Trots att det fanns mycket som var diskutabelt, ifrågasatte man dock inte att kriget ägt rum. Berättelserna hade blivit en del av grekernas gemensamma historia, och den ville man inte gärna förändra.
Upptäckten av Troja
Länge ansåg de flesta att kriget bara var en spännande saga, berättad på skön vers i Iliaden. Men 1871 hände något sensationellt. Heinrich Schliemann, en tysk köpman, hade alltsedan ungdomsåren varit besatt av tanken att Troja verkligen funnits, att dikterna handlade om något som verkligen hänt. Hans affärer hade gått bra, och han hade tjänat mycket pengar. Nu ville han använda sin förmögenhet till att förverkliga sina ungdomsdrömmar.
Vid Hissarlik i västra Turkiet hade han hittat ruiner och en miljö som liknade de geografiska beskrivningarna i Iliaden. Han blev övertygad om att Hissarlik var det gamla Troja. 1871 satte han spaden i jorden och fann snart inskrifter som visade att platsen kallats Nya Ilion under grekisk och romersk tid. I ett par år fortsatte han utgrävningarna. 1873 hittade han bland annat ett antal guldsmycken och en guldskål, som enligt honom var rester av kung Priamos skatter. Fynden blev naturligtvis en av arkeologins stora sensationer, en av de största genom tiderna.
Homeros diktvärldHomeros dikter var mycket mer än bara stridsskildringar. Det är en hel livsstil som träder fram, fascinerande men också frånstötande i sin brutalitet. Arkeologerna har inte kunnat bevisa att Hissarlik var det gamla Troja. Kan texterna bekräfta något? Stämmer med andra ord Homeros skildringar med vad vi från annat håll lärt oss om den tidens grekiska värld? Ja, en del gör det. Framför allt i Odysséen skildras många naturgeografiska detaljer längs kusterna - detaljer som ännu idag kan identifieras. Sådana detaljer har varit ett stöd för dem som tror att Homeros skildrat verkliga händelser. Det finns också mycket som inte stämmer. I dikterna beskrivs järnredskap, likbränning, massuppbåd av krigare och hoplitfalangernas stridsteknik. Allt det där förekom på 700-talet f.Kr när Homeros skulle ha levt, men såvitt vi vet var det okänt på 1200-talet f.Kr.
|
Sju städer ovanpå varandra
Under de fortsatta utgrävningarna fann han hela sju olika fyndlager från bosättningar, varav ett par uppenbarligen hade bränts ner. Att en av bosättningarna var Iliadens Troja var Schliemann övertygad om, men vilken kunde det vara? Själv trodde han på ett lager som nu kallas Troja II.
Snart fick han hjälp av professionella arkeologer, och nu började tolkningsproblemen som fortsatt ända in i vår tid. Om man skulle tro på antikens greker, skulle kriget ha ägt rum kring 1200 f.Kr. Men Troja II kunde man ganska snart datera till 2500-2200 f.Kr. Troja VI daterades till ca 1275 f.Kr och stadens murar hade raserats, men "tyvärr" inte av människor utan av en jordbävning. Och av allt att döma hade stadens invånare genast byggt upp murarna igen. På 1950-talet fann man att borgen i Troja VII hade förstörts i en brand omkring 1240 f.Kr. Många menade att detta nog var den stad som Agamemnon och hans greker hade erövrat och plundrat. Så kom det också att stå i en del historieböcker.
Inga säkra bevis
Men hos en del forskare fanns ännu gnagande tvivel kvar. Skulle man tro Iliaden, hade Troja övergivits efter nederlaget, men i fallet Troja VII övergavs inte orten trots att borgen brunnit.
På 1960-talet var det dags för en ny debatt. Med nya vetenskapliga metoder gjordes mycket säkrare tidsbestämningar av olika fynd. Förbryllande nog upptäckte man att Troja VII hade förstörts samtidigt med eller rent av senare än Mykene och andra borgar i Grekland.
