Efter den svenska krigsmaktens ingripande och framgångar i det 30-åriga kriget fick Sverige status som en stormakt i Nordeuropa. Under den efterföljande westfaliska freden 1648 fick Sverige dessutom ersättning för sin krigsinsats i form av landområden i norra Tyskland. Sverige kunde nu lägga till några tyska provinser i sitt växande stormaktsvälde.
Efter att ha vunnit landområden i Tyskland fick Sverige mer politisk makt i form av rösträtt inom det förbund av tyska stater som vid den här tiden benämndes som det tysk-romerska riket. Dessa svenska provinser; Bremen-Verden, Wismar, och Pommern, låg från nordväst till öst som i ett pärlband i norra Tyskland (se kartan längre ner).
Med tiden följde de svenska provinsernas framtid och öde samma utveckling och konjunkturer som den svenska stormakten. Så länge Sverige var framgångsrikt och frodades så utvecklades också dessa områden gällande befolkningsutveckling, handel och bebyggelse.
ANNONS
ANNONS
Fördelar för Sverige med provinser i Nordtyskland
De tyska städerna ingick i ett nätverk av handel vid Nordsjön och Östersjön som den svenska stormakten strävade efter att kontrollera. De svenska provinserna utnyttjades därför främst i resursmässiga, handelsmässiga och strategiska syften och var för Sverige en viktig del av den merkantilistiska handelspolitiken som präglade de europeiska ländernas handel under 1600-talet och 1700-talet.
De svenska provinserna låg vid kuster där det fanns både hamnstäder och flodmynningar som gav stora intäkter till den svenska staten i form av avgifter, tullar och andra skatter på handeln.
Bild: SO-rummet.se Karta över det svenska stormaktsväldet (med de tyska provinserna längst ner i söder).
Provinserna gav Sverige som stormakt inflytande över den tyska och europeiska politiken. De nya landområdena fungerade också som ett yttre skydd och buffert till det svenska kärnlandet (det egentliga Sverige). Genom att ha trupper stationerade på det tyska fastlandet kunde Sverige agera snabbt vid en krigssituation. Den svenska krigsmakten kunde då använda provinserna som uppmarschområden vid anfall mot yttre fiender - inte minst ärkefienden Danmark. Bara vetskapen om att det fanns svenska trupper i norra Tyskland ansågs ha en lugnande effekt på flera av Sveriges fiender.
En annan fördel med provinserna var att Sveriges krigsmakt gavs tillgång till en marknad där fler soldater kunde värvas. På så sätt kom en stor del av de svenska trupperna som stred på det tyska fastlandet under den svenska stormaktstiden att vara infödda ”tyskar”, även om de vid den här tiden inte definierade sig som tyskar, utan som pomrare, holsteinare, mecklenburgare, wismarbor och så vidare, beroende på var de bodde eller var födda.
Den svenska staten behövde också provinserna för att kunna dela ut land och gods till den svenska och nordtyska adeln som ersättning för deras tjänster och lojalitet.
ANNONS
ANNONS
Sverige förlorade alla sina tyska provinser
Genom Sveriges förluster av landområden under det stora nordiska kriget i slutet av stormaktstiden förlorades nästan alla de svenska provinserna i Nordtyskland.
År 1712 erövrades Bremen-Verden och dess huvudstad Stade av Danmark, men såldes därefter år 1715 till Brunswick och Lunenburg som löd under kurfurstendömet Hannover. Rent formellt avstod Sverige hela provinsen till Hannover i och med den s.k. Första freden i Stockholm den 9 november 1719. Sverige fick dock en ersättning på 1 miljon riksdaler.
Dagen efter, den 10 november 1719, slöts fred mellan Sverige och Preussen. Sverige fick då överlåta Svenska Pommerns södra del, det s.k. Vorpommern med staden Stettin, till Preussen. Som ersättning för det förlorade området fick Sverige 2 miljoner riksdaler.
Pommerns norra del med huvudstaden Stralsund och staden Wismar hade erövrats av Danmark och dess allierade under 1715-1716. Men vid freden med Danmark i Fredriksborg den 3:e juli 1720 återlämnades Stralsund och den norra delen av Svenska Pommern till Sverige. Sverige styrde därefter över områdena i nästan hundra år fram till 1814, då freden i Kiel slöts (efter det svensk-franska kriget 1805-1810, som var en del av Napoleonkrigen). I fredsuppgörelsen övergick dessa områden slutligen till Danmark som ersättning för Norge som vid tiden hade tvingats in i en personalunion med Sverige.
Staden Wismar förblev i svensk ägo långt efter att Sverige förlorat sin stormaktsställning. Men år 1803 pantsattes Wismar av Gustav IV Adolf som behövde fylla på den svenska statens kassakista. Därmed överläts Wismar till Mecklenburg-Schwerin på 100 år. Sverige löste dock aldrig in staden igen varefter Wismar slutligen blev en del i det tyska riket. I och med det var svensktiden i Tyskland över.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vilka tyska provinser blev en del av Sverige efter det 30-åriga kriget?
