Georg Heinrich von Görtz (1668-1719) var rådgivare åt Karl XII och blev 1716 kungens främste rådgivare, trots att han inte hade någon formell svensk ämbetspost.
Efter att ha varit en ledande politiker i hertigdömet Holstein-Gottorp mötte Görtz Karl XII i Stralsund 1714. Han blev snart en av kungens mest betrodda diplomater.
Under sommaren 1718 ledde Görtz fredsförhandlingar med Ryssland på Åland. Ett förslag till fredsavtal utarbetades, men Karl XII vägrade att gå med på de ryska kraven och någon fred slöts inte.
Görtz huvuduppgift blev att skaffa fram pengar för att kunna fortsätta kriget. På Görtz initiativ inrättades ett nytt ämbetsverk, upphandlingsdeputationen. Det fick efter hand ansvar för nästan alla statens inkomster och utgifter.
Görtz försökte låna pengar till staten genom att ge ut obligationer, alltså skuldebrev som staten lovade att betala tillbaka. Det var svårt att sälja dem både i Sverige och utomlands. Under samma tid gav staten också ut nödmynt, eller mynttecken, av koppar. Mynten tillverkades 1715-1719 och hade ett mycket högre angivet värde än metallen de bestod av. De gavs ut under löfte att senare kunna lösas in mot andra mynt. Misstron mot nödmynten visade sig vara befogad. Efter Karl XII:s död sänktes deras värde kraftigt. De som lämnade in mynten fick bara tillbaka en del av det utlovade värdet, även om många senare fick ytterligare ersättning genom så kallade försäkringssedlar.
Görtz fick länge skulden för nödmynten, men beslutet att införa dem hade fattats innan han fick ansvaret för finanserna. Stora mängder gavs dessutom ut medan han befann sig utomlands.
Görtz finanspolitik fick en mycket hård dom av samtiden och han blev utomordentligt impopulär, inte minst bland de ämbetsmän som fråntagits makten. I efterhand har han fått mer positiva omdömen.
Efter kungens död greps Görtz och ställdes inför en särskild domstol. Han fick mycket begränsade möjligheter att försvara sig och dömdes till döden. Den 19 februari 1719 halshöggs han på galgbacken vid Skanstull i Stockholm. Senare har rättegången ofta beskrivits som orättvis, och Görtz har setts som en syndabock för krigets kostnader och den ekonomiska krisen.
Vad var ett nödmynt?Nödmynten var små kopparmynt som hade ett mycket högre angivet värde än metallen i dem. De fungerade ungefär som statliga skuldsedlar: människor tog emot dem i hopp om att staten senare skulle byta dem mot pengar med ett säkrare värde. När alltför många nödmynt gavs ut minskade förtroendet för dem och priserna steg. Det kan jämföras med att en butik delar ut fler presentkort än den senare har råd att lösa in.
|
M LÄS MER: Stora nordiska kriget
M LÄS MER: Karl XII
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