Om detta stämmer kan det knappast ha varit en samlad grekisk flotta som under Agamemnons ledning fört krig mot Troja under tio år. Både Agamemnon och de andra furstarna borde ha haft tillräckligt bekymmersamt hemmavid med att försvara de egna rikena. Att då föra krig långt borta för att hämnas ett kvinnorov var nog ganska orimligt. Ett annat besvärande faktum var att man inte hittat något som helst spår av grekiska erövrare i de olika Trojalagren. Om det inte varit för Iliadens skildring skulle ingen våga påstå att staden någon gång anfallits av en grekisk här.
Men, invänder någon, grekerna hade ju redan på 700-talet f.Kr kallat orten Nya Ilion. Ja, visserligen, men det är inget bevis för att Iliadens skildring är sann. På 700-talet f.Kr bosatte sig greker på många platser längs sjövägarna till och runt Svarta havet.
När de kom till den här platsen och såg kullen med gamla ruiner trodde de att det var rester av den förstörda homeriska staden. Det var säkert därför orten kallades Nya Ilion, precis som de engelska nybyggarna kallade bosättningen på Manhattan för New York.
Vi kan alltså konstatera att det knappast finns något som kan bevisa att trojanska kriget ägt rum.
Betyder det att allt bara är dikt? Nej, så enkelt är det säkert inte. Det Troja som brutalt försvann omkring 1200 f.Kr blev uppenbarligen härjat av några erövrare. Det finns flera dokument som talar om serier av plundringar under dessa århundraden på Cypern och i norra Syrien liksom i själva Grekland. Tiderna var mycket oroliga, vi vet ännu inte varför. Det kan ju vara så att diktaren gjort en hjältesaga av en ganska obetydlig episod, som av skilda anledningar bevarats i traditionen genom århundradena. I den episoden vävdes sedan in myter, färska minnen och aktuella händelser.
Fuskade Schliemann?
Avslutningsvis kan man fundera på hur ärlig Heinrich Schliemann egentligen var. I böcker och brev berättar han hur han själv grävde fram guldföremålen. Hans grekiska hustru hjälpte honom och samlade ihop föremålen i sin schal. Sent omsider har man granskat hans dagböcker från de aktuella dagarna. Då fann man att hustrun var i Aten dessa dagar. Dessutom berättade redan två år efteråt en av Schliemanns medhjälpare, som var med när fynden gjordes, att man inte hittade något guld just den aktuella dagen.
Det finns väl minst två tänkbara förklaringar. Han kan ha hittat guldet tidigare, men gömt undan det för att ta fram det vid ett lämpligt tillfälle. Det kan också vara så att hans hustru köpt sakerna i någon basar, kanske i Aten eller Istanbul. Schliemann behövde nämligen pengar till nya utgrävningar, och guldfynd ger alltid god publicitet. När sådant här fiffel upptäcks är det lätt att bli misstänksam inför Schliemanns tolkningar av sina fynd.
Forskarnas världForskarnas värld är något helt annat än den som återfunnits i palatsarkiv och annat material från tiden för trojanska kriget. Materialet från den tiden visar en starkt centraliserad stat med en kung eller palatschef i toppen. Kring och under dem grupperade sig sedan militärchefer, konstnärer, soldater, präster, bybor i omgivningen och - längst ner på samhällsstegen - slavarna. Dessutom fanns överallt en skara skrivare (eller byråkrater med vår tids språk). Det senare är viktigt, eftersom de inte alls nämns i de homeriska texterna. Inte heller var den homeriska diktvärlden lik den stadsvärld som växte fram under 700-talet. I den fattades besluten gemensamt av medborgarna, en begynnande demokrati. I Iliaden och Odysséen talas ibland om folkförsamlingar, men de var oftast nöjda med att bekräfta beslut som kungen och hans rådgivare redan fattat. Homerosdikterna skildrar alltså inte det samhällsskick som fanns när kriget enligt dem skulle ha ägt rum. Men även om ett trojanskt krig aldrig ägt rum, har dikterna fängslat och fascinerat läsare i snart 3 000 år, och inspirerar ännu i våra dagar författare till storslagna romaner och filmer.
|
LÄS MER: Drömmen om Troja
LÄS MER: Odysseus irrfärder
LÄS MER: Antikens Grekland
LÄS MER: Grekiska gudar och hjältar
LÄS MER: Grekisk mytologi och religion
LÄS MER: Grekisk religion och mytologi (artikelserie)
Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare
