakagång) som präglade en del av Mingdynastin. Dessutom drabbades landet under slutet av dynastin av flera perioder av svår torka, bland annat under åren 1637-1643, och om svåra epidemier då 20-40 procent döda rapporterades från de värst drabbade områdena.
Men under dess sista tid upplevde Kina även en viss blomstring av litteratur och konst, teknik och vetenskap.
Det var under Mingdynastin som Kina på allvar började bli känt i Europa, bland annat tack vare porslin som då började exporteras. Det var också under slutet av denna dynasti som Europa började bli mer bekant i Kina, främst tack vare ett antal jesuitiska missionärer, av vilka den främste var italienaren Matteo Ricci. Jesuiterna, som var välutbildade, blev respekterade för deras djupa kunskaper i naturvetenskap (även om jesuiternas kunskaper i astronomi och uppfattningar om kosmos var mer primitiv än kinesernas).
Mäktigaste flottan
I början av 1400-talet hade Kina en kort period som stark sjömakt under ledning av en muslimsk eunuck, amiral Zheng He. Under ett antal expeditioner i Indiska Oceanen bekräftades Kina som det mäktigaste riket. Det var i första hand diplomatiska expeditioner, och de enda strider man förde var mot olika piratflottor. Pirater, bland annat från Japan, var en plåga för befolkningen i Kinas kustregioner under större delen av Mingdynastin.
Zheng He färdades med en stor flotta på upp till ca 60 fartyg med 30 000 man och det skulle dröja länge innan man byggde fartyg i Europa som i storlek kunde mätas med de största som ingick i den kinesiska flottan. Men flottan lades ner efter Zheng Hes död och intresset för omvärlden avtog.
Slutet för Mingdynastin
Slutet av 1500-talet och 1600-talet blev en svår tid för kineserna, med perioder av ovanligt kallt klimat, med kortare växtsäsonger, mindre skördar och svält som följd. Man drabbades också av omväxlande översvämningar och torka, av gräshoppssvärmar, epidemier, stigande priser på ris, uppror och härjande banditgäng. Förhållandena var så svåra att folk i norra Kina åt vad som helst, såsom jord och kött från avlidna människor. Detta resulterade i en minskning av befolkningen, från kanske 150 miljoner år 1600 till runt 120 miljoner 1650.
ANNONS
ANNONS
Följden blev också en total kollaps för Mingdynastin vars siste kejsare 1644 hängde sig själv på en kulle strax norr om Förbjudna staden i Beijing. Det var kort innan Kina invaderades av manfolket från nordost.
Visserligen hade Långa muren förstärkts och till stora delar helt byggts om - det turister idag brukar se av muren är hur den blev efter renoveringarna och utbyggnaderna under Mingdynastin. Syftet med förstärkningen var att förbättra skyddet mot de ”barbariska” nomaderna i norr. Men det hjälpte föga mot förräderi (mer om det i artikeln om Qingdynastin).
Bild: thierrytutin Även om de forntida jordvallarna kombinerades till en enad mur (Långa muren/Kinesiska muren) under Qindynastin (221-206 f.Kr) och Handynastin (206 f.Kr-220 e.Kr), så är den stora majoriteten av den tegel- och stenbelagda muren som ses idag en produkt av Mingdynastin (1368-1644).
I Kina fortsatte man att använda pilbågar långt efter att man också började använda skjutvapen. Den kinesiska komposituppbyggda pilbågen, som använts i mer än två tusen år, var helt enkelt överlägsen äldre gevär fram till 1800-talet; den var lättare, träffsäkrare och betydligt snabbare. Dåtidens skjutvapen hade större genomslagskraft, men bara på kortare håll. Den enda egentliga nackdelen med pilbågen var att den krävde en skickligare och bättre tränad skytt. Den kinesiska kompositbågen var också känslig för fuktigt kustklimat och passade därför bättre i Asiens torra inlandsklimat.