Varför var de tyska provinserna viktiga för Sverige ur en handels- och resursmässig synpunkt?
Vilken roll spelade de svenska provinserna i Tyskland när det kom till Sveriges militära strategi?
Hur och varför förlorade Sverige sina tyska provinser?
Fundera på:
Vad tror du var de största fördelarna och nackdelarna för Sverige med att ha provinser i Tyskland?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Vill du veta mer? Läs Phoenix : den återuppståndne - försvaret av Stralsund och de svenska provinserna i Nordtyskland 1710-1716 av Johnny Poetzsch.
FÖRFATTARE
Text: Johnny Poetzsch, författare och gymnasielärare i historia Webbplats: Poetzsch Historica
En utförligare och mer detaljerad beskrivning kan läsas i Phoenix – Den återuppståndne. ISBN NR; 9759198448405. Finns att köpa bl.a. på Bokus.se och Adlibris.se
Kristina var bara 18 år när hon klev upp på Sveriges tron. Året var 1644, och nere i Tyskland stred de svenska arméerna sedan lång tid tillbaka (1630) i det som senare blivit känt som det trettioåriga kriget (1618-1648). Kristina ärvde alltså ett rike med stora hål i statskassan. Och för att få in pengar till staten lät Kristina sälja en stor del av kronans mark till adeln. Men detta stärkte samtidigt adelns makt och gjorde dem ännu rikare. Tillsammans med marken hörde nämligen alla bönder som bodde där. Dessa hamnade nu under adelns kontroll och måste betala all sin skatt till dem istället för till kronan. Bonde- och borgarstånden protesterade i riksdagen mot adelns allt större makt i samhället. Men inget gjordes för att förändra läget. Drottning Kristina valde senare bort politiken helt och hållet. År 1654 klev hon ner från tronen och flyttade till Rom där hon kom att leva resten av sitt liv...
Försöket att inta Prag i trettioåriga krigets slutskede 1648 illustrerar en viktig sidoeffekt av den svenska stormaktstiden. Vad som under belägringen här kallas svenska trupper bestod enbart till mindre del av svenskar och finländare. I stället dominerade tyska allierade eller legosoldater från olika delar av Europa som svenska soldater slogs tillsammans med, och tog intryck av. Konst- och bokskatter rövades från Prag eller andra kulturstäder. Valloner från nuvarande Belgien hade en nyckelroll för den svenska järnhanteringen. Allt kan med ett modernt begrepp kallas europeisering, om än mer våldspräglad än dagens Europasamverkan...
År 1618 började ett långt och blodigt krig i Tyskland, känt som det trettioåriga kriget. Det var främst ett religionskrig mellan katoliker och protestanter, där den svenske kungen Gustav II Adolf spelade en viktig roll. Han ledde den moderna svenska armén till några stora segrar, som slaget vid Breitenfeld, men stupade själv vid Lützen 1632. Sverige fortsatte därefter kriget, och blev efter freden i Westfalen 1648 en stormakt i Europa. Kriget orsakade dock enormt lidande för civilbefolkningen och lämnade stora delar av Tyskland i ruiner...
När Gustav II Adolf blev kung 1611 var han bara 17 år gammal, och Sverige befann sig i krig med Danmark, Polen och Ryssland. Redan från början tvingades han stärka Sveriges krigsmakt och skapa en mer effektiv armé. Genom att införa en ny militär organisation lades grunden för en starkare krigsmakt. Samtidigt utvecklades landets järnbruk, där vapen som kanoner och musköter började tillverkas i stor skala. Dessa satsningar gjorde Sverige till en av 1600-talets mest effektiva krigsmaskiner...
Under 1500- och 1600-talen var kvinnans roll djupt rotad i samhällets sociala och kulturella normer. Äktenskapet betraktades ofta som en affärsuppgörelse snarare än en union byggd på romantisk kärlek. Gifta kvinnor ansvarade främst för hushåll och barnuppfostran. Äktenskapets huvudsakliga syfte var att skapa social och ekonomisk stabilitet genom att ha många barn. Ogifta kvinnors yrkesmöjligheter var begränsade till arbete som piga - ofta på en bondgård - eller vissa kvinnorelaterade yrken i städerna. Samtidigt var kvinnan underordnad mannen inom både familj och samhälle. Allt detta speglades i tidens vardagsliv och lagar...
Uppemot 200 mil öster om Moskva, på andra sidan de mäktiga Uralbergen levde för över 300 år sedan ett tusental svenskar. De hade inte flyttat till den västsibiriska staden frivilligt utan förts dit som krigsfångar under Karl XII:s ryska krig. Efter nederlaget vid Poltava 1709 och fram till freden 1721 levde en procent av alla svenskar (30 000 personer) som ryska fångar. Fångenskapen bekräftade den svenska stormaktens fall, men bidrog också till kartläggningen av Sibirien och genombrottet för en from religiositet, pietismen, när de överlevande karolinerna återvände...