I början av 1400-talet, under Mingdynastin, producerades en encyklopedi av 2 100 lärda män som av kejsaren fick i uppdrag att sammanfatta allt vad man kände till om naturvetenskap, geografi, historia, litteratur, konst, religion, ockulta företeelser etc. Resultatet blev efter sex års arbete ett verk - den s.k. Yongleencyklopedin (Yongle Dadian) - bestående av 22 937 handskrivna kapitel samlade i 11 095 volymer (inklusive ett register på 60 böcker) med totalt 50 miljoner tecken. Två kopior gjordes.
På 1700-talet ville dåvarande kejsaren visa att Qingdynastin kunde överträffa Mingdynastin. Resultatet blev ett verk, Siku Quanshu, som sammanställdes under 1773-1782, och som kom att bestå av 79 000 handskrivna kapitel samlade i 36 381 band med sammanlagt 800 miljoner tecken. Man gjorde sex kopior av verket och placerade dem, plus originalet, i sju olika bibliotek.
Klibbigt ris kan man inte bara äta utan fungerar även utmärkt som ingrediens i murbruk. Det har använts under lång tid i Kina när man byggt stadsmurar, broar och andra konstruktioner. Det är känt sedan åtminstone 1 500 år. Vid byggandet av den sexhundra år gamla och nästan 34 km långa muren runt staden Nanjing vid Långa floden (Yangtze) fogades till exempel stenarna ihop med en blandning av kalk, vatten, olja och klibbigt ris.
I det gamla Kina tillverkades papper av olika slags växtfibrer och en del papper blev så starkt att det användes till kläder, skor, täcken och till och med till rustningar för soldater. Från 1629 finns en beskrivning av en viss Mao Yüan-i om fördelarna med lätta rustningar av papper istället för tunga av järn. Rätt tillverkade skyddade de mot både pilar och kulor. För övrigt användes toapapper i Kina från åtminstone femhundratalet och framåt. År 1393 producerades 720 000 ark vanligt toapapper för det kejserliga hovet plus 15 000 ark extra mjukt och parfymerat papper för enbart den kejserliga familjen
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Nämn några faktorer som ledde till stagnation (tillbakagång) i Mingdynastin.
Vilken roll spelade eunuckerna i Mingdynastins politiska maktstruktur?
Nämn något som bidrog till att Kina blev känt i Europa under Mingdynastin?
Hur påverkade de svåra torkperioderna och epidemierna under Mingdynastins slutår befolkningen i Kina?
Resonera kortfattat kring varför Mingdynastin gick under.
Litteratur: Johan Björkstén, I mittens rike – det historiska och moderna Kina, Bilda Förlag,2006 Björn Kjellgren, Kinakunskap, Studentlitteratur AB, 2000 Kaj och Claude Björk, Kinas väg – från stenåldern till dataåldern, Prisma, 1997 Stephen G Haw, Historisk guide till Kina, Historiska Media,1999 Alf Henriksson och Hwang Tsu-Yü, Kinesisk historia, Bonniers, 1967 Hans Hägerdal, Kinas historia, Historiska Media, 2008 Julia Lovell, Den stora muren – Kinas historia under 3000 år, Norstedts,2006 Cecilia Lindqvist, Tecknens rike, Bonniers, 1989 Thirup Beck, Christensen och Ussing, Mittens rike, Bonniers, 2013
FÖRFATTARE
Text: Tore Persson, författare, skribent och Kinaexpert Tore Persson har tidigare varit verksam inom Studiefrämjandet och har bl.a. skrivit många artiklar för kinesiska tidskrifter. Han har också skrivit två böcker om Kina: - Taiping - När Jesu yngre bror skulle frälsa Kina (2015) - Kina - den meritokratiska civilisationen (2021).
Artikelserie om
Kejsarnas Kina, del 2 : Från storhet till kejsardömets fall (960-1912)
